Tankarna före sortering

Flytt

2009-09-30T21:53:00.001+01:00

Jag flyttar till en något ljusare plats.
Denna sida ligger kvar tills vidare, men vänta er inga uppdateringar.

www.krokstrand.se/gloggs/wordpress/

(enkel adress, bara att lägga på minnet)...

Maj månad

2009-05-06T19:34:00.002+01:00

Jag hade nästa glömt webbadressen till den här platsen.
Lite dåligt med tanke på att jag är den ende som verkligen
borde minnas den. Skriver lite för sällan kanske(?)

Det är maj månad. En något kylig med sanslöst vacker kväll.
Från fönstret i rummet ser jag solstrålar över Idefjordens yta.
Det är grönt, men varken för mycket eller för lite.
Solen som fortfarande ligger och vilar på bergen på
andra sidan fjorden. Häggen slår snart ut.
Grönt, grön. "Om vi tittar tillräckligt noga är allting grönt"
Jag är dystrare än på länge ikväll.

I något över en månad har jag haft problem med något
i balanssinnet. Det gungar som på havet, skulle man kunna
sammanfatta det med. Jag är så trött på att prata om detta,
för det känns inte som jag gör annat med folk nu för tiden.
Hur som helst börjar jag misstänka att synen har ett finger
med i det här sjukdomsspelet.
Kanske är det ett par glasögon som behövs
(fast jag ser utomordentligt bra). Eller så håller jag på att bli blind.

Kvällens dysterhet grundar sig helt enkelt i att jag är så
in i helvete trött på att vara sjuk, mitt i våren.
Det gör ont in i märgen att inte kunna njuta fullt ut av
världen på andra sidan fönsterglaset.

I övrigt håller jag på att till slut försöka sammanställa och
färdigställa material till någon form av bok.
Mer om det säger jag inte.

"du vet jag står flämtande
i systemets återvändsgränd

med för mycket av mitt liv
i främmande människors händer"

Pappersväggar

2009-02-24T19:43:00.003+01:00

Ett litet citat ur boken Pappersväggar
är det enda som bjuds denna kyliga februarikväll.

"Melankolisk står det alltid i muminböckerna.
Aldrig deprimerad. Om jag bara kunde vara
melankolisk istället. Ha en sorg som på något
vis är njutbar"

Citatet har inget med mitt humör för dagen att göra.

Kärnkraft

2009-02-06T21:19:00.002+01:00

Kärnkraftsfrågan är på tapeten, igen.
Centern har tydligen ändrat åsikt och är nu helt
plötsligt för att satsa på att förnya och bygga ut
svensk kärnkraft.

Det bästa av allt är att Maud Olofsson hävdar att hon
ändrat sig med tanke på sina barn och barnbarn.
Tårarna i kvinnans ögon syntes tydligt,
och jag har nog aldrig sett den galningen så rörd innan.

Är det någon mer än jag som undrar vad i helvete hon
menar med att hon gör det för sina barn och barnbarn?

Om någon arrangerar en demonstration mot detta
jävla påhitt ska jag gå i främsta ledet.

Bring me the fucking riot man...

Det här är ingen blogg

2009-02-05T23:32:00.002+01:00

Denna "blogg" har nu varit igång
sedan augusti 2006, med varierad aktivitet
och framförallt varierat innehåll och
varierad kvalité på innehållet.

Jag har kommit fram till att jag inte vill att detta
ska ses som en blogg, utan mer som en dagbok
i "blogg-kostym".
Dels känner jag inte att jag har det drivs som jag
tycker krävs för att hålla en blogg igång & bra.
Jag har inte den "inriktning" som jag tycker att en
blogg bör ha (vad inriktingen än må vara).
Sen är jag också rent ut sagt skittrött på all denna
blogghysteri som blossat upp under de senaste åren.
Jag har inget emot att människor bloggar,
och jag har absolut inget emot folk som bloggar med
passion om ett visst ämne.
Men stora delar av blogg- världen har blivit så
uppblåst och överskattad. Plötligt börjar varende jävel
blogga (vilket de såklart gärna får göra), och vräka
ner sina åsikter och tankar på internet, och därmed
kallar det blogg, när jag anser att mycket bara är
rent dagbokstjafs.

Blogga på, och blogga för sjutton gubbar hur ni vill,
men nu slutar jag kalla detta för blogg och bloggande.
Jag tycker helt enkelt inte att den uppfyller
den bild jag har av en blogg.
Det är en dagbok på nätet, där jag kommer att fortsätta
vräka ner allsköns trams och skräpprat,
precis när jag känner för det.

Så det så.

Lite ljusare va?

2009-02-03T19:20:00.013+01:00

Jag antar att ni inte är särskilt förvånade när
jag nu skriver att jag är i Strömstad igen.
Tisdag till fredag ska jag köra bio, och efter
lite kalkulerande har jag kommit fram till att dessa
4 arbetsdagar i slutändan kommer inbringa lite
drygt 1.000 svenska kronor.

Arbetsdagarna är till att börja med på tok för korta
(vi pratar om 6, max 7 arbetstimmar per kväll).
Sedan får man räkna med att det kostar drygt
300 kr att ta sig till och från Krokstrand (från Göteborg).
I bensinpengar får man räkna drygt 75 kr per dag.
Sedan tillkommer lite pengar för mat under arbetsdagen
(äter billigt på restaurangen som sitter ihop med bion,
men räkna drygt 60 kr per måltid).
Skatten. 34% väck direkt.
El/hyra för att bo hemma. Farsan räknar på detta,
men räkna bort en del extra där också
(har ingen aning om hur mycket).
Ja. Sedan drygt 100 kr för att inhandla frukostmat
för de dagar jag är hemma.
Nu pratar vi ½ liter yoghurt med varierad müsli till varje
måltid, och denna typ av måltid intas 2 ggr per dag
(en till frukost och en efter jobbet på natten).
Låt oss alltså räkna lite nu!
Säg att jag jobbar 6 h i 4 dagar (4 dagar den här gången,
och säger vi 6 timmar per dag ligger vi på det torra där).
Detta blir alltså 24 timmar.
Om vi avrundar lite neråt så kan vi säga 100 kr/h,
vilket såklart ger oss 2.400:-
SKATT! En skatt på 34% ger oss 816 kr som
vi raskt drar bort! 1584 återstår av 4 dagars jobb.
MAT! 4 måltider á 60 kr= 240 kr.
RESA! 300 kr på hundrakort till tåget.
BENSIN! 75 kr x 4 dagar= 300 kr.
FRUKOSTMAT! ~100 spänn.
Nu har vi alltså en fin ekvation på
1584 - 240 - 300 - 300 - 100= 644 kr.

Oj! Det här var ju till och med värre än vad min enkla
huvudräkning tidigare kommit fram till!

Nå. Jag går ju iaf inte back!

För det hade jag gjort om jag stannat i Göteborg den här veckan.
Som ni nog förstår har jag inget jobb där just i veckan,
utan hade gått arbetslös.
Åka eller stanna. Beslutet var svårt, och jag sköt på
det i flera dagar. Argumenten för att stanna var många,
och minst sagt frestande. Min syster fyller år idag
(GRATTIS HANNA!), och målet för kvällen var Gyllene Prag
med mamma, Maja och henne.
Gunnar Kjellström spelar på onsdag på den
eminenta lokalen Underjorden. Vilket ståhej!
Det fanns relativt långt framskridna planer på att
samla ihop en munter skara i Rilles bil och köra
till Trollhättan för en helafton med Johan Frendberg
(något jag absolut saknar att jag kommer missa).
Martin Nurmi uppträder tydligen på både
fredag och lördag i Göteborg.

Ni ser. Ett inte helt lätt program att tacka nej till!
Och ni sitter nu och tänker (jodå, jag vet det);
Ja, men du kunde väl dricka vatten på Gyllene Prag,
och de kunde väl skippa Gunnar, Frendberg och Nurmi.

Du kunde väl suttit hemma hela veckan och levt på
pasta!? Det hade väl varit en bra idé!

Eller så kan jag sätta mig på tåget, skriva klart flera
oklara dikter som jag slagits med en längre tid
(är nästan barnsligt nöjd, men ni får inte läsa!),
och istället för att gå back på nöjen i en redan knaper tid/
sitta hemma och käka pasta med teblad
väljer jag att tjäna en 5-hundring.
Sen att jag inte kommer att ha speciellt kul,
det är väl något man får lära sig att leva med, antar jag.

Så jag sitter nu på jobbet och vi har något allvarligt
elektriskt fel, så jag kan bara köra filmer i lilla
salongen idag. Detta medför att jag inte ens har igång
fläkten i det maskinrum jag sitter (än mindre någon
projektor). Tyst, lugnt och sansat!

För att återknyta till rubriken i detta inlägg
vill jag bara meddela att när jag körde till jobbet idag
(runt halv fem på eftermiddagen) gjorde jag upptäckten
att det faktiskt fortfarande var relativt ljust
(helljuset på bilen var alltså avstängt)!
Fantastiskt! Och i Strömstadstidningen stod det om vårtecken.
Någon jävla pajsare har varit ute och slitit upp en stackars
tusilago med lite mycket växthormoner.
Men ja, vi går mot vår gott folk!!!

Och på tal om att jag nämnde jobb i Göteborg
(precis som i varje inlägg nu för tiden), kan jag ju passa
på att förtydliga en sak.
Jag tror bestämt det förekommit flera missförstånd
när jag berättat för folk om vad jag jobbar med.
"Jag tömmer containrar" brukar jag säga, för man kan
ju säga att det är precis vad jag gör.
Nu har jag börjat förstå att många då tror att jag tömmer
sånna här:

I själva verket är det sånna här:
Detta är en liten än. 20 fot.
Går fort som sjutton att kasta ut prylarna ur.

Detta är en större: 40 fot. Tar lite längre tid.
I en sån här går det in drygt 40 st soffor + soffdelar.
2 personer tömmer en soffcontainer på mellan 45 och 60 min
beroende på sofftyp.

Så. Nu har vi rett ut det.

Håll ställningarna där ute.
Over and out!

Sol över Göteborg

2009-02-01T23:56:00.006+01:00

Jag är tillbaka i Göteborg.
Hur länge till det varar vågar jag inte ens
spekulera i. Jag slänger mig för tillfället som en trasa
genom Bohuslän, och Bohusbanan känns mer och
mer som min nya väg till jobbet.
Tåget mer och mer som något slags hem.

Det är väldigt ojämnt med jobb i Göteborg för tillfället.
På Chilli där jag varit sedan i... oktober, verkar de
vänta på nya containrar från fjärran länder.
Fram tills de anländer räknar jag inte med att det
blir något, där iaf. Man kan ju hoppas att det dyker
upp jobb på något annat ställe, men jag är osäker.

Jag kastar mig alltså mellan Göteborg och
Krokstrand/Strömstad för att jobba på bion några
dagar där jag absolut inte får ihop så många timmar som jag
skulle behöva. Jag är inställd på att leva snålt.
Det går ganska bra tycker jag,
även om jag ska försöka anstränga mig mer.
Det är farligt att vara i storstan. Mycket frestelser hela tiden.
När man är i Krokstrand får man rent ut sagt anstränga sig
för att göra av med pengar (förutom på frukostmat och en
och annan billig film... om man nu snubblar över någon).

Jag håller just nu på att försöka få upp nya bilder på
min webbsida. Har en hel liten hoper som ligger och
väntar på att läggas upp. Men nu har jag haft en del
strul med datorn (så den har varit på lagning och sådär)
och det var så länge sedan jag höll på med detta,
så det har dels blivit något fel någonstans,
och dels har jag glömt hur man gör för att fixa det.
Inom kort hoppas jag på att ett gäng fina bilder
finns uppe till beskådan.

=SmAkPrOvIcH=

Idag har det hur som helst hänt en fin grej.
Söndag morgon och Tove och jag vaknar upp
i ganska långsamt tempo (eller åtminstone jag).
Det blev några stora öl igår, och jag är inte helt
pigg denna morgon pga av dessa.
Men det visar sig snabbt att vi vaknar upp till en
dag med strålande väder, vilket vi också får
bekräftat när vi tuffar in mot stan lite senare.
Tove ska till bussen mot Ljungskile och jag ska
till Monica i Haga och hjälpa henne flytta.

Det är kallt som sjutton, men stålande sol
och riktigt "vårig" luft!
En kall men härlig söndag, och jag ångrar såhär
lite i efterhand att jag inte fick möjlighet att njuta
mer av solskenet.
Vad jag ville säga var nog hur som helst,
att kanske är det rätt fint ändå.
Det här med att Göteborg alltid lyckas ha landets
pissigaste väder under drygt 9 av årets 12 månader.
Här går vi och badar upp till näsan i snålblåst,
slask, regn och råfuktig luft.
Men frågan är om man inte på detta sätt njuter mer
av en sån här "vår- aktig" dag än man hade gjort
på många andra ställen?

Bara en tanke.

Efter flytt hos Monica åkte jag hur som helst till Stefan
och spelade tillsammans med honom och Oskar
det ganska krångliga men roliga spelet Arkham Horror.

(Nej, denne bild har jag tagit från google...)

Tyvärr hann vi inte spela klart,
eftersom Oskar skulle på film (filmfestival).
Eftersom vi ändå var tvungna att sluta
hakade jag på Oskar, men jag hoppas
vi får möjlighet att spela ett nytt parti
inom kort. Det tar ju alltid lite tid
att lära sig ett nytt spel, så jag tror
det blir mer fart och fläckt nästa gång!

Godnatt! Vi ses på rälsen...

Här kommer alla skivorna på en och samma...

2009-01-29T20:20:00.014+01:00

Lurigt det där.
Artister är ett spännande släkte, har jag hunnit notera
under årens lopp. Jag har ju faktiskt haft den stora
glädjen att studera en hel hop av dem på nära håll.
Ja, vissa till och med hemma vid mitt eget köksbord.

Det finns mycket att säga om dem, och även om de alla
har tokstora skillnader i sina personligheter, finns det ändå
vissa drag som kommer igen förvånansvärt ofta,
vare sig det är svenska folkhjältar eller totala amatörer.
Men det här inlägget skulle ju fan inte handla om detta.
Nej. Vad sjutton är det jag skriver? Jag skulle ju babbla
skivsläpp ikväll.

Jag har en fin röd tråd att spinna vidare på kring detta jag
skrev ovan. Men vi tar det en annan kväll. Okej?

För den här våren kommer bjuda på minst två stora
nyheter i skivväg.
Efter år av väntan släpper i mars husgudarna
Cirkus Miramar till slut skivan Ici! Politico!
Denna skiva har de tydligen
tvingats skita ut för att kunna finansiera
skivan Heliopoetica som det talats om i
bortåt tio år nu. Det känns också som
om flera (både fans och vissa ur bandet) ser
Heliopoetica som Miramars "flaggskepp"
och "summering" (om den någonsin kommer).
Kommer den vara det slutgiltiga verket där
bandets historia och existens summeras?
Kommer det bli den gravsten under vilken
Cirkus Miramar kommer att vila?
Det finns de som tror det.
Många är de som tror att
Heliopoetica blir slutprodukten.
Att bandet helt enkelt därefter
kommer att dö/dö ut.
Kommer Cirkus Miramar, likt laxen,
att återvända till de vatten
där de en gång föddes,
så miljontals frön, och sedan helt enkelt dö?
Blir Heliopoetica en odödlig grogrund
för nya idéer och tankar?
Det är många som tror detta. Var jag själv ställer mig
i frågan låter jag vara osagt.

"Lollipopocoaster
mina hjältar bara dör..."

Nu är hur som helst Ici! Politico! snart här,
och det gläder åtminstone mig. Jag har väntat i år,
och redan fått en hel hoper smakprov live på
de flesta låtar jag tror kommer vara med på skivan.
Vänner; den 13 mars i det glada Trollhättan, blir en fin kväll!

Nästa skivsläpp kommer från en annan husgud.
Till skillnad från Miramars kommande platta, har det kring denna
varit helt tyst. Knappt ett ljud har sipprat ut.
Det enda man egentligen fått veta är att en skiva var på gång.
Även denna släpps i mars, och första singeln väntas dyka
upp i mitten av februari.

Det här kommer helt enkelt bli en strålande vår i skivväg.
Cirkus Miramar med Heliopoetica,
och ja. Thåström med Kärlek är för dom.

Tänkte bara berätta om detta.

Skål för dessa lysande konstnärer!

Träd, stenar och gräs

2009-01-24T14:15:00.003+01:00

Jag var verkligen sugen på en långpromenad.
Vandra ut. Låta fötterna styra och bege mig rakt ut
i skogarna och bergen. 6- timmars promenad utan
mål eller krav. Ta sig an bergväggen när man kom fram
till den, bäcken vid dess strand och träsket när jag står i det.

Jag är i Krokstrand och det känns lite som jag rymt.
Kom tillbaka till Göteborg i söndags förra veckan
efter att inte ha varit där "på riktigt" sedan i december.
Den här veckan har jag alltså jobbat måndag till fredag
på Chilli´s lager (precis som senare delen av hösten).
Det har varit tungt och smutsigt, men inte lika kallt
och tungt som jag trott det skulle vara.
Musklerna har tydligen inte hunnit förtvina i den
utsträckning jag trott sen jag senast jobbade där.
Jag håller minst samma tempo som de övriga,
vilket känns bra.

Jag har inget emot det här jobbet, vilket många tror.
Inte själva jobbet. Så mycket sämre än något annat
tycker jag inte det är. Jag anser dessutom att det
är bra att prova på ett sånt här jobb ett tag,
så man vet hur det är. Dessutom känner jag hur
det rent bokstavligt härdar mig.
Härdar (även om det också känns att det sliter)
kroppen rent fysiskt. Det känns att detta med att arbeta
i utomhustemperaturer också härdar.
Och nog får man en ordentlig dos av krav på att samarbeta
(vilket är svårare än det låter) med övriga på lagret.

Nej, jag har inget emot att jobba med detta.
Jag kan till och med leva med att gå upp strax innan sju
varje morgon (det gjorde jag ju ändå i 12 år under åren i skolan).
Nej ni. Jobbet i sig har jag inget emot.
Det jag känner att jag lider av, är att jag inte har någon tid
över för annat. Ingen fritid. Inga möten med vänner,
inga filmer, inga caféer, inte ens lite ynka dataspel har jag
hunnit med den här vecka.
Följden av detta blir ju att när man jobbar flera veckor på
rad, dras förväntningarna på helgen emellan två arbetsveckor
upp till otrevliga höjder.
Jag vill ha sex, jag vill ha sex, jag vill ha sex timmars arbetsdag!
Det är väl såhär det är. Arbetslivet.

Men nu är jag som sagt hemma. Jag har flytt staden,
ljusen, ljuden och hetsen.
Var, som jag nämnde alldeles i början, toksugen på en
långpromenad. Men här ligger blötsnön för djup,
och det snöblandade regnet som faller fick mig liksom att
tappa det sista av lusten.
Därför sitter jag vid pappas laptop i matrummet.
Ser ut över en grå, men fridfull värld.
Värmen från en vedkamin i ryggen.
Två systrar sitter vid bordet och pratar för tillfället
om astrologi, ordning och potatis.
Man kan ha det sämre ändå.

Det är dags att avsluta detta. Jag ska nog gå och spela
lite tv- spel på pappas stora tv.
Ikväll blir det 70- års fest för Knut. Ska försöka att inte bli för
sen inatt. Har ingen ork till baksmällor just nu.

Låt mig först avsluta med ett citat ur John Ajvide Lindqvist´s
Pappersväggar: "När hon kom tillbaka hem stod hon en lång
stund på tomten och kände efter innan hon gick in.
Även om det inte hade blivit någon riktig storm blåste
det fortfarande friskt och talltopparnas silhuetter vajade
mot natthimlen. Luften var kylig och hon andades in djupt
genom näsan, kände ruttnande äpplen, fuktig jord, nypon
och mängder av andra dofter som hon inte kunde placera
eller benämna. Ett djur fanns precis i närheten,
troligen en grävling. Lukten av des blöta päls kom från
skogen bakom huset.
Ett blått sken flimrade i ett av grannhusets fönster.
Barnen höll på med sitt spel. Ett blått sken flimrade
i deras eget vardagsrumsfönster. Roland tittade på sporten.
Som så många gånger tidigare när hon stannde upp och
funderade - när hon inte rutinmässigt klev ur bilen och gick in -
hade hon ingen lust att gå in i sitt hus. I någons hus.
Hon ville bara fortsätta förbi ljusen och värmen, in i skogen.
Tränga igenom dess mörka vägg och låta sig omslutas av
grävlingsdoften, barrdoften, mossdoften. Låta träden skydda henne."

Det är nästan läskigt hur någon jag aldrig ens träffat,
med ord så väl kan sätta ord på en sån sak som jag själv
tänkt så oändligt många gånger. Som jag fortfarande så
ofta tänker på. Hammaren på spiken, John!

- - - - - - - - - - -

Jag är tillbaka. Texten ovan skrevs hemma i helgen.
Mitt i Papperväggar- citatet försvann strömmen. Som tur är finns
det ett batteri i denna dator, så jag hann spara det jag skrivit,
men eftersom det inte var färdigt valde jag att inte publicera det.
Nu är det tisdag och jag har hunnit med att åka till Göteborg och
tömma en container med ekbord. Nu är jag tillbaka i Krokstrand,
och är för tillfället på bion där jag ska lägga tre dagar av mitt liv nu.
Hur som helst har jag helt tappat fokus på det här inlägget.
Jag avslutar här och nu, men återkommer förhoppningsvis snart
med något nytt skitprat.

"Du känner hur orden kommer till dig"

2009-01-17T20:11:00.002+01:00

Jaha. Det här var ju inte igår.

Jag sitter på biografen Park i Strömstad och projektor
nummer ett smattrar i bakgrunden. På duken visas
Wallander - Hämnden.

Det är ungefär mitten av januari månad och det har blivit 2009.
Julhelgen tillbringade jag med delar av familjen och några
grannar på Kreta. En igenbommad semesterort där vi mot
alla odds fann ett hotell som var öppet. Så framför öppen eld
med en flaska Retsina på bordet tillbringade jag julen.
Det var väldigt skönt.

Nyår tillbringades tillsammans med en hel drös riktigt
goda vänner ute vid kusten nära Marstrand.
Maries och hennes familjs sommarhus.
En lugn, trevlig och sjukt mysig nyår.
Det var skönt.

Marie har för övrigt kommit med ett förslag till mig.
Lifta sig igenom Sverige en månad i sommar.
Ta sig till treriks-röset och så vidare.
Jag blir mer och mer sugen för varje gång jag tänker på saken.

Annars har januari varit lugn. Jag har varit i Krokstrand
sedan nyårshelgen och liksom bara dragit på beslutet att
återvända "hem" till Göteborg för att återuppta jobbet
på Adelej. Därför har jag kört bio istället, för att få in lite pengar
och för att inte glömma bort hur man gör det här.
Men det visade sig redan under första dagen jag jobbade
att jag inte borde oroa mig så mycket för det sistnämnda
åtminstone. Hantverket har satt sig i händerna,
och jag kör film i dessa projektorer utan att behöva tänka,
trots att jag inte jobbat på flera månader.

Imorgon är det i alla fall dags igen.
Jag åker tillbaka till Göteborg och på måndag blir det
jobb på Chili igen. Med andra ord ska jag tömma containrar
från måndag till fredag. Det blir kallt men skönt att få
arbeta lite med kroppen igen. Känner att musklerna redan
har börjat förtvina efter en månad utan riktigt kroppsarbete.

Så det är bara att åka neråt igen.
Och jag vet att det kommer kännas lika trist som varje gång.
Inte över det jag åker till, men det jag åker från.
Hemlängtan ligger nog i mitt blod.

Det finns inga direkta nyårslöften inför 2009.
Jag har aldrig varit så mycket för sånt,
även om Tove och jag har ett i år,
och jag väl har lite planer för mig själv (fast inga löften precis).
Jag ska försöka ge ut den där boken jag tänkt på
i flera år nu. Samla texterna, sätta dem på papper och ja...
binda dem samma till en helhet.
Pengar, tid och engagemang från mig själv måste skakas fram.

Och tyvärr står det ganska still i mitt skrivande,
och så har det varit ett tag. Fick inte ens till något under resan
till Kreta, även om jag fick flera bra idéer.
Men när man minst anar det, då slår orden till.
De liksom kommer till en.
Detta händer alltid vid sämsta tänkbara tillfälle.
När man precis ska somna, när man inte har något som helst
att skriva ner det på/med, eller (som igår natt) i bilen på
vägen hem från jobbet. Det har jag varit med om så många
gånger, och ofta har jag krafsat ner det i mobilen medan
jag kör (dålig kombination).
Igår hände det igen. Orden bara kom till mig,
men jag gjorde inte ens något försök att skriva ner något
(älgar, mörker och is gör det desto svårare nu).
Och jag satt där och hade precis kläckt ur mig en hel dikt.
Den var inte för lång (där du, Hanna!), inte heller för kort.
Inte för krånglig, inte för enkel.
Och jag tänkte att; sådär bra kommer jag aldrig att få
den igen. Sådär bra blir den aldrig på papper.
Jag kommer aldrig någonsin igen att formulera den
här texten på ett lika briljant sätt.
Sedan tänkte jag; Men jag HAR tänkt den!
Och den kom från mig, och ingen annan.
Och även om jag aldrig kan göra den lika bra igen,
vet jag själv om att jag har tänkt den sådär klockrent
en gång. Det kan ingen ta ifrån mig.
Om jag kommer ha glädje av den tanken eller inte,
det har jag ingen aning om.

Jag gjorde dock ett ganska tappert försök att få ner
fragment på papper av denna text 10 min senare,
när jag lämnat bilen, och lämnat den 10 grader kalla luften
bakom mig, och var hemma igen.

Jag försöker lägga upp så lite oklara texter som möjligt.
Ikväll får ni dock en del av gårdagens text.
Som en hälsning. Ett livstecken.
Kanske ett alldeles för tidigt vårtecken...

Jag sitter här
skriver ut i vinternatten
känner stillheten och lugnet
som nattfjärilen måste känna
när gryningen snart ska randas
stillheten som lägger sig över världen
strax innan natten drar för sin ridå
lugnet mellan sömn och vaka

Jag skriver för natten
och himlakropparna
för rymden som aldrig tar slut
och känslan slår mig igen
känslan att jag inte förstår
rymdens oändlighet

Jag skriver för solen som reser sig
lyser i varma smekningar
ger liv åt världen
faller med glittrande stänk
över nattfjärilens tunna vingar

den har redan somnat

Nåt sånt. Vi hörs.

Where The Action Is

2008-10-14T18:24:00.006+01:00

"Misstänkt bomb på Friskväderstorget"

Medierna skriver bl.a. ->

Jag sov dåligt inatt. Har man varit ledig i tre dagar och både hunnit
sova ut och ändra om i dygnsrytmen är den inte helt populärt
att försöka somna klockan 21.15 igen.
Kroppen är liksom inte helt med.

Jag vaknade massor av gånger under natten, blev väckt
igen när jag nästan somnat för att svara på frågan om vilken
stekpanna som var min, och ja, det var helt enkelt inte en kanonnatt.

Klockan är drygt kvart över fem på morgonen och plötsligt kommer
Matilda in i köket. Jag, som precis lyckats börja bli människa efter
en halv kopp kaffe, blir såklart förvånad.
Hon berättar att torget utanför vårt fönster är avspärrat pga
en misstänkt bomb, och det verkar som om det är delvis
därför hon inte kan sova.

När jag tittar ut genom fönstret ser dock allt lugnt ut,
men jag går ändå några minuter tidigare för att inte missa
spårvagnen, om man nu skulle bli bortburen av nån jävla
bombtekniker.

Riktigt så illa var det inte, men nog stod det en konstapel drygt 50
meter från vår port som börjar gasta och skrika så fort jag kliver
ut. "Bort från torget, Bort från torget! Vi har en misstänkt
bomb här! Kom hit!"
Medan jag genast lyder konstapelns order trallar tanten som
kom ut samtidigt som jag ur porten bredvid på åt rakt motsatt
håll över torget, skrikande aggressivt mot polisen när han ropar
åt henne att hålla sig borta. Jag blir hänvisad ner för en trappa
och upptäcker då att området är avspärrat.
Tyvärr råkade vi bara bo innanför avspärrningen.
Jag kommer ner på en instängslad fotbollsplan och börjar
känna mig lite stressad eftersom jag ska med spårvagnen
och det befinner sig en misstänkt bomb mellan mig och
vår hållplats.

Efter en språngmarsch och lite hopp över diverse staket
lyckas jag hinna med spårvagnen vid hållplatsen belägen innan våran.

Nog för att det kan vara kul med lite action i sin vardag,
men jag har varit med om en trevligare start på dagen,
och definitivt en mysigare start på arbetsveckan.

Ja, bomben (eller vad i helvete det nu var) är sönderskjuten
och huset står kvar och vi mår bra och så.
Tanten har jag dock inte återsett.

Nej, klockan närmar sig det numera gyllene klockslaget nio.
Dags att dra sig tillbaka för sin skönhetssömn.
Vilket liv alltså...

Så var hälsad Göteborg

2008-09-26T01:05:00.002+01:00

Jag nämnde Metro, och jag nämnde
spårvagn hem från jobbet.

En lång sommar har gått, och jag har bloggat lika lite
som min egen mormor.

Jag ber om ursäkt för detta, men ibland räcker inte
motivation, tid, lust och ork till.

Jag bor i ett nystartat kollektiv i Göteborg.
Det är beläget på Hisingen mitt bland gängkrig,
dödsskjutningar, pizzerior och grönsaksaffärer.
Jag trivs.

Vill du veta mer kan du ju komma och hälsa på.

Jag tar de jobb jag kommer över, och har i två veckors
tid jobbat på bemanningsföretag.
Jag har varit utposterad på KappAhl's klädlager i Mölndal.
Det funkar.

Jag tragglar liksom på och försöker dra igång något
slags nytt projekt nu när den där festivalen jag jobbade
med lades ner i somras. Jag försöker skriva på texter som
väl på något sätt ska bli någon slags... "bok" i framtiden.
Jag ska försöka ta mig tid att uppdatera och förnya min
webbsida inom en snar framtid. Jag funderar mycket och
framförallt på det här med tid, och var den egentligen tar vägen.
Jag funderar mycket, men kommer inte fram till så mycket.
Jag åker mycket spårvagn, jobbar för lite, sover för lite,
sitter vid datorn alldeles för lite, lagar mat (men för lite)
och funderar över vart timmarna egentligen tar vägen.
Kanske är det tandvården. Kanske blodgivningen som jag
återupptagit. Kanske duschar jag för länge, tvättar för lite
eller sopar för mycket. Jag önskar mig en dammsugare
som fungerar. Jag har börjat hitta en vardagsrytm.
Det känns okej.

Men idag vill jag mest dra.
Idag dras alla tankar utomlands.
Till Dresdens bakgator, Spaniens sol och mat, Montenegros
berg och stränder, Bosniens kaffe och en balkong i
Transylvanien. Ett tåg över landsgränser bland främmande
språk och människor.

Dit går tankarna oftare och oftare.

Men man kan väl inte få allt (på en gång) antar jag.

Engla

2008-09-26T00:55:00.002+01:00

Visst var det hemskt, visst tyckte jag det.
Men jag tog aldrig riktigt in det.
Inte när det hände.
Men efter veckans sista arbetsdag satt jag så på
spårvagnen hem, hittade dagens Metro och läste att
mördaren nu med stor sannolikhet blir dömd till livstid
för det brott han begick i maj tidigare i år.
Det är då det slår mig, och det är då det går in i huvudet.
En medelålders man har våldtagit en flicka och sedan
dödat henne. Flickan var 10 år gammal.
10 år gammal.

Visst var det hemsk, visst tyckte jag det redan när det
hela uppdagades för några månader sedan.
Men jag satt idag på spårvagnen och kände hur jag liksom
tog det till mig. En 10 årig flicka, och en familj som måste lära
sig fortsätta leva.

Visst var det hemskt, visst tyckte jag det redan då.
Men det var först idag när jag satt på spårvagnen och
märkte att jag tog historien till mig som jag tänkte
(rakt ut och nästan högt) att "Den mannen.
Den mannen skulle jag kunna döda."

Tågluff 2008 - 5

2008-05-09T10:47:00.005+01:00

Det ar verkligen schysst att sitta har och kolla
sin bank for att se hur mycket pengar det
egentligen finns kvar pa kontot, nar man upptacker
att lon for april + semesterersattning satts in sedan
man sist kollade. Hoho! 11.000 pa kontot.
Det har ska nog ga ihop anda
(kan ju namna att det inte hade sett riktigt lika bra
ut om den har lonen inte sats in...)

Det var ju skont. Da kan man ju saga att tagluffen
ar utom ekonomisk fara nu da.

Jag sitter hur som helst under en
trappa i Slovenien och skriver.

Fran Kotor i Montenegro tog vi oss pa en dag
till Mostar i Bosnien genom att lifta, aka taxi,
buss och till sist tag.
Mostar var ett av de stallena jag verkligen ville till
redan innan vi akte ivag. Jag har en bok skriven
av Jerker Sagfors, som visserligen utspelar
sig i Sverige, men namner Mostar i princip hela
tiden. Att nu fa komma dit och se alla dessa platser
man last och hort om, var verkligen nice.
"Mostar har det gronaste vatten" skriver Jerker
i sin bok, och det stammer. Ingen av oss har sett
gronare vatten an det som flyter i floden
Neretva genom Mostar. Och de fina broarna,
och de gamla husen... Mmm... och kaffet!

Mostar

I Mostar testade vi bosniskt kaffe, och det ar
verkligen gott!
Vi skrev vykort och traskade runt pa kullerstensgatorna,
och for mig kandes det som om hela resan fick nagon
slags nytandning dar, vilket var otroligt skont.
Inte sa att den gatt pa tomgang, men det kandes
som en hel del knutar bara lostes upp under var tid
i Mostar, och det har over lag varit valdigt bra sen dess.

Vad det galler Anna, var 4:e del av sallskapet,
kommer hon inte tillbaka, vilket kanns valdigt synd.
Det verkar som om infektionen i hennes rygg tar tid
pa sig med att laka, och hon ska tydligen opereras
igen. Verkligen synd att hon missar allt det har,
och att hon skulle raka fa det har Just nu, av alla tillfallen.

Fran Mostar akte vi iaf mot Sarajevo,
en stad jag tror vi alla var valdigt nyfikna pa att fa se.
Bara namnet liksom: S-A-R-A-J-E-V-O, B-O-S-N-I-E-N.
Allt man hort om det som hant dar, som man tyvarr
vet alldeles for lite om.

Sarajevo

Vi kom dit, och det verkade som om vi fick med
oss regnvader pa kopet. Vi tog in pa ett privat hostel,
som de tipsat om redan i Mostar dar vi bodde.
Det var visserligen billigt (9 euro/natt), men det var
nog ocksa det enda som var bra med det.
Hon som drev det visade sig vara en riktigt jobbig
kvinna. Till att borja med kallade hon oss for
Children och klappade oss pa huvudet.
Da blir jag fanemej lack alltsa. Nagon matta
far det vara. Sen var det over lag ett ratt sunkigt
och slitet stalle, och finns det inte ens las till
toaletten kan man tycka det ar lite val...

Men Sarajevo var Riktigt bra, bortsett fran
regnet (som foll i princip fran var ankomst tills var
resa darifran & som gjorde att vi aldrig var torrra),
och boende biten da. Vi hangde en hel del med
tva kanadensare som bodde pa vart hostel,
och aven om de var lite val sociala var det skont
att traffa lite andra resande i typ samma alder.

Vi sag Sarajevos tunnel, som anvandes under
serbiens belagringen av staden
(som varade i nastan fyra ar). Man byggde tunneln
under flygplatsen (800 meter lang) och genom
den fick man in vapen, vatten, el, mat m.m,
och ut sarade osv.
Nu finns bara 25 meter av tunneln kvar,
men bara de 25 metrarna ar helt otroliga att se!

En annan schysst grej var de turkiska kvarteren
i Sarajevo. Verkligen jattefint dar, och hur mycket
som helst att titta pa. Har hittade vi ett caf'e med
helt fantastiskt bosniskt kaffe, och det ar nog det
jag kommer sakna mest fran Bosnien. Vilken dryck.
Var guidbok beskriver det bosniska kaffet som
"Strong as hell, black as death and sweet as love"
Battre beskrivning finns inte.

Vi hade tankt stanna i Sarajevo i tre natter,
eftersom var hostelvard talat om for oss att det
inte gick nagra nattag mot Zagreb i Kroatien, utan
bara ett pa formiddagen. Nar vi gick for att kolla
tider till det taget fann vi att det anda gick ett
nattag, och vi bestamde oss for att ta det.
Nu hade vi betalat for tre natter pa hostelet,
men skulle (om vi nu tog nattaget) bara sova dar
tva, sa vi bad att fa tillbaka vara pengar for
den sista natten. Hon hade ljugit for oss nar
hon sagt att det inte gick nagra nattag,
sa att fa tillbaka pengarna for sista natten kandes
inte mer an ratt.

Halften av pengarna fick vi, och hon lovade att
mota oss pa stationen pa kvallen, och ge oss resten.
Hon kom saklart inte.
Vi skickade ett sms till henne och forklarade hur
daligt vi tyckte detta var, och att det framforallt
var daligt for hennes rykte;) (sa ar det ju)

Och mycket riktigt forstod hon nog detta,
for hon ringde efter en stund och havdade att hennes
bil hade gott sonder.

Nu ska hon hur som helst skicka hem drygt 12 euro
i ett brev till mig. HAHAHA. Ska bli spannande att
se om de dar pengarna nagonsin kommer.

Nattag igen da. Bettre temperatur den har gangen
och inte lika mycket folk som pa forra nattaget heller.
Jag la mig darfor i en egen kup'e, sa ingen av
oss behovde sova pa golvet.
Och bortsett fran de tillfallen jag blev vackt sov
jag nog forhallandevis bra. Men de hade iofs
typ 7 biljettkontroller och 3 passkontroller vid
olika tider, sa jattemycket somn blev det anda inte.

Sa vi kom till Kroatiens huvudstad Zagreb
vid typ 6 pa morgonen, och tog ett tag
mot Slovenien. Taget dit var troligen det
renaste pa hela resan och det kandes helt
overkligt. "Tror ni verkligen vi far sitta har?" "Det har maste ju vara 1a klass"
Man blir inte precis bortskamd, och
man slutar gnalla over att tagtoaletterna luktar.
Under en san har rasa far man vara glad om
det finns vatten pa toaletterna, papper ar lyx,
precis som tval, och man far over huvud taget
vara glad om man kan anvanda toaletten.
Ofta anvands de framforallt som rokrum eftersom
manga tag anda har rokfurbud. Ja... ni kan ju tanka er.

Pa tal om tag sa var vi med om en kul grej!
Pa taget mellan Ploce & Mostar (och sedan
aven Mostar-Sarajevo) hamnade vi i en tagvagn,
donerad fran Sverige nagon gang i borjan av
90- talet. HAHA! Detta innebar ocksa att alla
skyltar var skrivna pa svenska. "TRYCK", "DRA",
"MISSBRUK AV NODBROMSEN ANMALS" osv.
Kul grej!

Och nu sitter vi har. I Bled, Slovenien bland drickbart
kranvatten, snokladda berg i bakgrunden,
skogar, sjoar, oar och riktiga sagolandskap.

Matilda och Marie ar och aker forsranning
(eller vad man ska kalla det) men eftersom det var
ganska dyrt skippade jag det. Jag ska snart ga
ut i solen, hitta ett trevligt caf'e och skriva vykort.
Halla i mig lite kaffe.

Det har stallet ar hur som helst grymt bra!
En privatfamilj som hyr ut lagenheter pa
nedervaningen. Det kostar 16 euro per natt
och vi har anda kok, uteplats, gratis internet,
tva sovrum... osv. Helt otroligt.
Och inatt har jag sovit som en gud!
Latt 9 timmar bra somn, och imorse at vi grot
till frukost! Vilken morgon alltsa!
Tidigare har det varit att man antingen sover bra,
men ater torrt brod till frukost, eller sa
sover man tokdaligt, och far en kalasfrukost.

Jag har kopt ett till minneskort till kameran,
eftersom de tva jag hade med mig blev fulla.
Sa jag har nog (hitills) tagit runt 2,5 Gb bilder.
Det kommer bli mycket att ta tag i sen!

Annars flyter der pa. Jag har fatt munsar,
vilket ar storande, men har har hittat nan cool
salva som borjat utrota det nu.

Bled, Slovenien

(Det ar sant, det ser faktiskt ut sahar dar vi ar nu!
Vi ska ro till on idag, och jag ska hyra
en cykel och cykla runt sjon)

Dags for lite solsken!

Tågluff 2008 - 4

2008-05-07T13:27:00.001+01:00

I Sarajevo.
Nu ska vi dricka bosniskt kaffe.
Det ar gott satan, och starkt som doden.

Med tag mot Slovenien inatt.
Ytterligare ett nattag...

Hall i hatten!

Tågluff 2008 - 3

2008-05-02T15:03:00.003+01:00

(NOTERA FORRA INLAGGET!)

Montenegro alltsa! Medelhavet.
Vi kom till Bar vid Medelhavskusten efter den
fantastiska tagresan jag namnde i forra inlagget.

Vi gjorde en tabbe och blev blasta av en taxi,
som tog 10 euro for att kora oss den korta strackan
in till stan (till raga pa allt till stadens dyraste hotel -
billigaste rummet 110 euro!).
Hittar jag den javeln ska jag steka honom over sakta
eld.

Efter en hel del letande (klockan var runt 9 pa
kvallen, och morkret hade fallit)
efter nagon stans att bo hittade vi ett hostelliknande
stalle som drevs av en familj.
Ett tokbra stalle hur som helst, och de var verkligen schyssta.
Vi agnade gardagen at att ligga pa stranden (Marie och jag
ar tokbranda!), och hade en allmant riktigt nice dag
(fruktsallad, vin pa balkongen, vin pa stranden pa kvallen osv)!

(Matilda ska ha datorn, sa jag maste gora detta snabbt och
kortfattat.)

I morse tog vi buss mot staden Kotor, langre norrut
pa den Montenegriska kusten, och har ar vi nu.
Allt ar helt sjukt vackert, och staden ar gammal och
omgardad av en stadsmur. Tranga grander,
sma torg, en del turister, men inte alls sa det stor,
ett billigt rum (10 euro per person) hos en tant,
ruiner efter stadsmurar langs bergvaggarna.
Staden ligger vid sydeuropas djupaste fjord,
och bergen reser sig pa alla sidor och det ar gront och
vackert overallt! Har ar sa javla fint, och vi ar overrens
om att vi hittat ytterligare ett riktigt guldkorn.
Valdigt synd att Anna missar det (hon ar inte tillbaka an).

Det anda som borjar kannas jobbigt ar att vi fatt
en karl pa halsen, som visserligen hjalpt oss mycket,
kan mycket om staden, och har svar pa allt man fragar om,
men som egentligen bara vill ligga med Matilda eller/och
Marie. Han lyckas hitta oss vart vi an gar (aven om vi annu
inte aktivt forsokt undvika honom), och jag hoppas vi kan
slippa undan att folja med honom pa den judotraning han bjudit
med oss pa ikvall.

Jag har btw ingen tackning pa min mobil,
och det var likadant i Serbien. Jag hor av mig nar
jag har tackning igen (forhoppningvis i Kroatien, dit vi ska
harnast), eller via internet. Allt ar bra hur som helst.

Ja, fan. Ni skulle se oss nu. Sol, varme, solbranna, hav, semester!

Det kommer vykort... vi har varit forfoljda av en javla
massa halgdagar, sa allt har varit stangt, men nu ska de snart
postas.

Okey! Dags att hitta nagot form av kak.
Klattra upp langs stadsmuren. Lasa. Skriva lite kanske.
Det har ar tokschysst!

Kotor:

From Montenegro with love

Tågluff 2008 - 2

2008-04-29T14:40:00.007+01:00

Mycket har hant, men tid till bloggande och annat
internetande har det minsann inte blivit.

Brasov lamnade vi for flera dagar sedan
(jag har knappt koll pa vad det ar for veckodag idag,
men jag tror det ar tisdag), och det var inte kul den har
gangen heller. Jag tyckte det var helt fantastiskt att komma
tillbaka, och jag tror Matilda gillade det ocksa,
och att aven Marie och Anna tyckte det var ett schysst
stalle. Jag hade latt kunnat stanna en vecka langre, men
jag reser med nagra relativt rastlosa sjalar,
sa det blev tva natter i Brasov, och sen var det vidare som
gallde. Vi agnade en stor del av en av dagarna i Brasov att att
hanga i solen pa ett berg. Tog en ordentlig tur upp i bergen,
och det blev en hel del klttrande i brant vildmark,
men jag hittade ocksa en massa vandringsleder uppe
pa bergskammarna. Det finns jattemycket fina stigar
som jag raknat ut stracker sig valdigt langt. Man skulle latt
kunna vandra omkring dar uppe i flera veckor i streck.
Valdigt kul! Det lar bli mer av vandringsvaran nasta gang
jag ar tillbaka i Brasov. For tillbaka vill jag, det kanner jag
aven efter mitt andra besok. Nar vet jag inte, men
forthoppningsvis inom ett ar. Nagon som vill med?

Anna, som ar en av de tre jag reser med, hade nar vi
kom till Brasov haft ont i ryggen i flera dagars tid,
och nar det bara blev samre och samre bestamde vi
oss for att aka till sjukhuset i staden innan vi for vidare
fran Brasov. Tur var val det, for lakarna hittade en infektion
i hennes rygg. Det verkade inte vara nagot jattefarligt,
men det skulle bli betydligt varre om infektionen inte togs
om hand. De ville darfor operera Anna (ett valdigt latt
ingrepp), och dar borjade bade Anna och vi andra oroa oss.
Hon ringde hem och fragade sin pappa (som ar lakare),
och svaret vi fick fran honom var "Nej, for helvete,
inte i Rumanien!"
Aven Marie radfragade sin far, som ocksa ar lakare,
och han verkade inte heller helt saker.
(De hade alltsa inte ens tval pa sjukhustoaletten, om jag
sager sa).

Efter manga om och man bestamde sig Anna for att aka
till Sverige och fixa infektionen, och vi satte fart mot
flygplatsen i Bucarest. For att hinna dit var vi tvungna
att ta taxi (alltsa fran Brasov till Bucarest... typ 18 mil)!
Det blev en sjuk resa, med en taxiforare som t.ex. drog berattelser
om nar han hade tva lesbiska tjejer i bilen som haft sex en gang,
korde som de flesta andra rumaner (dvs alldeles for snabbt pa
allt for daliga vagar) och racade med kollegor i andra
taxibilar vi sag pa vagen. Det var nagot av en upplevelse.

Anna ar i Sverige nu och har blivit omhandertagen,
men forhoppningsvis joinar hon oss igen om en inte allt
for snar framtid.

Matilda, Marie och jag drog efter Bucarest (dar vi bara
lamnade av Anna) mot Svarta havs - kusten och omradet
dar Donau rinner ut i havet. Det tog en hel dag att komma
till staden fran vilken vi skulle ta en farja ut i deltat.
Det visade sig att farjan inte gick foren nasta dag,
och eftersom vi inte ville doda sa manga dagar extra dar ute
fick vi blota och trotta fara tillbaka mot Bucarest,
vilket tog ytterligare drygt sju timmar. Drygaste grejen av
resan hittills... bortsett det med Anna da.

Val tillbaka i Bucarest hittade vi ett hostel,
vilket kandes som en frisk flakt, da det drevs av
en kanadensisk familj (man kunde liksom prata med dem
utan att anstranga sig!). Denna familj bodde i huset och det
var som att trava rakt in i deras hem. De hade sina
brollopsfoton uppsatta i det gemensamma koket liksom,
och "frun i huset" var som en enda stor mamma till
alla som kom och bodde dar. De lagade ocksa
pannkakor till en pa morgonen, vilket ar sjukt vart
om man ar sa trott pa vitt brod (som ar det enda brod de har
nagonstans) som vi ar.

Vi agnade en dag at att kolla in Bucarest pa riktigt,
men jag tror ingen av oss fallit for den staden.
I Bucarest ligger varldens nast storsta hus,
vilket iofs var ratt coolt, men sedan var det inte sa
mycket mer. Det ar sa fruktansvart fattigt och nedganget
i hela Bucarest. Overallt star det trasiga och raserade
hus, overallt ser man hemlosa och knarkare, och overallt
springer hemlosa hundar omkring. Det luktar
smutsig storstad. Och storstader lucktar vanligtvis inte
gott fran borjan.

Vi kande oss alltsa nu klara med Rumanien, och vi ville vidare.
Efter mycket funderingar och planeringen bestamde vi
oss att aka nattag till Belgrad i Serbien (varifran jag
nu skriver). Nattaget var en upplevelse ma jag saga.
Vi reservarede vanliga platser och fick visserligen en
kup'e for oss sjalva, men varmen pa taget lag runt
35 grader, och hade inga planer alls pa att sjunka.
Det var sjukt hett fram tills flera timmar efter start,
da vi fick tag i konduktoren som oppnade fonstret i
kup'en. Och sen kom problemet med hur vi skulle sova.
Tre personer och tva saten. Alltsa en pa golvet.
Alltsa sovandes pa ett rumanskt taggolv...
smutsigtsmutsigtsmutsigtsmutsigt...menbilligt.

Natten bestod alltsa i tempraturer som skiftade mellan
alldeles for varmt och alldeles for kallt,
vi tre som bytte platser och turades om att sova
pa det rumanska taggolvet (fast jag fick mest tid pa
just sistnamnda plats), forsokte hindra folk
som ville komma in och komma at platser
(ja, elakt, men vad skulle du ha gjort?),
bli vackta av pass- och biljettkontroller
(forsta stampeln i passet, vilket iofs ar ratt coolt!)
samt att halla ogonen oppna efter tjuvar, mordare
och idioter (ja, det ar ganska obehagligt pa de
dar tagen!)

Till slut i Serbien och Belgrad trots allt, och vi hittade
ett schysst och billigt hostel.
Ut och se pa staden, och det var val en hel del som var
javligt fint att se (typ en flod som precis vid staden
forenas med Donau), parker osv.
Vi sprang pa tva vi traffat tidigare i Brasov, vilket var
kul, aven om vi inte hangde nagot med dem.

Mycket prat om Serbien har det varit.
Ska vi verkligen aka dit? Vi svenskar har inget vidare
rykte efter det har med Kosovo osv.
Nu akte vi dit trots allt, och det var helt lugnt.
Serberna har tydligen inga problem med svenskar
(aven om det saklart finns undantag).
Det ar varre for amerikanerna;)

Jag drog mig ivag till detta Internetcaf'e for att skriva och
kolla mail. Behovde dessutom lite paus fran de andra.
Inte sa att det var nagot allvarligt, men man ar verkligen
toktatt inpa varandra hela dagarna, sa iaf jag behover lite
tid for mig sjalv emellanat.
Det har inlagget borjade jag alltsa skriva i Belgrad,
men min tid vid datorn gick ut, och jag hann inte publicera
detta. Nu skriver jag fardigt och fran annan ort.

Gick efter internetcaf'et till Belgrads botaniska tradgard,
vilken tyvarr var valdigt forfallen och den blev darmed
nagot av en besvikelse.
Hem till hostelet, laga nagon form av soppa till
middag. Somna.

Vid det laget hade jag varit smasjuk och toktrott hela
tiden sedan vi lamnat Brasov, och om man varken
far ata eller sova ordentligt blir det snabbt jobbigt,
och frisk blir man inte heller, sa jag behovde verkligen
sova (sarskilt efter foregaende natt pa taget).

Jag tror en tur tillbaka till Belgrad kan vara nice.
Jag kanner att jag inte sag allt jag borde,
och jag var inte heller helt fit for fight under var tid dar.
Tyvarr ar det fruktansvart mycket avgaser i hela
staden, och jag har vanligtvis inte problem med sant.
Har var det verkligen illa, och jag hade ofta svart att andas
(aven om det sakert hade att gjort med att jag ocksa var
lite forkyld osv.) Javligt jobbigt med just det iaf.
Jag tror helt enkelt de har valdigt daliga bilar.
De bara spottar ut skit!

Nasta dag blev det tag igen, men dagtag den har gangen.
Fran Belgrad mot Bar i Montenegro!
Det ar latt den vackraste tagresa jag varit med om i mitt
liv! Taget gick langs bergvaggar hogt uppe i de
Serbiska och Montenegriska bergen. Helt galet!
(Jag tror att jag tog drygt 70 bilder bara under
den tagresan, och forhoppningsvis blir iaf en del
av dem bra!)

Har kommer Solen, Medelhavet och ett
nytt favoritland...

Tagluff 2008 - 1

2008-04-24T14:45:00.006+01:00

Skabbig.
Skulle absolut behova en dusch.
Sa har jag hunnit kanna ratt manga ganger sedan vi
lamnade Sverige i sondags.
Och det ar ju faktiskt inte sa langa sedan.

Fran start till nu:
Tag fran Goteborg (Matilda och jag) till Malmo
klockan 17.40 i sondags.
Fran Malmo nattag till Berlin.
Jag trodde taget skulle kora genom Danmark,
men det blev tagfarja, vilket var en upplevelse.
Att ligga och sova i ett tag, i en bat, och troligen aven
under vattenytan. Inget for min syster.
Vi delade kup'e med tva svenska man och en japansk
kvinna. Den ena av mannen var svensk, men hade bott
i Prag och bodde numera i Sofia, dit han nu var pa vag.
Den andra var i 40- arsaldern och skulle till Prag pa
Fjarrvarme-konferens. Haha!
De var hur som helst trevlga, och det var en schysst
resa, aven om jag inte sov sa mycket.

Runt 6-tiden pa stationen i Berlin traffade vi Marie,
som tagit nattbuss anda fran Amsterdam.
Direkt vidare med tag mot Prag. Jag har nu varit
i Berlin tva ganger, och har fortfarande inte sett nagot annat
an stationen. Segt. Jag ska aka dit och bara "gora"
Berlin nagon gang. Jag tror jag skulle gilla staden,
0m jag fick chans att se den ordentligt, och lara kanna den
lite.

Mot Prag som sagt. Langs Elbe mellan Dresden och Prag,
som var lika sjukt fint som forra aret.
Under vagen upptackte vi att taget vi satt pa faktiskt gick
hela vagen till Budapest, och eftersom vi anda inte tankt
stanna i Prag bestamde vi oss for att aka hela vagen samma dag.
Anna, som rest en vecka med sin syster innan var resa,
hoppade pa taget i Prag, och vi tuffade vidare mot
Ungern och Budapest, dit vi kom runt halv sju pa kvallen.
Jag hade da varit pa resa i drygt ett dygn i strack.
Det kandes ocksa... resten av den kvallen gungade hela
kroppen och huvudet. Sa blir det helt enkelt av for mycket
tag. Men ganska kul... lite som att vara full.

Vi bodde pa ett ratt underligt hostel i Budapest.
Iskalla duschar, smutsigt och speciellt, men centralt,
billigt och ratt schysst. Vi fick hela stallet for oss sjalva
dessutom.

Dagen efter var ankomst gick vi mest. Upp pa berg, over
broar, ut pa oar. Ja, ga var i princip det enda vi gjorde,
och det kandes vid dagens slut, kan jag ju saga.
Igar kvall lamnade vi Budapest, och under dagen badade
vi turkiskt bad. Det var en fet upplevelse!
Riktigt nice. Framforallt att sitta utomhus i runt
38 gradigt vatten och kanna hur det regnade fran himlen.
Grymt vart!

Fram tills taget skulle ga (23:35) hangde vi sen mest
pa en krog, belagen i en kallarlokal.

Nattag inatt igen. Schysst och det klart fraschaste nattag
jag akt. Vi fick hela kup'en for oss sjalva ocksa, vilket var skont.
Sov tyvarr ganska daligt.

Vart akte vi?
I skrivande stund sitter jag i Transylvanien.
Vi ar tillbaka i Brasov, och pa vart gamla hostel.

Det kanns konstigt att vara tillbaka. Det kanns verkligen
jattekonstigt. Det var verkligen inte roligt att aka harifran forra
aret. Det gjorde verkligen ont. Jag fann verkligen nan form av
marklig inre frid har.

Nu ar vi har igen, och aven om det ar mycket som inte
kanns som forsta gangen man var har,
ar det verkligen en frid att vara tillbaka.
Sitta pa balkongen och titta ut over de rumanska
hustaken, bergen och skogarna.
Jag trivs verkligen har, men vi far se hur lange
vi stannar.

Jaja. Jag vet att ni alla undrar om den dar hostelvarden jag
traffade har forra aret. Jag hade nog raknat med att vi skulle
traffas anda, men jag tankte att det ju inte alls var sakert
att den gode Bob skulle jobba idag.
Men nar vi klev in pa hostelet kom hon uttraskande
fran vardagsrummet. Det var sjukt kul att se hennes forvandade
min! HAHA!

Nej, seriost. Det har ju gatt ett helt ar, och det ar mest
javligt roligt att traffa henne igen, och framforallt
att aterse det har stallet.

Vi har btw bytt riktning pa var resrutt.
Vi aker at andra hallet an vi forst tankt.
Om nagra dagar ska vi ge oss ut och dra runt i Rumanien,
och sedan blir det ner genom Bulgarien,
och vidare in i okanda lander (jag och geografi liksom)...
Sedan Kroatien, Bosnien osv.

Vi far se helt enkelt.

Men det gar fint. Vi har inte slagit ihjal varandra an,
och ingen har blivit nerslagen eller ranad.

Nu ska jag satta mig pa balkongen och dricka ol...
fundera over den dar boken jag tankt ge ut...
Planera morgondagens bergsklattring.

TJOFLOJT!

Om sömn och vaka

2008-04-16T00:09:00.008+01:00

Natt men inte sent.

Ur högtalarna:
Johan Frendberg & Dan Lindén - Feberland - Höstens charm

Klockan är strax efter ett. Det är natt mellan den 15:e och 16:e
april. Patrik, Patricia har namnsdag. Min far fyller år.

Natt men inte sent. Har precis kommit hem från jobbet.
Mamma ska ha bilen senare idag, så jag körde den dit
och gick hem. Det är månsken och dimma. Ganska kallt.
Regn under tisdagen. Fuktig luft som stiger nu.
Kallt, dimmigt, månsken. Det är en natt för blodsugare.

Ur högtalarna: The knife - Deep cuts - Heartbeats

Våren har kommit till Krokstrand. Den tränger sig liksom in.
Sakta men säkert. Lite mer för var dag som går.
Bina flyger och bajsar på bilrutorna. De numera vilda
påskliljorna (mamma planterade dem någon gång under
lägre delen av min barndom) i trädgården blommar.
Fåglar har återvänt och de sjunger utanför mitt fönster
om dagarna. Träden knoppas och jag vill gå ut i bäcken
med stövlar på. Flytta på stenar och grenar.
Återuppta gamla projekt. Rensa bäckar. Elda gammalt gräs.
Jag tänker på detta. Jag känner att jag befinner mig
ljusår från mina barndoms vårar.
Det känns både bra och dåligt. Kanske framför allt sorgligt.

Ur högtalarna: Thåström - Skebokvarnsv. 209 - Brev till 10:e våningen

Allt är mycket tystare i byn idag.
Alla är så spridda för vinden.
Jag drar snart ut i Europa. Ska sprida mig som dem i vinden
ett tag. Känns bra att vara som andra ibland.

Ur högtalarna: Stefan Sundström - Hjärtats melodi - Somna lycklig

Om sömn och vaka.

P1 på väg hem från jobbet. Lyssnade på programmet Kropp & Själ. De diskuterade sömn och pratade om varför det
kan vara så jobbigt att vakna på morgonen.
De börjar prata om när den "naturliga" tiden för människor
att sova är. En professor menade att människan i grunden är
programmerade för att leva vid ekvatorn, och att vår kropp
alltså är inställd på sömn utifrån ljus och mörker där.
Han menade därmed att bästa tiden att sova mellan är ca åtta
på kvällen till fyra eller fem på morgonen.
Det är en intressant teori, men jag är inte
säker på att jag håller med honom (jag får erkänna att jag
[vad jag vet] aldrig provat sova mellan åtta och fyra).
Visst kanske det var så en gång i tiden, för mycket länge sedan,
att det är som han påstår, men jag tror att människan har
utvecklats och förändrats väldigt mycket sedan vi levde vid
ekvatorn. Jag tror det här med sömn (antal sömntimmar,
vilken tid på dygnet vi föredrar att sova osv) är väldigt
individuellt. I 12 år tvingades jag upp klockan 7 i princip
varje morgon. Jag kan inte minnas att jag tyckte det var
kul En Enda Gång (vad jag kan minnas, som sagt).
Jag kan tycka att det är trevligt med tidiga mornar...
när jag väljer det själv. När min kropp väljer det.
12 år i skolan. Sedan ut. Sedan klart. Sedan välja mer själv.
Det har gått drygt två år sedan jag med vit mössa på huvudet
sprang ut från Strömstad Gymnasium, och fortfarande
tror jag att jag kompenserar för alla de där åren med
för tidig start på dygnet.

Jag trivs med att vara vaken om nätterna.
Sitta och känna hur världen sover runt mig.
Se tjockt tjockt mörker genom fönstret.
Glida runt på internet och upptäcka andra som lever som jag.
Tystnaden. Lugnet. Mörkret.

Mitt nuvarande jobb är alltså det ultimata för min dygnsrytm.
Jag hoppas kunna hitta något med liknande arbetstider när
det är dags att byta workplace.
Jag tycker att det är bra att vakna vid 10 på morgonen,
även om jag sällan gör det. Just nu ligger nog mina sömntimmar
mellan ungefär fyra och halv ett. Sömn mellan två och halv elva
hade nog varit fint, men det gäller ju att dra sig tillbaka de
där 2 timmarna.

2 timmar tidigare läggning betyder ändå 2 timmar
mindre vaka, under denna finfina tid på dygnet.

Ur högtalarna: Johan Johansson - Somna

En dryg halvliter te är slut.
Enligt vissa är ett uttryck för frihet att kunna gå ut och pissa
i sin egen trädgård.
Jag vill se om Rasmus på Luffen, mest för att Allan Edwall
är med. Han är min nya idol.

"Jag vill vara fri som en fågel"

I koppen intet nytt

2008-03-31T16:41:00.002+01:00

Jag sov dåligt inatt, och efterssom jag gick upp klockan
halv åtta har jag dessutom sovit på tok för lite.

Jag var på jobbet klockan 09.00 för att klockan 10.00
köra film för högstadie80r. Klockan 12.00 var nästa
föreställing. Även den för högstadie8or.

Jag har därför tappat räkningen på hur många koppar
kaffe jag druckit idag. Det är nog bortåt en 3, 4 iaf.
Men HEJ! Det är fint ändå!

(det kommer vara kanon tills koffeinet går ur kroppen).

Som vi alla märkt har jag inte bloggat på vad som känns
som en halv evighet.
Och även fast det inte är något nytt i koppen har det hänt
skitmycket sen sist, och det är även mycket på gång!

I Stora drag handlar samma sump i koppen som vanligt om:
- Att jag jobbar på Park bio i Strömstad. Kör film för okultiverade
strömstadbor som älskar skräpfilm utan kvalité.
- Att jag träffar mina vänner och min flickvän alldeles för sällan,
vilket känns grymt tråkigt.
- Att jag jobbar med Krokstrandsfestivalen och nu precis börjat
skriva ihop artistbeskrivningar att lägga ut på webben,
samt text till det tryckta programmet.
- Att jag försöker skriva poesi, men att det inte blir annat
än tankar som aldrig hamnar på papper.
- Att jag ägnar mina förmiddagar åt att sova, och mina nätter
åt att spela dataspel.

Men ja! Det har hänt en helt del ballt, och det kommer hända
en massa coolt också!
Jag var i Småland hos min närmaste danska släkt med farsan
och mina systrar för ett par veckor sedan.
Det var nice, och det var längesdedan jag var där.
Jag har bestämt mig för att stanna i Krokstrand
(och jobba i Strömstad) även i vår och sommar.
I höst blir det kollektiv med Matilda, Jens och Emelie om
allt går som det ska!
Jag har blivit uppringd av min gamla favoritlärare från
Gymnasiet som frågade om jag ville vara referens åt henne
nu när hon ska söka nytt jobb. Sånt blir man ju bara lycklig av!
Jag har efter många om och men bestämt mig för att åter
lämna landet för ett tag. Den 20 april åker Matilda, Marie,
Anna och jag ut på en månads tågluff i Östeuropa.
Jag har (idag faktiskt) till slut avslutat det jobb jag tog
på mig åt Strömstad kommun i september förra året.
Känns otroligt skönt att det är avklarat nu.

Och till sist har jag återigen fått veta att folk jag inte hade
en aning om läste min blogg, faktiskt läser den.
Här gäller det tydligen att välja sina ord väl och noga,
så man inte häver ur sig något olämpligt.

Det är verkligen märkligt.
Här har man gått och tänkt på hur mycket man har att
blogga om, nu när man inte gjort det på så länge.
Och nu när jag skrivit ett inlägg som tagit ca 10 min
att skriva, kommer jag inte på vad jag mer ska skriva om.

Jag lägger nog därför ner här.
Färdigbloggat för stunden. Jag hoppas på att få någon form
av bloggar-kick nu, så inlägg här dyker upp lite tätare än
senaste tiden. Om inte annat kan ni feträkna med att det blir
rapportering från tågluffen sen!

Jag är pepp! Sen jag fattade beslutet (som jag velat med sedan
början av förra hösten) att stanna i Krokstrand tills augusti
har en jävla massa knutar löst upp sig.

Och våren. Våren är på väg!

Bäst jag slutar nu innan koffeinet går ur kroppen och jag
blir dum och dryg och otrevlig och
häver ur mig något olämpligt.

TJOFLÖJT!

Socker på läpparna och regn längs fönstren

2008-02-26T15:09:00.002+01:00

Det regnar och jag ska ner och duscha.
Ska till jobbet om en inte allt för lång stund.

Men det är fint!
Jag har beslutat mig för vad jag ska göra med mitt liv!
Jag har (efter ca 6 månader) till slut beslutat mig för var
jag faktiskt ska bo, och med vad jag ska jobba.
Och sorry, vänner, men jag känner mig faktiskt mycket
nöjd med mitt val. Jag lovar att hälsa på er så ofta jag kan.

Jag älskar att sitta i skogen, så här ska jag stanna tills augusti!

Jag har haft mitt körkort i snart två år
(prövotiden går ut 15 mars!)
och för två veckor sedan fick jag för första gången hamna
i en poliskontroll, på väg hem från jobbet.
Det har alltså inte hänt på nästan två år, och inatt hände det igen!
"Plötsligt händer det", som någon skrev.
Jaja. Det gick fint iaf. Det var mest läskigt att de körde
i en civil bil, så det gick ju inte att se att det var polisen.
Jag körde hur som helst väldigt snyggt och lagligt,
och blev mest jävligt rädd när det började blinka och tjuta
två meter bakom mig!
Ja, iaf. Körkortet hade jag, och nykter var jag, så det var lugnt.

Har fått post idag.
Det är en stor dag mina vänner.
Efter drygt 8 år har jag lyckats göra samlingen komplett!
Den gamla Med socker på läpparna- plattan med
Cirkus Miramar kom idag. Den är verkligen SKITSVÅR
att hitta nu för tiden. Jag har nu alla skivor tillslut.
Det känns fett, och även om det regnar är det en fin dag!

Fan... nu måste jag springa och duscha.

Gloggs begär ordet (igen)

2008-02-12T20:57:00.000+01:00

Vi fortsätter helt enkelt vid början av förra inlägget.

Jag skulle kunna skriva om en massa saker i
det här inlägget. Skriva en massa om vad som händer
i mitt liv, om mina drömmar och planer, och om
vad jag tycker om att Krokstrandsfestivalen ska lägga
ner. Jag skulle kunna skriva om det där med alkohol
jag började på för ett tag sen. Skulle kunna skriva om
mina insikter och de slusatser jag dragit.
Skulle kunna skriva om att jag fortfarande inte
vet vad jag ska jobba med om två veckor.

Men ja. Jag ska nog ändå bara skriva det som dyker upp.

Jag fick inte jobbet som Spårvagnsförare.
Pappa trodde det berodde på att de nog fått in ansökningar
från folk som var äldre, och det ligger nog något i det.
Jag är kvar i Krokstrand och har jobb
(i en sådan mängd att jag klarar mig) på bion i Strömstad
i drygt två veckor till. Sen ska jag ta mig i kragen och
flytta ner till sist. Göteborg here I come.
Känslorna är blandade. Ska bli skönt vara bosatt i
Göteborg igen, men jag har inget jobb än.
Det finns samtidigt mer än ni tror som håller mig kvar här.
Jag har tänkt på just den saken, och kommit fram till
att det är betydligt mer saker som håller mig kvar
i Krokstrand än just att jag har/haft jobb här.
Det finns mer, och det sitter så sjukt mycket djupare.
Det är dock inget jag kommer blogga om.

Men nu är det hur som helst dags att flytta,
vara sig jag har jobb eller inte, och även om jag
på vissa sätt känner att det inte alls är dags än.
Jag får väl försöka väga fördelar mot nackdelar helt
enkelt. T.ex. kommer det kännas bra att vara nämare
händelser (teatrar, spelningar m.m.), vänner och så.
Det kommer att bli skönt att bo i Gbg igen, med mycket
ljus och människor (även om det sistnämnda är något
jag kommer få träna mig på... har verkligen blivit enstöring).
Det kommer bli fint att ha en egen lägenhet och ingen
bitter och grinig far i samma bostad. Det kommer bli
fint som fan att ha en dusch med varmvatten också.

Nästa vecka är det Sportlov här.
Jag har inget Sportlov längre, snarare tvärt om.
På loven ökar aktiviteten på den här bion rejält,
och det går film under ca 12 av dygnets 24 timmar.
Min kollega Daniel är i Afrika i 1½ vecka och det
är alltså Patrik, Micke och jag kvar då.
Som det är nu har Patrik skrivit upp sig mellan
den 15 och 23 februari. Alltså 10 dagar i streck.
Jag tror dock att han missat att tänka på att det är lov.
Frågan är om ens Patrik pallar jobba 12 timmar,
10 dagar i streck. 120 h på 10 dagar liksom.
Så förhoppningsvis kan jag ta ett par dagara där.
Lördag, söndag, måndag och lördag, söndag kanske.
Ska höra med honom.

Sen kommer det kusiner under lovet också.
De kommer på tisdag och åker på fredag,
vilket innebär 3 nätter med rollspel. Det är ju inte
mycket, men bättre än inget, och det blir nog bra.
Jag måste sätta mig och planera lite känner jag.

Senare i veckan kommer Stefan Sundström till
Göteborg för att spela med Varning! Livsfarlig ledning
Jag planerade för länge sedan att jag skulle se det här.
Stefan Sundström live är bara något man ska försöka
se. Nu ska de spela i Gbg på onsdag, torsdag & fredag,
och med största sannorlikhet kommer jag inte åka ner,
just eftersom jobb kommer i vägen.
Det kostar dessutom en del, och ju mer jag är hemma,
desto mindre pengar går det.
Det känns trist, men samtidgt lite lagom vuxet och
ansvarstagande sådär. Det gäller faktiskt att prioritera här!
Men visst, det känns trist att vara vuxen och ansvarstagande.

Jag drömmer om att resa bort.
Ut i världen (eller i alla fall Europa).
Jag vill åka till Paris, Hamburg, Köpenhamn,
Bratislava och tillbaka till Dresden, Prag och
Brasov. Jag vill vandra runt i gamla städer och titta
på folk, hus och floder. Vill sitta på soliga uteserveringar
och ta en kall öl, gå på sunkiga, punkiga ölhak och sitta
på slitna caféer. Det finns så jävla mycket där ute,
som rent ut sagt bara går och väntar på mig.
Tyvärr blir det nog inget med detta på länge än,
om jag nu inte lånar pengar (vilket jag inte vill).
Kanske finns det möjlighet att dra någonstans i slutet av
sommaren? Jag behöver kommer bort från det här
landet ett tag, känner jag.

Jag har fått igång festivalens gamla struliga dator.
Har haft den på lagning hos min granne Göran några
dagar, och nu verkar den funka bra.
Har dessutom en ny (begagnad, men ny för mig) plattskärm,
ny mus och nytt tangentbord. Så just nu sitter jag hemma
och kör med dubbla datorer (bokstavligt talat), och det
är trångt men ganska fint. Ska fixa upp en bild,
för det är något av en syn även för folk som är totalt ointresserade.
Nu kommer arbetet med flytta över hårddiskar, dokument
och filer från en dator till en annan. Det ska nog gå bra,
men det kommer ta lite tid.
Jag är fortfarande inte säker på hur jag ska göra när jag flyttar
ner sen. Det kommer helt enkelt inte få plats på det bord jag har.
Min senaste tanke är att faktiskt köpa två nya hyllor istället för
en, som jag först tänkt. Då skulle jag kunna ha min stora
skärm stående i hyllan. Där skulle jag även kunna ställa
en del av böckerna och skivor, spel och filmer.

På tal om filmer satt jag här på jobbet igår och surfade
runt på typ Ginza. Hittade två filmer jag var nära att köpa.
Med frakt runt 200:-
Sen kom jag av någon anledning in på en köpa-kläder-site.
Hittade en sida med en jävla massa schysst kläder!
Sen trampade jag in på Svenska akademiens webbshop
(de har också en hel del schysst kläder).
Plötsligt hade jag hittat kläder och filmer för ca 700:-
Jag var SÅ nära att beställa hela skiten, men sen satte
jag stopp för mig själv. Det var verkligen ett prov
på självdisciplin. Jag stängde ner alla tre sidor
på en gång efter varandra. Filmerna klarar jag mig utan,
och även om jag skulle behöva lite nya kläder klarar
jag mig som det är. Får väl helt enkelt gå omkring i
de slitna plagg jag redan har.
Iofs finns den här klädaffären jag hittade på nätet även
i fysisk form, bl.a. i Gbg. Så jag tänkte att om jag
nu ska köpa från dem, kan jag iaf se till att slippa kostnaderna
för frakten. Men ja. Lite vuxet och ansvarstagande är det allt.
Men det känns som om det kan bli en
tuff vår ekonomiskt sätt.

Kolla här: 1, 2 (klicka på "Se större bild" så syns det bättre)
Men visst är det fina grejer va!?

Det finns en ganska färsk idé om att starta
kollektiv till hösten, och det känns faktiskt skitbra!
Matilda är på, och Emelie och Jens är väldigt intresserade,
så vi får väl se hur det går. Från augusti/september hade vi
väl tänkt oss, så nu ska vi bara försöka hitta en lägenhet och
styra upp det här till ytterligare en nivå på
"seriöshets- skalan". Men jag hoppas det kan gå ihop.
Det hade nog varit grymt, och vi är nog en bra
grupp också, om det nu skulle bli vi fyra.
Men ja, inget är bestämt än.

Slutligen en liten text jag skrev förra veckan.
Lägger den mest här så att mamma kan läsa den
eftersom det verkar vara något krux för henne
att öppna mina länkar från hennes jobb.

Tillbaka till barndomens länder

Du är död
man fann dig när du somnat in
95 blev dina år på jorden

Du är död
man fann dig när du redan gått
Och någonstans i släktens pussel
någonstans vid trädens rötter
föll höstlöv mot din plats i bilden
begravde dig i varma färger

De sa din kropp var bruten
att ditt hjärta slagit klart
De sa din kropp var bruten
men ditt sinne skarpt som glas
med en skärpa likt ett barnaminne
av sommarens första dag

Men ditt blod
är mitt blod
det är samma blod

Du är död
du följde din syster mot havet
tillbaka till barndomens länder
under ett täcke av nyfallen snö
under ett täcke av blodröda löv

Du är död
men ditt blod
det är mitt blod

det är alltid samma blod
för vid trädernas rötter vet jag du vilar
en gång en bit av släktens pussel
alltid en bit av släktens pussel
det är alltid samma blod

Du är död
man fann dig när du somnat in
vi sörjer dig inatt
med ögon blanka som glas
Vi tänker på två systrar
på väg mot oceaner av bardomens länder

Gloggs begär ordet

2008-02-12T16:32:00.000+01:00

Hallå kära läsare.

Ni behöver inte vara oroliga.
Bara för att inlägget börjar på ett sätt som kan
få vem som helst att tro att jag med detta inlägg
ska tillkännage att bloggen ska läggas ner,
är det ingen fara.

Bloggen ska inte läggas ner.
Förhoppningsvis ska den istället bli lite mer levande.
Lite mer inlägg under en månad hade ta mig sjutton
varit på sin plats! Jag får se till att ta mig i kragen alltså.

Efter en del rätt nedstämda inlägg det senaste känns det
verkligen som om det är på sin plats med en rejäl
uppdatering kring läget.

Ang. min webbsida.
Jag har ju faktiskt ingen aning om hur många av er som
tittar på min blogg "från min webbsida".
Den är ju länkad och grejer, så att bloggen "egentligen"
ska ligga i ett eget fönster på min webbsida.
Detta hindrar ju inte er från att kolla på den som en
separat blogg. Det går ju också.
Tanken från början är dock att den ska läsas från
just min webbsida. Den ingår i en helhet, så att säga.
Om jag hade varit en bättre webbmaster hade
jag gjort en blogg- liknande grej själv och bara haft
den på webbsidan.
Vilken idiot som helst med ett något estetiskt sinne
inser nog att jag inte är nöjd med att ha den där
jävla gråa randen högst upp i bloggen, t.ex.
Tja. Jag har gjort vad jag kunnat med den tid och
kunskap i ämnet jag besitter.

Detta om bloggen hänger ju direkt ihop med min
webbsida, och när vi ändå snackar blogg,
kan jag ju berätta lite om vad som finns för planer
för resten av sidorna på min webbsida.
1. Startsidan (alltså bilden med länken NER,
med vilken man tar sig in på själva sidan -Här)
Jag är nöjd med nuvarande bild, men har även
funderat på att göra en ny. Bakom de här Startsida- bilderna
ligger ganska mycket jobb. Just nu har jag vare sig tiden
eller riktigt den inspiration och lust/kick jag känner behövs
för att ordna fram en ny. Men visst, det finns vissa planer
på en ny förstasida. I sinom tid.
2. Index- sidan (alltså den man kommer in på efter
Startsidan - Här)
Troligen är det här den sida jag lagt allra mest tid på,
och det är också den jag fortfarande är väldigt nöjd med.
Man skulle kunna lägga in nya bandcitat, byta ut
bilderna på ruinerna osv. Tyvärr är sidan bygd
på ett jävligt dumt sätt, så den är väldigt bräcklig
(lite som ett sandslott). Börjar man ändra blir det
ett rent helvete att få ordning på alla bitar. Den funkar
nu, och den kommer att funka tills jag börjar ändra något.
Det hade varit roligt att göra en ny sån här sida,
men det får bli den dag jag har tid till att bygga upp den
på nytt... helt från grunden. Det lär dröja.
Vad det gäller "Veckans bild" och sånna saker
kommer det ligga nere ytterligare ett tag
(helt enkelt tills lusten är tillbaka).
Dels handlar det om tid och inspiration, och dels
om utrymme. Det får helt enkelt inte plats mer
bilder på sidan. DÄREMOT finns det två bilder, från
vecka 51 och 52, som jag gjorde kring jul och nyår.
Jag lägger upp dem så snart det finns utrymme.
3. Cirkus Miramar- sidan.
En ganska gömd länk som ligger på ovan nämnda
sida. Länken heter "KLIV NER I TRÄSKET" och har
ni inte kollat in den så ta gärna en titt.
På denna sida har jag listat min "Miramar- turné",
samt har en tanke om att lägga upp info om bandet,
bilder och video från spelningar samt svårtillgängliga
texter från både Miramar och Hyacinthuset.
Att lägga upp texterna är en fråga om tid från min sida,
att lägga upp bilder och video är en fråga om tid,
utrymmer och kunskap om hur man egentligen gör.
Jag listar dock spelningar här så snart jag varit på dem.
I sinom tid hoppas jag sidan blir "klar". Det lär dock dröja.
4. Kommande- sidan.
Den fyller sin funktion, trots att jag i nuläget endast har en
kommande grej upplagd på sidan. Detta beror på att jag
inte har så mycket klara planer i mitt liv för tillfället.
Personligen är jag nöjd som sjutton med utverderingarna
av gångna händelser (inte utvärderingarnas kvalité,
utan snarare att de bara finns), även om det är jag själv
som har störst glädje av dem (det är ju för SJUTTON
min sida!). Tyvärr börjar listan med gångna händelser
bli ruggigt lång och därmed svårläst. Jag funderar på
hur den kan bli bättre, men har ingen klar idé där.
Det handlar också om kunskap om hur man gör, från
min sida. Men ja, inga planerade uppdateringar där.
5. Gästboken.
Den fyller sin funktion och funkar bra.
Tack och lov relativt lite spam, även om det förekommer.
Jag tycker väl att det är lite dålig aktivitet i den iofs,
men vafan... man ska väl inte ha för höga förväntningar.
6. Poesi- sidan.
Även den fyller sin funktion, och jag är nöjd med den.
Lägger upp i princip alla nya dikter som publiceras
på nätet (på typ sockerdricka, helgon och poeter).
Ska försöka få till en tillsnyggning av själva sidan
där dikterna är listade. Slänga in lite bilder eller något.
Vi får se helt enkelt. Kom gärna med tips förslag!
Själva sidorna där dikterna ligger är jag nöjd med,
och de kommer nog inte förändras.
7. Om Gloggs- Sidan.
Tja. Färg och form (alltså utseendet) på sidan har jag
nog inget att invända mot. Texten har länge varit i
behov av en uppdatering. Också detta en fråga om tid
(och motivation såklart).
8. Dagbok- sidan.
Alltså bloggen, som jag skrev om ovan.
Tja. Den får vara som den är tills vidare.
9. Galleri- sidan.
Personligen har jag egentligen bara två tankar om
förändringar här:
* Någon form av skript när man bläddrar bland bilderna.
Det här med rullsystemet och alla bilder på samma sida
är rätt bökigt och tungrott. Ni får nog leva med det
tills vidare dock. Det viktiga är väl ändå att det finns
bilder där(?).
* Fler bilder helt enkelt. Grundtanken med den
här webbsidan var faktist att kunna lägga upp bilder
jag tagit genom åren (15 Gb eller nåt).
Och inte bara lägga upp bilder, utan välbehandlade bilder
i schyssta storlekar och format. Här finns nu alltså
två hakar. Det första är att bildredigeringen tar tid.
Visst kan man göra ett macro som redigerar alla bilder i
en mapp, men jag har alltid tyckt att det är lite av ett "fusk".
För det andra är det en fråga om utrymme.
Min sida ligger under "Krokstrandsservern" (därav namnet
www.krokstrand.se/gloggs/). Denna server är överfull och
vår webbmästare/min far har planer på att flytta alla sidor
(min, Krokstrandsfestivalen, Krokstrandsportalen m.fl)
till en egen och separat server. Det skulle lösa en hel del,
men när denna flytt blir av vet jag inte.
Tills problemet med utrymmet är löst blir det tyvärr
inga nya bilder i Galleriet.
Några av de bilder jag först ska försöka få in när platsfrågan är
löst är bl.a. bilder från Tågluffen förra året, bilder från
Motståndsfestivalen samt bilder från
Krokstrandsfestivalen (olika år).
10. Länkar- Sida.
Totalt föråldrad tyvärr. De länkar som ligger uppe skrev
jag ihop på den tiden sidan ännu låg som ett projekt
på webbdesignen i skolan (två år sedan).
Jag ska försöka ta mig tid att fixa en ordentlig lista med
schyssta länkar.
11. Kontakt- sidan.
Trist sida som jag ändå känner är bra att ha.
Inga större förändringar planeras.
12. Ramar och meny.
Alltså skogen i toppen av sidan, "taggtråden", "händerna"
och "Stazione Termini" samt menyn till vänster.
Hade väl varit kul att få in lite nytt här, men jag är
fortfarande nöjd med det som ligger där nu.
Så ja, någon gång kommer detta ändras och bytas ut,
men inte inom en allt för snar framtid.

Oj! Jesus! Nu blev det ju ett helt inlägg enbart kring
min egen webbsida, och det var ju inte tanken.
Jag får nog göra ett helt nytt inlägg om resten jag skulle
snacka om.

Krokstrandsfestivalen gör sista året

2008-02-10T17:50:00.000+01:00

KROKSTRANDSFESTIVALEN
WO/MAN MUST DANCE

GÖR SITT TIONDE OCH SISTA ÅR!

Den 24-26 juli håller vi den sista Krokstrandsfestivalen.
Detta är sista chansen om ni missat tidigare år.
Detta blir sista året vi dansar som tokar på
stenhuggarkajen vid Idefjordens västra strand.

Programmet är i princip klart och ligger här!

Vi har beslutat att lägga ner, och vi ska göra det med
stil, och vi ska dö med flaggan i topp!
Det kommer bli en fantastisk festival -
Boka biljetter här!
Anmäl dig som funktionär här!

SISTA ÅRET! SISTA ÅRET! SISTA ÅRET!

Tidig måndag

2008-01-28T02:55:00.000+01:00

Ny vecka, nya krig.

Jag borde egentligen gå och sova.
Klockan passerar snart 3 och jag ska jobba imorgon
(visserligen inte fören vid 17:00, men iaf).
Jag ska försöka få bättre ordning på mitt liv.
Ska försöka bygga upp någon slags självdisciplin
(som jag en gång kanske haft).

Så ja. Då har vi lite konstateranden här nu
Ett: Jag borde gå och lägga mig istället för att hänga här.
Två: Jag har ingen aning om vad jag ska skriva om,
eller varför jag ens sitter här och skriver nu.
Tre: Jag lyssnar på Kent.
Fyra: Fingrarna och tangentbordet känns som vardera
+ pol ikväll. Det går väldigt trögt att skriva. Det är inte det
att jag inte vet vad jag ska skriva (skriver för närvarande det
som dyker upp i huvudet). Fingrarna känns jobbigt klumpiga.
De missar tangenter, skriver fel och tar tre gånger längre tid
på sig än vanligt. Det är jävligt störande att inte kunna skriva
ordentligt. Det är lite som att skriva när man är packad.
Man bara missar och måste stryka och ändra.
När man är full brukar man inte bry sig så mycket om det där,
men nu när det händer, när jag faktiskt är nykter blir jag lite
småtokig alltså.

(kanske ett tecken på att jag borde
lägga ner och gå och lägga mig?)

När jag nu ändå är inne på det här med att vara full så
kanske jag borde skriva om en alkoholrelaterad grej.
(Nejdå, jag har inte beslutat mig för att bli nykterist).
Jag har gått och funderat lite de sista dagarna.
Har funderat på hur mitt förhållande till alkohol har varit,
hur det förändrats och ser ut i nuläget. Och så har jag
ju då tänkt på hur jag VILL ha det, och det skulle jag väl
vilja skriva om här och nu, så att ni vet.
Men ja, eftersom fingrarna jobbar så jävla dåligt ikväll
skjuter jag på detta. Fast egentligen handlar det ju inte
om mitt förhållande till alkohol, utan mer om hur jag vill
ha det när jag intar det. Ja, hmm. Jag återkommer till detta
senare.

Jag har precis kollat på Krokstrandsfestivalens webbsida
och kollat på nyupplagda festivalbilder från 2007.
Och då tänkte jag sen att jag borde ju göra i ordning de
bilder jag själv tog under festivalen och lägga upp dem också.
Så jag började gå igenom dem, och började redigera några av dem.
Sen kom jag fram till att jag inte tyckte det var roligt, därför att jag
tyckte att bilderna var för dåliga och att jag inte är tillräckligt
duktig för att redigera dem till något bra.
Jag blev nästan arg på mig själv. När man läst flera fotokurser under
sin skoltid, och även har en farsa som fotograferat sedan han var
16, arbetat med digital bild och bildbehandling sedan det kom,
borde ju jag kunna mer. Jag har en finfin kamera, men kan väl
kanske behärska den till... inte alls många procent.
Jag tycker ju den här skiten är rolig, och jag vill kunna det och lära
mig det. Och det är inte första gången jag funderar på att läsa
någon fotokurs... och även en kurs i bildbehandling.
Och ja, jag vet inte. Starta från 0 liksom. Lära mig allt från grunden.

Som ni kanske förstår blir det inga bilder från Krokstrandsfestivalen
2007 av Joel på internet än på ett tag.

Fan. Jag blir ju bara argare och bittrare för var inlägg som skrivs.
Slutför och avslutar mindre och mindre.

Inte alls särskilt nöjd med livet just nu faktiskt.

Jag drar och ber om ursäkt för mitt humör och beteende

”Nya dagar ska passera, nya veckor ska ta slut
Jag stänger in mig under täcket, med tankarna långt västerut”

/Cirkus sol

HELVETE

Svackorna tätnar

2008-01-23T01:01:00.000+01:00

Svackorna i mitt liv kommer tätare och tätare.
Det är jävligt tråkigt, och jag är väldigt less på
det. Tidigare fick jag neråtsvackor kanske 2 ggr
om året. Nu har jag haft flera (dock inte lika "allvarliga"
och djupa) under bara några månader.

Jag tappar verkligen lusten. Tappar greppet, tappar
uppfattningen och kontrollen. Jag tappar alla planer,
tappar drömmar och projekt (jodå, de kommer tillbaka).

Jag vet inte alls vad jag vill göra eller vart jag ska ta vägen.
Så känns det. Senast det hände var så sent som för 2 veckor
sedan. Nu ikväll dök det upp igen. Tappar liksom all
lust att "ta tag i mitt liv" (flytta till Gbg , skaffa jobba, hänga
med vänner, resa, göra saker).

Så nu sitter jag här och bara väntar på att skiten ska gå
över igen. Jag vill ju se förändringar i mitt liv. Jag vill ju göra
nya saker. "Jag vill leva, jag vill brinna"

Planer för helgen? På sådär 3 timmar har jag hunnit gå
igenom typ 10 olika förslag för mig själv.
Har till och med kollat på vad tågbiljetter till Stockholm
skulle kosta (för mycket).

Ähh... fan vet alltså.

"Starkare idag
men mera ensam under solen
Äldre idag
men har aldrig varit så vilsen
Gestalter rör sig i scenljuset
urskiljer bara skuggor nu

kallar hem mina hjältar"

Det där stycket (ur dikten "Barkbåt & blodapelsin")
får vara det som förklarar mig ikväll.
Hoppas era liv flyter bättre än mitt. Godnatt.

Tystnaden och de blindas galleri

2008-01-15T02:14:00.001+01:00

Tystnaden och giftet har jag haft i några år.
Till slut har jag nu även fått tag i
Minnen från de blindas galleri!
(det är inte det lättaste om jag säger så)

Det tog 7 år eller något sånt,
och det kostade en svidande summa stålar.
Men ibland måste man bara inse att uttrycket
"Allt för konsten" inte är så jävla fel!
Den här ska hjälpa mig i svåra stunder.

Bland popcornbägare & ångest

2008-01-14T22:49:00.000+01:00

Det har hunnit bli 2008, och det känns väl över lag bra.
Jag gillar inte alls att skriva 8:or, vilket känns lite jobbigt.
Hur många gånger under ett år skriver man årets tal liksom?
Nu menar jag alltså att skriva 8:or för hand. De blir snea.

Men vafan. Annars känns det väl okej.

Jag har egentligen varken särskilt stor lust eller inspiration
till att blogga ikväll, och jag vet inte varför jag gör det trots detta.

Jag jobbar idag för första gången sedan mellandagarna.
Känns både bra och dåligt. Måste ha pengar, men lönen
för januari kommer ändå inte räcka till annat än hyra, vilket
ju såklart inte känns bäst.
Jag jobbar och har precis vikt en massa popcornbägare
(som rubriken hintar om).

Ångsten i rubriken tror jag inte jag orkar gå in på.
Den ligger liksom som ett stort täcke över stora delar av mitt
liv just nu i allmänhet, men i synnerhet över just orden
bostad & arbete. Man kan säga att jag grubblar från
det jag vaknar på morgonen till det att jag somnar på natten.

Våren är på väg säger de. På radion talas det om blommor
folk observerat börjar komma upp. 14 januari. HURRA!
Men inte fan är det vår i luften här inte. Snarare höst.
Det regnar och är jävligt rått i luften. Solen är långt jävla
bort. Det regnar, regnar, regnar (även in i källarn... huset lär väl
rasa snart). Det regnar konstant känns det som, och
jag är redigt jävla trött på det.

Jag antar att man får stå pall och kravla sig ur stormen...
som vanligt.

Poesi

2007-12-20T00:51:00.000+01:00

Fransk soldat

”Man läser organisk poesi i bakgrunden
jag förstår den inte
låter den ändå kliva in”

Skulpturer

”Det blev en värld
i sten och historia
och medan den växer sig större
faller flagor av stenstoft
mot mitt golv”

Oktobersken

” väljer varje ord med omsorg
jag vet att jag ska leva med dem”

Granatdöv

”jag bryr mig inte längre om
hur dina stämband rör sig
hur de talar eller sjunger”

Barkbåt & blodapelsin

”Starkare idag
men mera ensam under solen
Äldre idag
men har aldrig varit så vilsen”

Nya dikter.
I fullständig form finns under Poesi på
http://www.krokstrand.se/gloggs/
eller på http://www.sockerdricka.nu

Jag ska btw blogga så snart jag har motivation och tid.
Imorgon åker jag till Göteborg. Ska konsumera mig lite
mer rustad inför julafton. Go Joel!
Kommer hem på lördag igen. Får se när det blir tid att
rapportera. Nu ska jag se på tv en stund. Godnatt.

Det här med sömn

2007-12-07T14:40:00.000+01:00

Rätt ballt det här med sömn alltså.
I flera dagar i streck har jag gått upp
redan vid halv elva på förmiddagen för att
jobba. Några fruktansvärda dagar.
Jag tycks få svårare och svårare att gå upp
tidigt ju längre perioder det går då jag sover
riktigt länge. Jag fasar inför den dag jag ska
ställa om mig till att börja gå upp runt 7, 8 igen.

Idag jobbar jag hur som helst inte, så igår
tänkte jag att jag verkligen skulle sova ut.
Jag ställde alltså klockan på 13.20.
Jag måste ha sovit typ 10 timmar när klockan
ringde och väckte mig. Det har liksom visat sig
sista tiden att även om jag sover hur länge som
helst vaknar jag ändå inte fören klockan ringer.
Jag har slutat vakna när jag är utvilad och
vaknar bara när klockan ringer (fortfarande trött,
men utvilad). Så frågan är hur länge jag hade sovit
om jag helt enkelt struntade i att ställa någon klocka.
Haha. Hade kunnat bli ett kul experiment.

Åt frukost vid datorn idag. Det var ganska länge sedan.
Men det är schysst. Undrar varför jag tappat den grejen(?)
Nu är jag hur som helst mätt och nöjd och lite stressad.

Lyssnar på Svenska Akademien -
Tändstickor för mörkrädda (skivan) .

Det var ganska längesedan. Fan vilken skiva det
ändå är. Ibland är man dessutom jävligt glad
att man för några år sedan la alla de där pengarna på
de den här stereon. Drar man upp så blir det faktiskt ett
jävla tryck. Det är nice.

Ja, lite stressad som sagt. Ska ner och duscha.
Ska iväg till tåget sen (har jag berättat om bilen?
Jag tror inte det. Det kommer snart!)
Planen är att träffa Tove på tåget och åka med
henne till Gbg för att träffa lite folk hemma hos
Stefan som nyligen fyllt år. Det blir nog socialt och
trevligt. Några öl och frukt och vänner. Sånt är nice.
Sen blir det nog Ljungskile inatt tror jag.
Särskilt sent blir det nog inte heller.

Imorgon däremot! Biljetter fixade och jag är pepp som fan!
Lokes release på Underjorden. Matilda, Oskar, Rille, Åsa och
jag är de jag vet ska dit. Och vi var ju liksom järngänget
under vår Underjorden- period för 1½, 2 år sedan.
Vi har inte varit där alla tillsammans på jag vet inte hur länge.
Det kommer bli satans fint helt enkelt!
Jag är pepp som en hamster!

Ja, sen ska jag ju göra en del annat också.
Men ja. Fan nu måste jag springa och duscha.

Simma lugnt

December

2007-12-04T01:19:00.001+01:00

Det har hunnit bli december.

"December, har du några hjältar kvar
då är du en sällsynt art
den sista i sitt slag"
/Kent

December har alltid varit en speciell månad
för min del. Det är liksom i december det har vänt.
I många år tyckte jag att Vintersolståndet
(som ju äger rum runt den 20:e dec) var årets
viktigaste datum. Jag har inte tänkt på det på länge,
men kanske är det fortfarande det för mig.
Det var mer påtagligt förr. Under de där åren då jag
inte klarade av hösten och vintern. Kylan och mörkret.
Sedan lärde jag mig leva med det. Sedan lärde jag mig
se charmen i det. Sedan skakade vi hand och förenades.
Om ni bara visste vilka bisarra hyllningsritualer jag
genomgick några år där för att hylla att det faktiskt
vände igen (och kanske framför allt att jag
klarat mig ner till botten Än En Gång)!
Förra året minns jag inte vad jag gjorde under
Vintersolståndet. Året innan det var jag på fest hos
Jill i Uddevalla. Åren innan det var jag i Krokstrand
(att man minns sånt här...).

December är i vilket fall en stor månad i mitt liv.
Sista månaden på året. Det brukar alltid hända ganska
mycket i december (förutom typ jul och nyår då).
Jag har alltid råkat ut för en massa grejer under just
december månad (fast Vad tänker jag inte nämna här).

Yeah, för fan. Kom igen då. Jag är redo. Låt december rulla in.

"Nio grader utanför
vinden ilar, dagen dör
Ågesta, december
snart är våren här
det vänder om igen"
/Roger Karlsson

Hösten har gått otroligt fort.
Jag tyckte att förra hösten gick fort, men det här har
nog varit ännu värre. Jag har inte alls hunnit med allt jag
borde! Tiden har bara sprungit iväg, och jag har kommit
fram till att jag har allt för få timmar i mina dygn och för få
dygn i mina veckor. Men tiden får man, precis som
ensamheten, lära sig att leva med och lära sig att komma
överens med.

På tal om tid verkar det som om min chef tänkt sig att vi
från den 5e dec ska vara på plats på jobbet från klockan 12
Varje dag. Det här är skitbra, tycker jag! Detta innebär att
jag kommer få ihop ca 11 h Varje dag jag jobbar!
Varför vi ska vara på jobbet så tidigt beror helt enkelt
på att det snart är jul och inför jul köper folk en jävla
massa Presentbiljetter i julklapp. Jag ska alltså börja jobba
klockan 12 för att sälja Presentbiljetter. Fantastiskt bra.
Efter jul har ju folk lov, så det kommer gå film från ca 12
hela lovet (alltså fram till typ 8e jan).
Så även efter jul blir det långa dagara. Det är fint.
Jag ska försöka få ihop riktigt mycket timmar i december.
Det blev alldeles för lite i november, men nu borde jag
kunna få ihop åtminstone som i oktober (ca 145).
Det handlar om självdisciplin framför allt.
Men det är svårt. Jag vill ju hinna umgås med Tove.
Vill hinna träffa mina vänner också.
Och även om det kommer att bli långa arbetsdagar även
måndag - fredag måste jag försöka jobba någon helg
fram över. Det är trist att jobba helger, men nu jävlar
måste jag försöka ta mig i kragen.

"November bakom vita draperier
december bara ett tomtebloss härifrån
himlens flyende akrobater
mina dikter blir snöänglarnas scen
länder av brutna soldater
ingen människa en sten"
/Johan Lindblom

Helgen var fin! I fredags var jag i Lysekil för första gången
i mitt liv (tror jag). Remember Roland spelade, och de var bra.
Synd att ljudet inte var så jättebra, och att vakterna var så otrevliga,
men jag kanske börjar bli kräsen(?)

På lördagen var Tove och jag i Göteborg och hälsade på Matilda.
Oskar kom förbi, och det blev såklart en del öl,
men även (som mitt förra blogginlägg förtäljer) en del
Tequila och sprit (sånt händer inte allt för ofta now days,
och så fort man dricker sånt där med Matilda
(som nog är den enda jag dricker det med egentligen) dras tankarna till
krogrundan i Grekland under vår tågluff. (Vänner, ni skulle ha sett det!)

Det var trevligt som satan i vilket fall!
I vilket fall som helst skulle Oskar på punkspelning på kvällen,
och Matilda skulle till Beata och dricka 17 folköl,
medan jag och Tove skulle till Linnea i Uddevalla för att
träffas/baka pepparkakor/dricka öl.
Visst var det väl ganska trevligt, men hade vi kunnat välja
mellan att stanna hos Matilda (med Matilda och Oskar då)
eller att åka till Linnea hade vi nog båda valt att stanna.

På söndagen sov vi mest länge (eller Jag, snarare).
Sen var vi på promenad i Ljungskiles skogar. Det var trevligt.
Som vanligt slutade det med att jag var tvungen att åka hem.

Men ja, det var en trevlig helg, som innehöll mycket olika bra
saker. Tyvärr lite för lite av allt bara.

Planen för kommande helg är att fira Stefan på fredag kväll
på något vis. Antingen blir det väl på någon pub karln snackat
om, eller så blir det Räfven som spelar på Sticky.
Vad det nu än blir, blir det säkert bra iaf!

På lördag under dagtid ska Tove och jag troligen till Haga
där det är julmarknad. Har inte varit där på flera år
(när det varit julmarknad alltså), men sist var det jävligt
fint och bra och jag har saknat att åka dit.

Sen har det pratats en hel del om förfest under eftermiddagen
inför Lokes releasefest på Underjorden under kvällen.
Sen har då planerna varit att invadera Underjorden under
kvällen sen! Mycket bra musik och tokerier!

Under söndagen har det sen planerats
"kollektiv" frukost hos Matilda. Sedan har vi visst
diskuterat någon form av tripp/tur/färd till Slottskogen
för någon form av picknick. Det låter ju lite konstigt
om jag tänker på det, men jag tror det var lite i kombination med
att dra dit för att kolla till sälarna och pingvinerna.
(Matilda: Minns du lite mer exakt vad
det var vi skulle göra?)

Nu verkar det dock som om det är slutsålt till Lokes spelning.
Det suger hårt, eftersom jag inte köpt någon biljett.
Så, om det inte blir några återsläpp av biljetter och jag
inte lyckas "förhandla" (har ju trots allt lite kontakter bland
de uppträdande artisterna) mig och Matilda in, tänder jag härmed
en fet varningsklocka. Blir det ingen Loke för mig åker jag ev. hem
och jobbar på söndagen istället. Trist men sant.
Men ja, nu ska vi inte deppa ihop för det här!! Det löser sig säkert!

Nej, nu ska jag pilla ihop någon form av veckans bild.

"Jag vill lägga tungan
mot räckets kalla metall

Bara för att bli tvingad
att stanna kvar
Bara för att tvinga mig själv
att stanna här

Och betrakta solnedgången

Den är vacker ikväll
och himlen står i brand igen
Men jag bär på alla bilder nu
av alla solar som gått ner

Och jag vet jag vet
att det är meningslöst
att stanna

För snart är himlen svart ändå

Och med tungan kvar i munnen
vandrar jag längs vägen

Och jag fryser när jag ser
att solen än en gång går ner

För vackra solar faller

och himlen blir till mörker
när den är som allra vackrast

Det händer alltför ofta"
/Joel 2005-12-14

Männen i Matildas liv

2007-12-01T20:05:00.000+01:00

Öl, Tequila och sprit hemma hos Matilda.
Nu drar Tove och jag snart till Uddevalla.
Hehe.

Det här är männen i Matildas liv btw:

Jag tror jag älskar mina vänner:D

Den glada och den tankspridda dansken

2007-11-28T00:53:00.000+01:00

Jag står för tankspriddheten och ölen för gladheten.
Okej?

Det är ett jävla liv om att jag ska blogga hela tiden,
tycker jag. Den glada dansken i mig tycker att det
är trevligt att folk vill att jag ska blogga.
Den tankspridda dansken i mig undrar om ni inte
har annat för er.

Inatt tog den glada dansken över och ska nu skriva med
den tankspridda danskens hjärna.
Det kommer att bli svart som natten och satans bittert.
Så alla ni som inte gillar det kan redan nu rulla tillbaka upp
till bilden och njuta av att kolla in "Den glada dansken"
(ölen alltså), för han kommer inte att synas längre ner
i det här inlägget.
Okej?

Från ett nyligen publicerat inlägg av
Oskar/Kolafilur/Bäver/Broder/Vapendragare på
Cirkus Miramars Klotterplank:

"Det är en liten bristvara på drömmare nu för tiden,
eller i alla fall folk som står för det.
Nog för att vi har Gloggs som är helt upp i det blå 85% av tiden,
men det räcker ju inte helt."

Antingen så behåller ni "Drömmaren" i texten, eller så byter
ni ut det mot "Tänkaren" eller något ni själva anser lämpligt.
Jag skiter i vilket.
Okej?

Jag sitter alltså med en öl på 2.8 % i handen.
Tanken var att dricka en Norrlands Guld, men de var slut,
så det fick bli Dansken istället. Ikväll spelar det inte så stor roll.
Jocke Berg lämnar för tillfället högtalarna med ord som
"Jag slåss och håller kroppen varm"
Har ganska nyss kommit hem från en trist arbetsdag på
Park bio. Det ballaste som hände var väl ungefär att jag
hittade en liten apparat på toaletten som pep och sprutade
ut parfym helt automatiskt med vad som verkar vara jämna
mellanrum.
Väl hemma och vid datorn gled jag in på Facebook för att
bita någon med min varulv eller bara läsa vad folk skriver till
varandra, men slogs direkt av att det ju faktiskt hunnit bli den
28:e november och jag har ju gått med i en grupp som,
för att visa vår konsumentmakt, lovat att inte logga in på
Facebook idag. Så nu jävlar ska jag blogga istället!

Något som är jävligt fint med att bo med endast en person till
i ett stort hus på landet är att jag nattetid kan spela hur hög
musik jag vill. Pappa sover i andra sidan av huset så han lär
knappast vakna. Det här är minsann långt ifrån hörlurar
och folk som bankar i väggen så fort man skriver på tangentbordet.

Fast det börjar bli kallt här ute på landet.
4 minus när jag åkte hem från jobbet nu.

Mamma har fått en bil av sin syster. Jag åkte till Jönköping
tidigt i lördags och hämtade den och körde hem den.
Det är en röd Volvo och vi gillar redan varandra.

Det är fint som fan med en bil till i familjen.
Jag kommer att kunna ha den till jobbet väldigt ofta.
Därmed kommer jag att kunna jobba mycket mer!
Nu har ju jag satt mig i skiten helt fantastiskt genom
att jag för några månader sedan sa till chefen att jag skulle
flytta under hösten. Därför utbildade de en ny kille.
Nu har jag ju bestämt mig för att stanna här ett tag till
(året ut iaf), så nu slåss vi helt plötsligt om dagarna.
Ryktet säger dock att vår tredje maskinist Patrik ska
sjukskrivas en månad nu snart, så då blir det förhoppningsvis
bättre. Och under jullovet blir det längre arbetsdagar.
Lönen jag får för november kommer knappt räcka för att
betala hyror, skulder, bensin osv. Men vafan.
Jag får skylla mig själv.

Jag har vart och kollat på min lägenhet för första gången
sen jag fick den i augusti. Det var ganska fint.
Jag blev faktiskt lite sugen på att flytta ner. Den står liksom
bara där och väntar på mig. YeahYeah...
inte före nyår, som sagt.

Det går tydligen en del rykten om att jag ev. ska styra upp
någon form av firande på nyår här på landet.
Till alla som undrar vilken dos av sanning som ligger till
grund för dessa rykten kan jag säga att det finns vissa planer.
Men det är ingenting bestämt, och skulle det bestämmas
något om att det blir av lär du nog få veta om du får komma eller
inte. Jag återkommer om den saken.

Har nästan hunnit både avfärda tanken på att köpa
en ny dator och återuppta tanken.
Festivalen köpte för något år sedan en dator till vårt
kontor i Göteborg. Datorn strulade som fan och stängde
av sig var femte minut så vi skaffade en ny.
Sedan dess har den här struliga datorn stått nere i
vår hall, och för några nätter sedan plockade jag upp
den för att ta mig en titt på den. Har formaterat den
och installerat om Windows och sådär, men vi gillar
fortfarande inte varandra. Den bråkar fortfarande
och det känns lite som om den fått fel uppfostran
från början. "Man kan inte lära gamla hundar att sitta"
Den funkar en stund och då funkar den relativt bra,
men helt plötsligt hänger den sig bara, eller stänger ner
programet man håller på med. Sånt gör mig tokig.
Det har helt enkelt aldrig klickat mellan oss,
och även om jag kommer kunna använda den till att spela
lite tyngre spel (tyngre spel grafikmässigt sett), kommer
det inte bli aktuellt att göra den till "Huvuddator" fören
alla problem är lösta. Då behåller jag jävligt mycket
hellre min gamla ögonsten som går som en klocka och
som har funkat helt fantastiskt sen jag fick den.
Jag kan leva med att snåla med hårddiskutrymmet
och inte ha världens bästa grafikkort.
Får väl se hur jag gör, men just nu prioriteras att spara
till en ev. resa till våren. Men ja, impulser att köpa
saker har jag ju fått förr, så man vet aldrig.

Långkalsonger är nog ett av världens bästa klädesplagg!

Jag sover jävligt mycket just nu. Under veckorna iaf.
Träffar Tove rätt mycket under helgerna, och jag
sover alltid sämre när jag sover med andra.
Men när jag är hemma och bara jobbar typ, så sover
jag ju lätt 10 timmar per natt. Lägger mig runt halv
fyra och går upp vid halv två. I morse gick jag upp vid
halv två, och då tvingade jag mig ändå upp. Hade lätt
kunnat sova längre. Det är nog mörkret. Kan också vara
att jag tänker så sjukt mycket now days... hjärnan måste vila.
Sover dessutom jävligt djupt och bra just nu. Det är nice.

Ni hör. Ni ser. Det är inte mycket nytt under solen
i mitt liv (kanske därför jag inte bloggar så ofta?)
just nu. Vi närmar oss årets kortaste dag och solen
syns till mindre och mindre, så antalet saker som
får plats under solen (om man tänker på uttrycket
"inte mycket nytt under solen") bör ju logiskt sätt
vara mindre nu än under sommaren. Fast det beror
ju helt på hur man ser det. Utrymmet mellan oss
och solen är ju inte mindre fysiskt sett bara för att det
är vinter.

(Nu sitter ni säkert och tänker [om ni alls orkat läsa enda
hit ner... har en känsla av att några föll bort i datasnacket]
"när fan kommer negativiteten och den sprudlande bitterheten
han skrev om i början!?")

Den kommer nu!

"Det yttre lugnet
är det inre helvetet"

/J. Lindblom

Det går alltid i vågor, men de slår alltid
in olika snabbt. Just nu är det mycket vågor mot stranden.

Jag tänker mycket. Det är mycket minnen hela tiden.
Det är mycket bekymmer just nu, fast ja, som citatet anger,
det syns nog inte så mycket utåt, för det mesta.

Jag ska inte säga att jag är olycklig. Det är jag inte.
Jag är inte ledsen heller. Jag gråter mig aldrig till sömns.
Men jag funderar över mitt liv. Till att börja med har
jag en del ångest över att jag inte vet vad jag ska göra
med mitt liv. Jag är inte precis oroad över att jag inte
vet vad jag ska göra till våren. Jag tänker mer på
just den saken att jag saknar motivation att göra
saker. Jag har ingen lust. Bryr mig inte.
Är inte ens särskilt sugen på att resa iväg längre.
Mitt "vanliga jag" hade gått och drömt om att bara dra
nu när vintern kommer. Sticka till något varmare
land. Tycker inte ens det är särskilt motiverande eller roligt
att jobba med Krokstrandsfestivalen längre.
Detta är ju verkligen det jag gillat att göra tidigare.
Har ingen lust. Saknar glöd.

Jag märker hur min värd liksom krymper. Jag saknar
mindre och mindre saker. Jag trivs faktiskt skitbra här,
och jag får mindre och mindre drag till att åka iväg någonstans.
Det är synd, för när jag väl är iväg så är det för det mesta
väldigt bra. Har ju nästan alla polare i Göteborg nu för tiden,
och fast jag saknar att träffa dem, känns det lite som att jag
saknar dem mindre och mindre hela tiden. Känner att jag glider
ifrån dem. Det känns väldigt tydligt att de har sina liv, och jag
har mitt, och de synkar inte lika bra som förr längre.
Känner att jag tappar bort mina vänner bit för bit.
Vi spelar i mer och mer olika divisioner.

Så ja. Jag är nog ensam. Ändå känner jag att det är
såhär jag vill ha det. Det känns som det här är någon form
av period jag behöver gå igenom. Någon form av förändring,
och jag tror ärligt talat inte att saker hade blivit så mycket
mer annorlunda om jag bodde t.ex. i Göteborg istället.
Det hade snarare blivit värre, för att jag bland alla vänner
fortfarande hade sökt ensamheten för att jag behövde den.
Det hade varit värre att vara ensam i en stad med vänner,
än det är här på landet där de ändå inte finns.
Här är det naturligt. Här måste man vänja sig vid ensamheten.
Annars funkar det inte. Men att märka att man tappar
lusten att lämna ensamheten är nog värre än att bara leva i den.

Fan. Det är skitsvårt att sätta ord på allt det här.
Är inte nöjd med något av det jag skrivit i de senaste styckena.
Det här är ju sånt jag gått och funderat på jävligt långt
inne i huvudet. Har aldrig tänkt på det så tydligt som
jag nu skriver det. Plötsligt ska jag liksom försöka få ut massor
av tankar djupt inne i skallen, i text.
Det är upplagt för missförstånd.

Vissa delar av det jag precis skrivit om går att återfinnas
i en dikt jag skrev tidigare i höst, fast innan jag började tänka
på allt det här. Eller ja, innan jag blev medveten att jag tänkte
på det. Kanske får ni en bättre bild om ni läser den (?)

Lövtunna sånger

"Hjärnan blir så sönderblåst
i höstens friska vindar
Långt tills havets lugna vågor
men tankar över öppet vatten
får mig att minnas inatt

får mig att sjunga
på lövtunna sånger

Jag älskade en flicka
en glödbädd av värme i bröstet
Hon är borta sedan länge
jag känner henne inte idag

Bara blekta fotografier utan skärpa
utan färger utan focus

Sjunger sista versen
på en sång som föll med löven
Det var så länge sedan

Vissa bryter skrivna lagar
andra trottsar de oskrivna

Jag står bara här
under stjärnhimmlen ikväll
och saknar de år och människor
som på breda vägar drog förbi

Damm på så många fotografier
sjunger under stjärnorna
det var så länge sedan"

Ja. vafan. Det är mycket tankar i mitt liv nu.
Mycket förändringar inombords.
Mycket perioder i mitt liv som jag tänker
tillbaka på. Platser, människor, tillfällen osv.
Funderar på om jag verkligen vill leva som jag gör nu.
Tänker på mina vänner som jag ser allt mindre av.
Känner emmlanåt att jag inte längre känner de jag en
gång kände utan och innan.
Tänker att jag är jävligt sugen på att vidga mina vyer
men att jag faktiskt saknar all motivation till det just nu.
Okej?

Där har ni så ni kanske tiger ett tag.

Over and out

/Gloggs

Vintertid

2007-10-30T10:26:00.000+01:00

Ni har väl ställt om era klockor?

Många var de förvirrade figurerna under

svarta paraplyn i söndags.

Till och med Patrik hade missat att ställa om klockan,

och hade ni mött min kollega hade ni förstått att denna

lilla men ändå ganska stora förändring i dygnet kan skapa

stor förvirring även på medvetna människor,

som vanligtvis har bra kontroll på läget.

Jag blev mest förbannad på mig själv för att jag missat det.

Efter några hårda dagar i Göteborg med arbete, spelningar,

skador och öl hade jag inte haft något emot att sova en timme

extra innan den 11½ timme långa arbetsdagen tog sin början.

Nu är det tisdag och jag har jobbat 11½ h i två dagar i sträck.

Igår var jag inte hemma fören kvart i ett, och eftersom

klockan i skrivande stund är 09:45 och jag återigen är på

jobbet kan man räkna ut med lille tummen att jag sovit för

lite inatt. Jag hatar att sova för lite. Och jag hatar att gå upp

tidigt på morgonen. Jag fungerar inte då.

Det är höstlov och vi kör därför film för fritidsbarn på morgonen

idag. Eftersom ingen annan kunde och jag behöver stålarna

tog jag på mig den här körningen.

Klockan kvart över nio var jag alltså tillbaka på Park bio,

och en halvtimme senare var det 80 barn i kö ut till dörren.

Alla skulle ha biljetter och ungefär hälften skulle ha popcorn.

Lillasystern dök upp i hopen av barn också.

Så ja. Jag sitter här och väntar på att få städa upp i sallongen

efter barnen. YeahYeahYeah.

Idag slutar jag dock redan vid 15:00 och åker då hem, för att

sedan ta bussen tillbaka till stan och sedan tåget till Ljungskile.

Göterborg imorgon. Möte på Pustervik och på kvällen

invigning av Planeta- festivalen. Kanske några öl efter det??

Torsdag blir det troligen fet hemgång eftersom det kommer

en moster och lite kusiner. Resten av veckan ska ägnas åt

rollspelets vackra konst. Så är iaf planen.

Blir nog fint.

Fan vet om jag inte slår mitt personliga rekord i antal jobbade

timmar den här månaden alltså. Vore fett.

Borde försöka ta mig upp i nivån Patrik låg på i augusti.

Han jobbade då 200 timmar och var ledig totalt 3 dagar under

månaden. Betänk att karn dessutom jobbar på annat jobb

utöver bion. Kära nån. Jag försöker ta mer och mer

timmar, men det brukar landa runt 150.

Ännu inget beslut fattat om hur jag ska göra med flytt/stanna.

Jag har kommit på att jag har för mycket andra småsaker

som jag måste ta tag i och lösa innan jag klara av att fatta ett så

stort beslut som avgör om jag ska flytta eller inte.

I nuläget har jag varken tid eller ork att styra upp en flytt och

börja jaga jobb. Måste rensa undan en del annat först;

typ stapla klart veden, hitta en lösning på Bäverhyddan Edgars

framtid, göra klart intervjun åt kommunen, skriva insändaren

till Strömstadtidningens Fria ord osvosv.

Skriver en jävla massa poesi för tillfället.

Det är lite coolt. Jag känner att jag genomgår någon slags

förändring i mitt skrivande. Jag kan känna hur jag tar

det till en ny nivå och "utvecklar det".

Jag suddar och ändrar och reflekterar över varje

rad i dikterna mer än jag någonsin har gjort,

och resultaten är blandade. Det är spretigt och ojämt,

och det känns verkligen som texter i ett övergångsstadium.

En del är bra och en del har jag ingen uppfattning om.

Det är som sagt jävligt spretigt. Det är texter om krig,

resor, poeter, platser och även texter om karaktärer

jag skrev om för flera år sedan. Det ska bli kul att se vart

det här slutar, för just nu känns det som om mitt skrivande

befinner sig mellan två olika nivåer. Kanske är det inte

ens på väg till en högre nivå. Det var flera år sedan

sist jag var medveten om att mitt skrivande förändrades.

Det har så klart förändrats sedan dess, men det har

gått mer långsamt och obemärkt förbi.

Mitt skrivande genomgår växtverk just, och jag är

nog den som är mest intresserad av att se vart

detta ska sluta. Lägger troligen upp en del texter

inom en snar framtid, men just nu säger jag som poeten

i Big Fish: "Never show a work in progress"

Sent en torsdagkväll

2007-10-25T23:32:00.001+01:00

Har (iofs med tillåtelse) lånat Matildas dator.
Sitter i hennes lägenhet och lyssnar på
Roger Karlsson. Min nya idol.
"Ett stenkast härifrån
bor en man som bär en tistel i sitt bröst"
"Skjuter mer pistoler
med galenskap och vatten i"
Ja, jag blir helt varm, rörd, gråtfärig och lycklig av hans musik.
Matilda är inte här, men jag har fått "låna" hennes lägenhet.
Det är fint. Tack Matilda.
När jag nu ändå är igång och pratar om saken, måste jag erkänna
en sak. Har precis gått igenom lite bilder här.
(Jag vet... låter ju fruktansvärt! Döda mig inte, Matilda...
men känner du att du måste hämnas på något sätt, så förstår
jag det helt och hållet). Har BARA tittat på bilder där rubriken
avslöjade att jag skulle vara med, så det är egentligen bara de
bilder vi tittade här i går natt som jag tittat på igen).
Inte nog med det... jag har också mailat iväg några av bilderna
till mig själv. Så... nu har jag erkänt det. Måste säga att jag har
lite dåligt samvete för det här, men du satt ju och tryckte på
så mycket sjuka bilder av mig som jag bara kände att jag var
tvungen att ha. Och ja, som sagt; om du känner att du måste
hämnas på mig på något sätt för det här, så är det bara att
köra på!

Jag är i Göteborg när jag skriver det här, om det var någon
som inte förstod det. Åkte till Ljungskile och Tove i tisdags kväll,
och till Gbg på onsdag morgon. Satt med Monica på Musik i Väst
halva dagen. Krokstrandsfestivalen 2008 tar form, och mer än
så säger jag inte. På kvällen hade Oskar, jag och Matilda planerat
att träffas och dricka öl. Planen var väl att gå ut när Matilda var
klar på jobbet, men istället ringde jag och Oskar runt till folk och
bjöd hem dem till Matildas boning.
Det slutade med att Matilda, Oskar, jag, Miriam, Astrid, Emelie
och Jens var här och drack öl, pratade HIV och Nazistsymaskin,
planerade filmkväll och nyår, lyssnade på musik
och hade allmänt jävla trevligt. Vilken kväll!

Idag har jag hållt en ganska lugn puls.
Var väl inte direkt bakis, men inte heller helt på topp.
Kom till slut ut vid två- tiden, och tog mig en lång och fin
promenad i Slottskogen. Sol, mycket färger, djur, glada barn
och ja... ni fattar. Det var fint. Hälsade på pingvinerna och
sälarna. Tittade på fåglar, hästar och gätter.
Dödade sedan några timmar på Hagabion med mat.
Gick till Pustervik för att se Navid läsa ur sin nya diktsamling.
Träffade Hanna, Monica och pappa. Har nu även hälsat på
Hellen som är konstnärlig ledare på Pustervik. Hon vill ge mig jobb.
Boka för Pustervik i Göteborg. Lite för mycket räkmacka???
Vi ska iaf träffas typ nästa vecka för att snacka mer om saken.
Navids uppläsning var hur som helst sådär. Hans texter är
bättre i form av låttexter med musik till, tycker jag personligen.
Men ja, det var kul att höra.
Navid och Gudarnas spelning senare på kvällen var desto bättre.
Jag har lite svårt för Navid som person, men karln kan det här med
liveframträdanden. Var länge sedan jag såg dem, och jag har saknat
det lite, så det var schysst. En bra spelning.
Gick dock innan det var slut.
Antingen börjar jag bli gammal eller så är det helt enkelt inte
lika kul när alla andra man var där med redan gått...
Kanske kan vara en kombination???

Det har hur som helst varit en fin dag, som inte minst
gett rum för mycket tankar och idéer.
Jag är sjukt splittrad, och det blir bara värre hela tiden.
Stanna i Krokstrand eller flytta ner?
För varje gång jag kommer hit frågar folk än mer intensivt,
och de som jag inte umgås med relativt regelbundet tror att
jag faktiskt bor här på heltid nu. Nej, det gör jag inte.
Jag har Fortfarande inte varit i min lägenhet sen jag fick
den i mitten av augusti.

Jag känner mig omotiverad att söka jobb.
Jag har ingen lust att ta tag i det. Jag har ett jobb nu,
och jag har en relativt schysst lön. Jag har en fast punkt
i mitt liv och jag har ett ingrott rum att komma hem till varje
natt efter jobbet. Jag har en katt och en tv att sitta vid
när jag jobbat på kvällarna. Jag trivs fortfarande bra där jag
är. Å andra sidan gnager det i mig att jag har en lägenhet i
Göteborg som ingen använder och som borde användas
(och som jag ju betalar "en massa" pengar för varje månad.)
Jag skulle kunna säga upp den. Skulle ju kunna skita i Göteborg
helt och hållet. Men det känns synd att släppa den här
grejen. Ni skulle se den här lägenheten! Den gillar mig och jag
gillar den, men vi har liksom kommit lite fel i början eller vad
man ska säga.

Jag vet inte vad jag ska göra, om jag ska vara helt ärlig,
men jag tror att jag blir mer och mer omotiverad att flytta
allt eftersom tiden går.
Jag känner mig mer och mer som en främling i den här staden.
Många av mina polare bor här nu, men det känns som alla är
så upptagna med sina liv och jobb och studier nu.
Det känns som jag blivit folkskygg. Jag trivs bland Krokstrands
isolerade berg och är rätt nöjd med att få min kontakt med
omvärlden genom jobbet och internet. Jag har i princip tappat
allt sug efter spelningar, och jag saknar mindre och mindre
folk när jag är hemma. Jag sitter nästan här och längtar hem till
tystnaden, mörkret och avsåndet. Tro nu inte att jag är missnöjd
med att vara här. Det är jag inte, och jag har haft väldigt trevligt
under dagarna här, men jag är nog lite fundersam över min
egen känsla; att det ska bli skönt att komma hem till
den värld som krymt till Krokstrand med några svängar till
Strömstad för att jobba.
Känner mig lite som dykaren i Det stora blå.
För varje gång han ger sig ner i mörkret... ner i vattnet...
får han svårare och svårare att hitta en bra anledning att komma
upp igen. Jag känner mig mer och mer som en främling i den
här staden, och jag glider längre och längre ifrån de jag en
gång hängde jävligt tight med, och det känns lite som om
jag (mot min vilja) blir mer och mer omotiverad att åka hit.
Nästa fredag spelar Kapten Röd & Svenska Akademien på
Trägår'n och jag tänker inte gå. Jag intalar mig att det är för
att det är för dyrt (175 kr, så gratis är det ju faktiskt inte),
men jag tror att jag i grund och botten är helt omotiverad.
För ett år sedan hade jag inte bangat en sån här spelning för
mycket om man säger så.

Ähh, vafan. Jävlar vad jag gnäller ikväll.

Jag ska sova nu. Ska hjälpa Johan Lindblom
med Göteborgs poesifestival imorgon och på lördag.
Schysst med festivaljobb man får betalt för.
Blir nog bra. Hoppas det är mycket bra man kommer få
se bara. Poesi är fint. (Ny dikt - Aska - finns under Poesi
på webbsidan). Har en massa poesi i skallen som väntar
på koncentration och tystnad runt omkring så att det
är fritt fram för alla orden att hoppa ner på papperet.
Ska troligen fika med Amanda imorgon
förmiddag också, och på natten blir det Ljungskile. Vi får väl se
hur det slutar, men det blir nog bra. Åker nog hem på
lördag natt. Tänkte jobba på söndag.
Tillbaka i Göteborg på onsdag nästa vecka - inbjuden till
invigningen av Planetafestivalen. Hej och hå.

Ähh... vafan. Sov gott för fan.

Ett tag sen

2007-10-21T13:36:00.000+01:00

Enligt Magnus Uggla måste man blogga uppåt
4 gånger per dag för att en blogg ska utvecklas
och fungera. 4 inlägg per dag lever inte riktigt min
blogg upp till (eller är det jag kanske?).

4 inlägg per dag blir 28 inlägg i veckan.
Det blir ju 1460 inlägg på ett år. 1464 om det är
skottår. Jag menar. Vad skriver man om?
Hur intressant är dagens tredje inlägg?

Men ja. Jag hoppas på att börja blogga lite mer fram över.
Känns som det är fler än jag som legat lågt med bloggandet
sista tiden. Marie har varit internetlös och har därför inte
skrivit (hon skriver ju iofs mest om alla fyllor, och spyor som
följer på fyllorna... och så om Lilla killen på jobbet...
men det är ändå en trevlig blogg).
Björn har skrivit väldigt lite sista månaderna, och även
om han slängde upp ett inlägg för några dagar sedan
så står det rätt still i bloggen "Prins Börje".
Rosalies blogg verkar relativt död,
precis som Ambjörns (han skriver ju iofs bara om datorer i vilket fall).
Hanna och hennes blogg "Lime on Kvarnbacken" verkar
ha tagit en paus med start den där bakissöndagen
hon skrev om för några veckor sedan.
Matilda har visserligen fått fart på sin blogg, men eftersom hon
lagt in en ful bild på 10:ans spårvagn så vägrar jag läsa den.
Emma skriver ganska mycket, precis som Linnea Haglund -
och det är ju kul! Men ja. Det känns som om mina vänner är inne
i en bloggsvacka. Antar att sånt där går i vågor (precis som vågor).
Om bloggar för närvarande är en vågdal så är däremot Facebook
en jävla vågtopp.

I alla fall. Jag har en massa att skriva om, men egentligen är det
inte så mycket nytt under solen.

Många undrar vad i helvete det är jag håller på med.
Jag som skulle flytta till det vackra Göteborg redan i
september (som planen var från början).
Oktober är snart slut och här sitter jag fortfarande.
Man kan väl säga att det finns flera förklaringar till mitt
märkliga beteende. Till att börja med trivs jag väl rätt bra här
fortfarande. Hösten är fortfarande ganska ljus och fin,
och inte alls sådär kall och kvävande mörk som gör mig så
skogstokig och deprimerad. Att jag vill bo i en större stad
under hösten och vintern beror ju framför allt på att det är
ljusare där. Sen trivs jag rätt bra med katten och en grinig farsa,
precis som jag trivs som fan med att jobba på kvällarna,
se på film på nätterna och sova länge på dagarna.
Sen håller jag på att göra ett jobb åt Strömstad kommun som
måste bli klart innan jag kan flytta ner.
En annan anledning till att jag bor kvar är för att jag har jobb här.
Jag har inte bara jobb, jag har fått löneförhöjning
(något som visserligen hände i slutet av augusti, men som
fortfarande värmer ganska fint). Jag tjänar pengar igen, något
som jag inte gjorde alls mellan maj och augusti i år.
Jag gjorde visserligen en massa annat istället (typ strejkade)
och hade jävligt mycket roligare än om jag hade suttit på jobbet,
men nu känns det fint som snus att börja dra in pengar igen.
Så ja. Som planerna går nu kommer jag vara kvar här åtminstone
oktober ut. Så sa jag i september också, och kanske stannar jag
ännu längre. Det som känns lite trisst är ju att jag har en lägenhet
i Göteborg som borde användas. Har redan betalat hyra för den
i 2½ månad utan att ha satt min fot där. Sen är det ju inte så långt
till allt och alla från Göteborg. Alla vänner bor ju där nu,
och det är ändå en hel del schysst spelningar som jag inte går
på för att jag bor kvar i Krokstrand. Och som sagt... sen hänger
det ju på hur jag pallar bo kvar här när mörker kommer krypande
på riktigt.

Jag har ju som vanligt en massa tokplaner som kostar pengar
också. Jag måste verkligen ha mer utrymme till min dator.
Alltså borde jag köpa en större hårddisk. Jag skulle vilja
ha mer minne i min dator. Jag skulle jävligt gärna vilja ha
ett bättre grafikkort så att jag kan spela lite tyngre spel.
Då kläckte jag idén att jag ju faktiskt kan köpa en ny
dator istället. Så för att ha råd med det måste jag ju dra
in stålar.
Det finns planer på resor, som vanligt.
Jag och Matilda har snackat om en ny tågluff till våren.
När jag på Facebook igår såg bilder på de Rumänska bergen
började jag dock fundera.
En parantes då:
Jag vet att jag tjatar mycket om Rumänien, och om att jag vill
åka tillbaka dit, men det var verkligen ett land jag gillade.
Det var ju fan vackert så det gjorde ont.
På jobbet igår flummade jag med mina tankar lite,
och att i vår tågluffa sig ner direkt till Rumänien
(ta några stopp i Prag, Budapest m.m.) där man hänger några
dagar i Brasov, och sedan hyra en bil och under en vecka eller
något bara dra runt helt planlöst genom landet.
Fortfarande är det bara en flummig plan i mitt huvud,
och det största problemet kommer nog bli att få fram stålar.
Men ja, efter en inpulsiv koll har jag fått veta att Marie iaf
är fett på om det skulle bli av. Matilda - hur ställer du dig
till denna idé? Marie, du och jag bland björnar, vargar,
billig öl och berg. Vad tror du?

Jaja. Fan vet om jag kommer ha pengar till det,
men man kan ju få planera och hoppas!

En spännande sak är att jag funderat och funderar
en hel del kring är våran värld och planet just nu.
Det blir liksom lite varje dag, och för varje dag
blir känslan starkare av att jag är fruktansvärt
trött på männskligheten och människan
(självklart inklusive mig själv).
Jag väntar på den dag vi människor utplånar oss
själv och vi försvinner från jordens yta, och det
gör mig lite besviken att jag troligen inte kommer
leva länge nog för att få uppleva det. Det hade varit grymt!
Jag hade njutit så in i helvete av att se människorna
ta död på sig själv.
Jag går här på jobbet (eller vart jag nu råkar befinna mig)
och skapar bilder för min inre syn. Jag ser hur jorden sakta
men säkert återhämtar sig och tar tillbaka allt det där
vi så hänsynslöst tagit ifrån den här planeten.
Jag ser hur utrotningshotade djur hittar balansen igen och
ökar i antal. Hur balans över huvud taget återinförs i naturen-
mellan både djur och växter. Jag ser hur våran förorenade luft
blir ren och stjärnorna blir klarare igen. Jag ser hur våra
vägar slukas av jorden, hur djunglerna åter börjar växa,
hur skogaran och djuren invarderar våra tomma städer.
Jag ser en vacker planet där balans och harmoni råder.
Skillnaden mot dagens är att människan är borta.
Och det låter kanske löjligt, men det är faktiskt så jag
ser det, och rätta mig om jag har fel, men är det inte så det
skulle bli (det här med vägarna, djunglerna m.m.) om vi
faktiskt var borta? Vi har ju för fan bränt våra
chanser för länge sedan. Vi förtjänar inte det här.
Och nu låter jag väl bara som en jävligt bitter snubbe
som upplevt för många bakisdagar och
som inte älskar livet och som kommer att ta livet
av sig när som helst ("Korpens sång" någon?)
Om ni tolkar det så så tolkar ni det fel.
Jag är rätt nöjd med mitt liv, men om människan skulle
slås ut av någon ny sort pest eller något, då skulle jag
verkligen inte bli ledsen. Jag skulle skratta.
Jaja. Jag är en bitterfitta. Men här har jag rätt att vara det.

Hmm. Det finns så mycket som jag borde skriva om.
Så fort man sätter händerna vid tangentbordet börjar
man glömma bort delar av allt man skulle skriva om som
man kom på fem minuter tidigare.

Jag får väl avsluta då, och hoppas på att idéerna kommer
tilbaka. Jag kan ju faktiskt skriva kortare inlägg,
vilket skulle resultera i fler. Kanske inte kommer upp
i Ugglans tempo, men ja. Vem vill vara som honom egentligen?

Nytt och gammalt

2007-09-25T02:19:00.000+01:00

Det gamla är att klockan är över tre och därmed
borde jag vara i säng nu. Det är ju för sjutton mitt
i veckan och jag ska jobba i morgon också
(inte fören klockan fem, men iaf).

Jag är alltså tillbaka i en lite otymplig dygnsrytm,
vilket är det gamla vanliga. Lite synd sådär.
Nu måste jag jobba på att ta mig tillbaka till att
lägga mig runt två och sova till runt tolv.
Det är ju så mycket lättare att kämpa för att gå
åt andra hållet... synd.

Därför ska jag fatta mig ganska kort.

Det nya är lite uppdateringar på min numera
ganska gamla webbsida. Den är ju faktiskt
en bra bit över ett år gammal nu, och den tuffar
och går än.

I ett blogginlägg döpt till:
En tågluffares flummerier
från slutet av maj skrev jag:
"Haller i nulaget pa att skriva en,
och jag tror att det fardiga resultatet (om det blir
nagot sadant) kommer att vara bra det ocksa.

När bomberna föll över Dresden
var det som salt i öppet sår

(atminstone jag anser att
man kan ha samre borjan pa en dikt...)
Iaf. Vi far val se vad det blir av den..."

Inatt kan jag meddela att raderna
När bomberna föll över Dresden
var det som salt i öppet sår nu går att
läsa i dikten "Bomber över Dresden"
som ikväll ligger upplagd under Poesi
på min webbsida tillsammans med två
andra, rykande färska dikter.
Läs, kommentera gärna.

En annan uppdatering jag gjort är att skriva
till en nyhet under Kommande samt
utvärderat premiären av Bäverhyddan Edgar
den 8:e lite kort.

Sist men inte minst kan jag meddela att Galleriet
har en liten nyhet. Såhär ungefär ett år efter
en fantastisk tid i Gbg med mycket flum och Ståhej
kände jag att det var dags att ge er en liten
återblick på Kapplandsgatan 6. Så i Galleriet ligger nu
några små charmiga bilder.

Nej. Nu ska jag hänga upp tvätt.
Har ju snart inte ett par rena sockar längre...
och ni ska veta att jag har JÄVLIGT många par sockar.

Tillbaka på fötterna

2007-09-23T23:45:00.000+01:00

Efter att ha legat utslagen i någon konstig sjukdom
i närmare en veckas tid är det nu jävligt
skönt att vara tillbaka på fötter igen!

Egentligen var jag väl frisk redan i torsdags,
men jag har jobbat och hånglat och varit allmänt
o-bloggande till sinnes.

Har precis kommit hem från jobbet. Har jobbat
11 h & 15 min idag. Jävlar, man känner verkligen att
man lever! Det värsta av allt är att det är så sjukt varmt
på min arbetsplats. Jag antar att ni alla varit på bio,
och då kan ni ju tänka hur mycket värme lampan som
lyser upp hela filmduken alstrar.
(här tänkte jag hitta någon snygg bild att stoppa in,
men efter att ha googlat runt i 10 min utan att hitta något
bra la jag ner idén på det hela).
När man kör film från 14- 00 så blir det varmt.
Det blir Jävligt varmt.

Sedan blir inte saken bättre av att man jobbar med den absolut
sämsta godistjejen av alla. I morgon blir det bättre på den
fronten iaf.

Tja. Ja. Sjuk ja. Åkte på värsta jävla sjukdomen på år och dar.
Feber, halsont, huvudverk, för att inte tala om värken i musklerna
och lederna. Men ja. Jag red ut den stormen också.
Och nu är jag som sagt tillbaka på banan och jobbar som en tok
för att ta igen några av dagarna jag missade då jag var sjuk.

Den där jävla sjukdomen gjorde ju såklart att jag inte
kom iväg till Göteborg under förra helgen vilket var planerat
sedan länge. Det sög. Två releasepartyn på fredagen som
jag verkligen såg fram emot.
Johan Lindblom släppte ny diktbok Vävnader
tillsammans med Jerker Sagfors som släppte sin bok
Grön, grön som jag väntat på väldigt länge.
Sedan hade Emanuel och Gräsrotsorkestern singelrelease
på Underjorden. Dels så är Emanuel en god vän och jag ville
gärna gå dit just för det. Sedan att det hölls på Underjorden
var ju bara ett stort fett plus. Jag saknar Underjorden
och den där tiden vi hade då vi var där i princip varje
helg och det var som ett andra hem eller vad man ska säga.
Jag minns inte när jag var där sist. Synd vi tappat det så.

Jag missade det iaf, men gjorde ju i vilket fall inte av
med några stålar. Det går ju så mycket pengar så snart
man lämnar hemmets trygga väggar.
Och Johans Vävnader och Jerkers Grön, grön
beställde jag snabbt som sjutton så de fick jag med posten
bara några dagar efteråt. De är fina.
Grön, grön tar upp en stad vid namn Mostar (ligger i Bosnien)
som jag blivit jävligt sugen att åka till (Jerker tipsade
Matilda och mig att besöka den när vi skulle tågluffa i våras:
"Med Grön i tankarna kan jag om du skulle bege dig till
Bosnien eller Kroatien rekommendera en trip till Mostar
- en jättefin liten stad, garanterat utan svenska turister
men med mycket historia och, tyvärr, skotthål i husväggarna.")
I Grön, grön skriver nu Jerker:
"Några år efter att Marija Radic
hade kommit i puberteten
berättade hon att Mostar
hade det grönaste vatten
och de spetsigaste berg
och om man stod på Romarbron i augusti
om natten
vid fullmåne
vid ett särskilt klockslag
blänkte månen i Neretva på ett besynnerligt sätt,
så att det såg ut som om det rests en stege
och om man bara trodde
så kunde man vandra rätt över bergen
och ut i rymden..."

Jag ska inte skriva så mycket mer om saken,
men för första gången sedan tågluffen tog jag för några
nätter sedan fram inter-rail kartan och tittade ut
över tåglinjerna över Europa. Jag vill ut dit igen,
med ett stopp i Mostar, ett återseende av de rumänska
bergen, tillbaka till Budapests broar och till Tjeckiens
fina öl. Vi får se vart det hela slutar.

Nej. Det är en lång arbetsdag i morgon också.
Dags att dra sig tillbaka för den nödvändiga dosen
skönhetssömn (Tänk vad man kan få upp när man
googlar på skönhetssömn).

Avslutningsvis kan jag berätta att jag inatt inför
en ny grej på min webbsida. Det kommer att gå
under namnet "Veckans bild" och innebär att jag
varje vecka kommer lägga upp en bild
(självklart relaterad till mig, egoistisk som jag är)
som kan vara hämtad när som helst ifrån Gloggs
karriär. Jag måste säga att jag har gått ut hårt!
Kolla här!

Blogg med historia

2007-09-10T23:34:00.000+01:00

Detta är alltså inlägg nummer 101.
Bloggen min har nu något att visa upp.
Den har funnits i över ett år, och trots att jag
flera gånger sagt att jag ska fixa en ny
för att jag stör mig på mycket med den här,
har jag nu börjat acceptera dess små brister och
fel och ja. Jag gillar den ändå rätt bra.

(det där var en meningslös parantes).

Jag känner väl mest att jag behöver skriva ett
inlägg som väger upp det där förra inlägget.
Känner att det inte riktigt blev bra.
Fick inte riktigt fram det jag tänkt få fram
men som jag inte riktigt ändå kunde sätta fingret
på vad det egentligen var.

Iaf. Jag är hemma från jobbet och ska snart
ner och se på film. Film är bra.
Tror att jag ska se på Det stora blå

som sedan många år tillbaka är en av mina
klara favoritfilmer. Sedan är ju en av världens
absolut bästa skådespelar med. Jean Reno.

Jag återkommer snart till filmsnacket.

Jag har hittat nån slags rutin i mitt liv.
Jag ska inte säga att jag gillar den och inte att
det är roligt, men det är ändå en rutin jag
accepterar och kan leva med.
Den senaste tiden har mina dagar sett ut såhär ungefär:
Klockan ringer ca 13:00.
Äter frukost vid datorn och kollar mail, msn:ar
och jobbar med Bäverhyddan Edgar.
Spelar spel en lite stund.
Går och duschar och åker runt 16:30 till jobbet.
Jobbar och kommer hem runt 01:00.
Ser på en film och lägger mig sedan runt 03:30.
Förra veckan såg jag verkligen en film varje natt.
Det var fint. Kommer hem, kokar en kopp te, äter
en skål med fil och ser en film.
Kan inte ens minnas alla jag såg förra veckan,
men några av dem var Mad Max 2

Djungelboken

I sanningens spår

The world is not enough

Seven

När jag såg Seven fick jag sedan lust att se
Leon

Och när jag såg Leon fick jag lust att se
Det stora blå. Då blev det dock helg och jag åkte
till Uddevalla. Så jag tänkte återuppta den här fina
kedjereaktionen ikväll.

Film är fint och jag har börjat skriva på en filmlista
med film jag ska skaffa när ekonomin börjar bli lite
stadigare. Nog för att en skivsamling är schysst,
men det är inte allt. Finns mycket film jag skulle
vilja ha.

Och ja. På tal om ekonomi kan jag berätta att kulorna
har börjat rulla igen, och jag satsar verkligen stenhårt
på jobb den här månaden. Tanken är att försöka få
till en lön på en 13.000 eller nåt i Oktober.
Och senare i veckan kommer det en liten lön.
Nu ska vi se om våra löneförhöjningskrav verkligen
gått igenom. Ska bli intressant.

För att återgå till den här nya rutinen då...
Det är ju inte så jättekul som sagt men jag
har liksom börjat gilla läget. Försöker se
det stora och fina i de små sakerna helt enkelt.
På jobbet dricker jag kaffe (ojoj... nya höjder),
spolar film (nu är ju inte det så kul, men något som
måste göras. I fredags höll jag på att kollapsa efter
veckans alla filmspolningar. Men nu är det gjort i
vilket fall, och det borde vara lugnt för en stund fram
över), skriver "to do list" till chefen eftersom biografen
Park på många sätt är lite halvfallfärdigt sådär.
Ja, jobbet funkar liksom. Jag trär film, kör film,
poppar popcorn, sopar popcorn, äter veg. pizza,
veg. pasta och annat, sätter upp
"Om du trycker på knappen
sprängs hela stan"- klistermärken på lampknappar
i restaurangköket (Ja Matilda, kan du tänka
dig att jag fortfarande har ett gäng kvar!).
Sen har jag en ny hobby varje natt när jag kör hem
också. Man försöker liksom pricka in grönt ljus
vid de två trafikljusen man måste passera på vägen
hem. Det bästa är att jag numera lyckas runt 80%
av gångerna. Vid det första trafikljuset kör jag alltid
i 50 och växlar inte ner. Iskallt fram mot trafikljusen,
och de slår alltid om till grönt när man är vid nästan
samma punk. Sen slår de om till gult precis när man
åker ur korsningen. Vid det andra trafikljuset
motorbromsar man sig långsamt ner och när man är
runt 5 meter från stopplinjen och växlat
sig ner till 2an, då slår ljuset om till grönt.
Ni hör... det här är stora grejer för mig numera.

Sen måste man ju också hålla sig vaken på vägen
hem för att inte somna. Det är ibland inte så lätt,
framför allt inte när man har Ivans skåpbil
(vilket är ganska ofta nu för tiden) där det
inte finns någon fungerande stereo. Gosh... ni
skulle bara höra mina monologer.
Sen måste man ju såklart akta sig för att köra
på alla djur som är ute och springer.
För några nätter sedan höll jag på att köra
på en stor fet älg. Det var rätt nära faktiskt.
Jag kom körande och var nästan hemma när
jag ser en stor älg på väg över vägen.
Jag saktar in och är en bra bit ifrån den,
men vet av erfarenhet att djur som älgar ,
rådjur och andra djur sällan är ensamma.
Saktar därför in ytterligare istället för att
gasa (älgen var liksom över vägen nu).
DÅ kliver nästa älg ut i vägen.
Så hade jag inte saktat in där utan bara kört
hade jag fan smällt alltså.

Där har ni väl lite av någon slags rapport
från min vardag.

Och i helgen var det premiär för Bäverhyddan
Edgar i Uddevalla. Jag tänker inte skriva så mycket
om det här, men en liten rapport kan ni allt få.

Det var över lag jävligt lyckat. Det började
helt grymt. Solen stekte och det var riktigt varmt.
Folk kom och lyssnade. Det satt folk utspridda på
marken i parken, och det såg riktigt lovande ut.
Sedan kom en jävla regnskur från ingenstans
vilket resulterade i att Alla försvann.
Sedan kom solen tillbaka, och sakta sakta
kom folk tillbaka... men vi tappade tyvärr ganska
mycket folk när regnet kom. Sedan kom
ytterligare några skurar under dagen, och om
folk försvann på 5 min så tog det 60 min innan
de var tillbaka igen om man säger så.
Men vi hade trevligt. Sålde lite kakor, bullar,
saft och kaffe, och jag gjorde en massa värdelösa
bandpresentationer. Jag tror iofs att jag till slut
börjat komma på knepet för att lyckas få till
iaf någorlunda presentationer. Om man inte vet
tillräckligt mycket om artisten, eller har tillräckligt
mycket bra att säga om dem, får man helt enkelt
snacka om något totalt annat. Så ja, det funkade väl
över lag.
Men ja. Saker flöt på jävligt bra organisatoriskt sett.
Sen tror jag att de som nu var där var nöjda och tyckte
det var bra. Artisterna verkade också nöjda, men
jag förstår att de tyckte det var tråkigt att det kom
så lite folk.
En riktigt rolig grej var dock alla alkisar, som var den
trognaste publiken. De flesta av dem satt längst bak
och verkade inte lyssna alls, men några stod verkligen
och lyssnade aktivt, för att inte tala om hur mycket de
snackade med både oss, teknikerna och artisterna.
Men de var alla väldigt glada... och det var rent ut sagt
fint att se dem bli glada av det vi gjorde. Det känns ju
som om de uppskattar det väldigt mycket ändå.
När Roger Karlsson spelade stod det två stycken
framme vid scenen och en av dem stod och snackade
som fan:
"Alltså, det är så jääävllla bra alltså. Hör ni? Det är ju så vackert! Åhhh"
(och jag menar, han störde ju ingen.
Han pratade inte så högt eller så,
men plötsligt säger en av de andra alkisarna
som försöker lyssna)
"Men håll tyst nu och lyssna istället!"
Så jävla skönt!

På kvällen hamnade iaf jag och Oskar på en lägenhetsfest
på Tureborg (ett ställe i Uddevalla).
På festen var både min syster Maja och Tove,
så vi gick dit en stund trots att vi var jävligt trötta.
Det var verkligen en ungdomsfest.
Bara en massa 16- åringar. Och det var helt sjukt
högljutt och grannarna grät och bad dem sänka musiken
och stänga lägenhetsdörren. Och jag kände igen
mig så jävla väl. Och jag kände mig så gammal.
Så jag fick nåt litet anfall där av åldersnojja
och typ "jag känner mig gammal men jag minns
ändå alla de här tokiga festerna, och jag undrar vart
alla tog vägen. Och alla våra gamla polare som en
gång bodde här har flyttat". Jag har varit på rätt
många fester i Tureborg i mina dagar...
Men ja... ganska kul var det ändå.

Nej, men vafan.
Jag tänker inte blogga mer om helgen nu.
Jag träffade Tove och sådär, och det var trevligt.
Jag snackade tydligen konstant i två timmar
hemma hos Tove efter festen i lördags.
Var tydligen allmänt jävla elak mot henne och hennes
vänner som var med (det var otroligt roligt).
Sedan sov vi 5 pers i hennes rum och det var satans
jävla varmt och ingen luft fanns det.
Och jag blev utskälld av Toves syster
för att jag väckt henne med mitt tjat på natten och då
var jag tydligen elak mot henne också
(det var också otroligt roligt).
Sedan åkte jag hem. Sov som en stock på tåget.
Sov över 12 timmar den natten.

Så ja. Mitt liv rullar sakta på i ett inte allt för roligt,
men i ett ändå fungerade tempo.
I helgen ska jag till Göteborg och skaffa
Johan Lindbloms nya diktbok
"Vävnader" och Jerker Sagfors bok
"Grön, grön" (som jag väntat på i flera år).
Sen ska jag på Emanuels singelrelease
på Underjorden (som jag saknat så det värkt
i mig ibland). Sen ska jag supa med Emma som
är i stan. Det ska bli fint.

Helgen efter det ska jag jobba som en gnu.

Helgen efter det blir det Gbg och teater med
mamma och syskon, samt bokmässan.

Så ja. Det funkar.
Samtidigt känner jag att jag inte alls är nöjd med
det här. Jag befinner mig i ett månadsstort glapp
(vilket jag visste redan innan att jag skulle komma att göra).
Kan det inte bli oktober då jag får flytta till Göteborg
och kan sitta på caféer och skriva poesi på riktigt igen?
Ni anar nämligen inte hur mycket dikter jag har
på gång. Hur mycket bitar jag har skrivit och
hur mycket dikter som är ofärdiga.
Har så mycket jag börjat skriva på och om.
Men just nu klarar jag inte av att avsluta någonting av
det där.

Det beror helt enkelt på hur jag lever just nu.
Vill ut ur den här vågdalen där jag samtidigt kämpar
för att stanna kvar. Får väl säga som Johansson:
"Jag bara biter ihop"

10:e september

2007-09-10T17:14:00.000+01:00

Det är så många gånger jag bloggar
om saker som egentligen är totalt
meningslösa och ointressanta.
Jag bloggar alldeles för lite om viktiga
saker som bensinutsläpp, varumärkena
Willys och Eldorado, vikten av att hugga
ved, ovisheten om framtiden samt lyckan
i bra musik.

Idag ska jag blogga om dagen
10:e september (jag berättar detta och ni
tänker "nu har karln överträffat sig själv!
Här kommer det mest meningslösa
blogginlägg hitills!" Right?)

För er möjligen, men inte för mig.
10:e september är en stark dag,
och det är alltid en sån dag då
minnen bränns.

Som några av er kanske vet har min
dagbok på helgon följt mig i mer än 4 år nu.
Det är i klartext över 600 sidor i ett word-dokument
med storlek 12. Jag har skrivit en bok liksom.

Jag ska hur som helst ge er inläggen jag skrivit
den 10:e september sedan några år tillbaka på
helgon.net. Ska även ge er den dikt jag skrev för
ett år sedan. En dikt som faktiskt fick bli en av
de utvalda jag läste i Karlstad i våras.

Här har ni ett datum:

Dagens kort!
Daterat: Onsdagen den 10:e september 2003 kl 12:17

"FÖRSTÅELSE
jag tror jag fick det igår också...
Hmm...
Nått jag kanske borde fundera mer över...
att bli mer förstårnde...

Hur kommer det sig att det är såhär?
jag vet fan ingenting längre!
Hon tror att jag hatar henne.... vilket jag inte gör.
jag är totalt väck...
Först tror jag att jag är kvinna... hmm... eller inte.
Sen tror jag att jag är männsiakns felande länk...
vilket nog stämmer!
Men vad ska jag göra nu? Hon säger ingenting...
jag vet inte vad hon menar eller vad hon vill...
vilket hon säger att hon inte heller gör..
Lite smått förvirrande.
Nu vet hon iaf bättre hur det ligger till...
frågan är om jag vet det!?
det får jag kanske inte veta...

”NÄR DU NÅTT BOTTEN, KOM IHÅG MIG DÅ!”

Jag känner att jag behöver göra nått riktigt drastiskt...
bara nått galet och farligt, som att...
klättra upp i världens högsta mast och hänga
mig i knävecken och sjunga blinka lilla stjärna...
men jag har ingen särskillt hög mast inom räckhåll...
så jag får nog hitta en liten... eller göra nått annat.
jag borde gå till enerhogen eller till skogen vid krokstjärn...
min kära skog... Det känns dsom om du är en av de
få som förstår mig för tillfället... Det är tur jag har dig!"

2003. Hur gammal var jag då liksom?
16 måste jag ha varit. Det var kaos. Första året på
Gymnasiet och ja. Ni ser ju själva hur
"ungdomskär-desperat-brist på självidentitet-
skrivet utan eftertanke- och rent ut sagt kaosartad"
texten är. Personen texten handlar om är inte
samma person som det skrivs om i nästa inlägg.

-Något inlägg 10:e 2004 finns inte dokumenterat-

-2005 börjar det bli intressant däremot.
Inget inlägg från den 10:e, men 11:däremot-

Possitivt?
Daterat: Söndagen den 11:e september 2005 kl 13:58

"Kommer detta att bli ett possitivt inlägg?
Jo, jag tror faktiskt det.
Det är ovanligt ändå.

Ja, efter en sån helg, var börjar man?

Jag tror att jag är ganska lycklig,
med tanke på omständigheterna (årstider osv).
Fattar inte. När var det sist jag kände såna här känslor?
Ojoj, det var mycket länge sen.
Herrejävlar, det är varmt i min mage.
Jag är förvirrad. Detta trodde jag INTE för en vecka sen.
Höhö. Den där festen, jotack. Jag ska minsann inte gnälla.
Ojoj, jag tror minsann vi chockade en del folk.
Hehe, hörde ju en del förvirrade mungipor... som log.

Haha, vet fan inte vad jag ska skriva.
Jag är svintrött, bakis och skabbig som ett drägg
(eller inte, men det känns typ så). Men ändå.
Haha, spela roll. Vem bryr sig? Ingen annan hemma ens.
Spela dataspel, och leka med fyllebilder.
Haha, tack för i helgen. Jag har iaf haft trevligt.

Och oj. Vackert med Demonstration i lördags också.

Kan en fest utvecklas på ett bättre sätt?
Kan en fest dö på ett mer plötsligt sätt?

Kanske borde börja acceptera allt.
Kanske har jag redan börjat göra det?
Kanske, för nu vet jag mer.
Kanske är du förändrad?

Jag försökte få in alla ord som du sa
Men du vet hur dom smakar

Det där var nog förra veckan.

Och jag somnade den natten i tron
om att allt var en del
i en kärlekshistoria

Igår kväll.

Är det så? En del i en kärlekshistora?
Är det inte det, så vill jag veta det nu.
En gång för alla.
Men just nu, vågar jag inte ens tro att det är det

Fasen.
Det här blev oseriöst.
Hur många fattar?
Well. Iaf.

Kanske är jag nästan lycklig nu?
Saknar dig.

Nu lär folk prata. Haha, let them talk.

Du förvånade mig.

Trodde aldrig du lagt de där orden
jag skrev för länge sedan på minnet. Jag är rörd.
(Som grädde ungefär)

WIIII! Jag kan nog nästan flyga,
om det inte vore för bakfyllan då.

Je, vill du ta ner mig på jorden igen,
så får du gärna göra det nu, innan jag flyger för högt.
Men, om du fortfarande känner som igår,
så låt mig gärna flyga här uppe.
För det känns jävligt varmt och skönt i magen. Eller nåt.

Och oj. Du läser nog inte ens det här.
Haha, och de andra fattar inte.
Tim då.
Men annars.

Fy fan.
Det här trodde jag aldrig skulle hända.
Vet du att du är delen i min bild?"

-Notera klockslaget 13:58 då detta skrevs.
Samma kväll klockan 22:50 fortsätter det-

Hur fan kunde jag?
Daterat: Söndagen den 11:e september 2005 kl 22:50

"Hur fan kunde jag tro något?
Va? Och PANG!
Så slår man i marken igen.
Den KALLA HÅRDA MARKEN! Och PLASK!

Nu ligger jag här och gör allt för att
hålla huvudet ovanför vattenytan. Och fy fan.
Jag undrar om jag inte kommer börja simma neråt.
Bara för att se, om det finns mer värme på en annan planet.

Åt helvete.

Jag tror inte att jag ågonsin ramlat snabbare från en blå himmel.

Hopp?
Vem fan uppfann det jävla ordet?

Kommer jag någonsin hoppas på något igen?

Hur kunde jag låta mig själv flyga på en blå himmel?
En hel kväll, och en hel dag.
Sen föll jag likt en sten.

Känner för att bränna alla ord.
Hur kunde jag låta mig själv skriva vackra ord?

Jag ska falla mot en svart botten med svart bakgrund.

Försök aldrig att dra upp mig igen.
(Ingen av er har för övrigt ett tillräckligt långt rep).

Dagarna med tågen

Fy FAN vad jag vill bort från allt.
Och bort från dig.

Aldrig trodde jag.
Att marken kunde vara så hård.

Och aldrig trodde jag.
Att jag skulle låta mig själv lita så på någon,
eller är det hoppet jag litat på?

Nu ler ni inte längre

Inte jag heller.
Det har jag gjort idag.
Men nu får det vara slut på leenden

JAG VILL SUPA MIG MEDVETSLÖS

”Och jag somna den natten i tron
om att allt var en del
i en kärlekshistora

Men det visa sig dagen där på
att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria”

Fy fan vad jag hatar den här snuskiga jävla världen
Och fy fan vad jag hatar det snuskiga jävla ordet H-O-P-P

Aldrig trodde jag att man kunde slå i marken så hårt.
Fy fan.
Aldrig trodde jag att jag kunde slå mig så hårt.

HOPP.

Det kommer dröja LÄNGE innan jag använder det ordet igen.
Ordet i sin verkliga mening.

Jag vill bränna alla ord."

Snacka om kaos liksom...

-2006 finns inget inlägg från den 10:e heller.
Återigen skrevs det dock den 11:e... om den 10:e.
Dikten om den 10:e ett år tidigare-

10:e september
Daterat: Måndagen den 11:e september 2006 kl 22:30

"10:e september
här är ärren
Skär i sommarsolens solnedgång
ut skulpturerna av människor
Och här är spåren
bevisen vi aldrig glömmer
sårbarhet

Ett år är 365 dagar
men hundratusen nätter
Ett år men hundratusen nätter

Jag har smakat nattens nyanser
här är skuggan
jag kan röra den idag
Den bär allt
det jag själv
släppt för vinden

Ett år är 365 dagar
men hundratusen nätter
Ett år men hundratusen nätter

10:e september
allt är spår och ärr och minnen
idag är det historia
för ett år sen var vi andra människor

Ett år är 365 dagar
men hundratusen nätter
Ett år men hundratusen nätter

Jag minns vartenda hjärtslag
det var den tionde september
vi var hjältar och hjältinnor
vi bar mer än bara biroller

Ett år är 365 dagar
men hundratusen nätter
Ett år men hundratusen nätter

Det var dag
det blev kväll
sen blev det natt

Vi bytte skepnad liksom sländorna
för en dag så var vi hjältar
Vi blev de farligaste soldater
vi var det hårdaste på jorden

Vi var änglar vi var älvor
för en dag en kväll en natt
Vi svävade och andades
det var allting vi behövde

Ett år är 365 dagar
men hundratusen nätter
Ett år men hundratusen nätter

Men alla nätter blir till dagar
och man tvingas vakna upp
man tvingas vakna upp
och man lär av sina misstag

Den tionde september
och det har gått ett år av dagar
Men tiotusen nätter
tiotusen nätter
tiotusen nätter

/Gloggs"

Det är väl bara så att det finns datum på
ett år som lägger sig på minnet.
Det här är en sån dag.
För två år sedan idag var jag i Göteborg och
demonstrerade mot Sveriges flycktingpolitik.
Solen sken och jag låg på gräset i Bältesspännarparken
efter demonstrationen. Senare på kvällen åkte
vi till Strömstad på fest hos Tim och co i deras
sjukt fint belägna lägenhet i Strömstads industriområde.
Ja... sen gick det som det gick.

Konstigt ändå hur man släpper saker och glömmer
saker. Bilder och minnen bleknar sakta med åren,
och om man jämför hur jag idag reagerar på
just den här dagen jämfört med förra året
har mycket förändrats. Idag upptäckte jag
att det var den 10:e av en ren händelse.
Jag skriver väl mest det här för att ha något
att titta tillbaka på om ett år.
Hur man förändras alltså...

Som sagt

"10:e september
allt är spår och ärr och minnen
idag är det historia
för ett år sen var vi andra människor"

Det här blogginlägget överträffade nog faktiskt alla
tidigare i total meningslöshet och tråkighet.
Ja, jävlar.

Men det blev ju en fin dikt av skräphändelserna
iaf. Man får väl offra sig för konsten antar jag...

Kort om hösten

2007-08-27T20:42:00.000+01:00

När jag satt i bilen på väg in till jobbet
(där jag nu befinner mig) hade jag en hel
massa spännande saker att skriva om.

Det är så typiskt. Det är precis som med

poesi (det här har jag nämt innan).

Den bästa poesin kommer jag på när jag

inte har självdisciplin att skriva ner den.

På festivaler, när man är full, när man precis

ska somna osv. Sånt suger.

Ändå har jag börjat bli bättre på det där.

Jag har börjat försöka skriva in de där klockrena

styckena jag kommer på i mobilen, som jag

för det mesta ändå har med mig. Och en del

fint har det blivit noterat däri sedan jag började

med det här påhittet.

Men det funkar ju inte att göra samma grej

när man slås av en känsla liksom. Inga ord.

Bara en känsla. När man samtidigt sitter i en

bil och är försenad till jobbet. Fan. Konsten

borde gå före sånt. Nu är ju även biofilm konst...

Konstig dag hur som helst.

Började stapla den ved pappa köpt inför vintern.

10 kubik som jag ska stapla och där med bli fri

från min skuld till honom i oinbetald hyra.

Jag köper det. Ved i allmänhet och vedklyvning i

synnerhet är något jag är svag för, och jag bygger

gärna vedstaplar. Det är som att bygga pussel på

sätt och vis. Tyvärr blev det nu ingen vedklyvning

den här gången, för farsgubben har köpt färdigsågad

och klyven ved. Det är lite synd. Jag har märkt att

de flesta jag snackar med om vedklyvning inte har

förstått tjusningen med detta, och det är synd.

Såhär skrev jag på helgon till en vän i Stockholm

om att flytta ut på landet för inte så länge sedan:

"Jag tror på att varken ha dator eller tv.

Jag hade nog blivit lycklig då. Jag hade huggit ved,

tittat på stjärnorna, lyssnat på fåglarna, börjat

odla potatis och lärt mig skriva naturbeskrivande poesi!"

Jag har diskuterat det här med att klyva ved med mycket

folk sista tiden. Jag tror att jag har ett uppdämt behov

inom mig. JAG VILL HUGGA VED!

(vilket innebär att jag måste slipa motorsågsklingan

och fälla ett par träd först. Just vedsågning är inte

min stora passion).

Jaja. När jag blir stor ska jag flytta ut på landet.

Där ska jag hugga min egen ved och göra allt det där jag

inte gör nu för att datorn och tv:n tar för mycket av den

där tiden. Just det, Mamma! Hörde du!?

Självinsikt så det skriker om det!

Så jag skulle iaf stapla den där veden som pappa köpt,

och jag släpade ut en stereo på trappan, drog igång en

skiva för att få lite sällskap och började sedan stapla så

det stod härliga till. Jag staplade mig igenom

Navid Modiris Många mil att gå och Maud Lindströms

Strategivisor för kärlekskritiker

(här tänkte jag lägga in en bild på skivomslaget

till Navids skiva och en till Mauds,

men den här bloggskiten förstör ju min

å, ä och ö om jag gör det, som ni kanske vet)

men det jävla vädret tillät ju inte att jag kunde fortsätta längre.

Hela tiden kom det små retsamma skurar

som gjorde att det helt enkelt bara var att slänga

en pressäning över hela vedhögen, stänga av skivan

och gå in. Väl inne hade såklart vädret blivit bättre

och det hade slutat regna. Man blir lite trött.

Påt imorn igen!

Var hos mamma och åt och skulle inte åka till jobbet

fören vid halv åtta eftersom pappa var i Uddevalla och

hade bilen. (så dagens arbetspass blir inte vidare lång...

borde landa på 3 timmar sådär).

När jag var hos mamma blev jag först helt sjukt trött.

Det kändes verkligen som om någon slagit mig i skallen

med en stekpanna eller nåt. Troligen beror det på

vädret som har hållt på att växla hela dagen igenom.

Frös gjorde jag också. Temperaturen har verkligen sjunkit.

Det har varit riktigt Kallt idag.

När jag sedan skulle till jobbet blev mitt humör korrupt

också. Blev skitretlig och sur för ingenting.

Kort stubin som fan, och det känns inte riktigt igen.

Så det var nog tur att jag satte mig i bilen och åkte till

jobbet. Satte på Brott och straff med Kajsa Grytt

och sjöng högljutt och falskt med i de där klockrena låtarna

medan jag svor högt åt korkade billister som inte borde

vara på vägen över huvud taget!

Det kändes bättre då, och nu har humöret verkligen varvats

ner. I bilen på väg till jobbet började jag hur som helst

fundera, och det är de där funderingarna som jag inte längre

riktigt kan sätta fingret på, fast de var så tydliga innan.

Men det är det här med hösten.

Den kommer ju nu liksom. Vädret slår om.

Kylan kommer krypande. Luften blir klarare

och renare för varje andetag. Det är fint.

Jag har lärt mig se det fina i hösten. Jag gillar den.

Samtidigt måste jag nog erkänna för mig själv att jag

får lite ångest nu såhär. Nu när vi står här i skiftet mellan

sommar och höst. Sommaren dör nu.

Jag har de senaste åren börjat tycka mer och mer

om hösten, och jag har mer och mer börjat se

sommarens lite mer mörka sidor.

Ändå tror jag att jag längst där inne är en sommarmänniska.

Kräfta som jag är. Sommaren är min tid,

även om jag numera ser lite mer av dess dåliga sidor,

och mer av det possitiva i andra årstider.

Så nu står jag här vid sommarens slut och funderar.

Står här och tittar tillbaka. Står här och tittar framåt.

Står liksom i dörröppningen och det är dags att kliva

in och trava vidare. Och nu kommer tankarna om

sommaren. Allt det där man i efterhand kommer att sakna.

Har jag hunnit med allt? Blev allt gjort? Är jag nöjd?

HAR jag tagit till vara? Inga svar på det utan lite perspektiv

känns det som. Jag har faktiskt gått och smått längtat

efter hösten, och nu är jag inte säker på att jag riktigt vill.

Inte säker på att jag vill att allt som sommaren är

ska ta slut än. Inte säker på att jag vill att det ska

bli kallt och mörkt riktigt än. Inte säker på att jag gillar

att se er börja skola och jobb och finna höstrutinerna,

och se mig själv göra detsamma.

Inte säker på att jag har fyllt upp mitt festialbehov

så att jag är nöjd. Inte säker på att jag suttit på

tillräckligt många uteserveringar. Inte säker på att

jag badat tillräckligt (just det är jag säker på att jag inte

har), inte säker på att jag gillar tanken på att Fritidskortet

snart slutar gälla dygnet runt. Inte säker på att

jag suttit i tillräckligt många parker. Inte säker

på att jag hängt lika mycket med vänner som jag

hade velat. Inte säker på att jag druckit tillräckligt

med kylda öl i sommarsolen (men det är nog min mamma

säker på). Inte säker på att jag vill... inte riktigt än...

inte nu när det verkligen gäller...

Stefan Sundström sätter ord ikväll:

"Gässen på fälten står vända mot söder

Sommaren dör nu och hösten är här"

"Bra med små minnen som nödproviant

När snöslasket slirar och backen är brant"

"Nu hänger regnet tungt i luften

Molnen dom jäser som svartnande deg

Det är som om sommaren viskat små löften

Vi ses snart igen och så drog hon iväg"

Kom nu för i helvete och säg att;

"Men augusti är ju inte ens slut än,

och det kan mycket väl vara sommar

i en hel månad till"

Jag är kräfta och sommarmänniska och är

det någon som känner av när sommaren

lider mot sitt slut, så är det jag.

(däremot kan jag köpa att sensommar kan

pågå ett tag till... men det är bara en del av tröskeln)

Nu åker jag hem.

-----------------

Och nu är jag hemma.
Kan ju bara ta och berätta att det på vissa ställen
mellan Strömstad och Krokstrand var ynka
2 grader ute. 2 grader!
Ja, jag säger då det...

Augusti snart över

2007-08-23T00:30:00.000+01:00

"Jag får en doft av sommarens sista dagar"

Nej, det där var Lars Winnerbäck,
och just nu lyssnar jag ju på
The Last Day of Our Acquaintance
med Sinéad O'Connor.

Den rösten...

Nej, men Winnerbäck har en poäng.
Det känns att hösten lider mot sitt slut.
En helt annan temperatur i luften,
framför allt på kvällarna. Idag (igår) började
folk i t.ex. Uddevalla skolan igen, och
imorgon (eller officiellt idag... mitt dygn skiftar
klockan 04 på morgonen. Mer praktiskt så)
börjar folk i den här kommunen.

Fortfarande känns det så skönt att inte ha en skola
att återvända till. Att jag stod ut att börja igen i alla
de där åren. Jag är nöjd med att inte ha något
som skola att återvända till. Samtidigt börjar
fler och fler av mina jämnåriga vänner återvända
till skolor av olika slag. Borde jag känna ångest över detta?
Kanske. Men nej. Jag vill inte än. Ett år till med jobb.
Nästa höst...

På tal om Winnerbäck så köpte jag idag (igår för er)
hans nya singel, Om du lämnade mig nu,
och den är väl sådär. Miss Li är med och sjunger
och det är väldigt fint iofs. Hur som helst,
så är väl inte låten Om du lämnade mig nu det
bästa Winnerbäck hostat upp genom tiderna,
men jag har slagits av just ett stycke i den.
Lyssna på den HÄR och försök själva
räkna ut vilket stycke som jag reagerat riktigt
starkt på. Den fick mig faktiskt att komma till insikt
om en sak om mig själv som jag aldrig sett förut
(åtminstone inte i det ljuset och ur det perspektivet).
Snart släpper karln nya skivan. Ska bli fint.
Har relativt höga förväntningar.
Winnerbäck har skrivit:
"Temat går åt öster. Moskva, Riga, Krakow.
Det handlar om uppbrott och skuld,
om torgskräck och reträtt. Färgerna är mörka,
men starka och många. Östeuropas rivna murar
och dubbla känslor, anpassning till något
man inte är säker på att man gillar."
Yeah. 26 sep verkar det som om spektaklet släpps.

Ja, jävlar. Tanken var att jag skulle blogga som den sista
tiden i mitt liv. Om vad som hänt, vart jag varit,
vilka jag träffat, om på vilka humör jag varit osv.
Nu är det ju så att jag precis räknat ut att jag suttit
vid den här datorn i ca 12 timmar i streck
(ja, jag har redan räknat bort pauserna)
och faktum är att jag börjar bli lite trött i skallen.
Vi får se hur långt jag kommer innan draget
en och en halv meter bakåt där sängen står
blir för starkt;)
Attans! Jag saknar verkligen den här datorn
när jag är iväg på mina äventyr och påhitt.
Det är så fint att komma hem och döda tiden
vid sin ögonsten.

Och tro nu inte att jag sitter här och gör ingenting!
Spelar dataspel eller något. Nej.
Nu ska ni få höra (bestämde mig precis för att skriva
om vad som händer nu och vad som kommer att hända
fram över. Lite roligare än att skriva om sådant som
redan passerat). Det kanske kommer senare.

Vi kan ju börja med uppdateringarna som nyligen
skett på webbsidan:
Ny förstasida. Kolla och lämna gärna en kommentar på
den i Gästboken.
Galleriet. Jag har lagt till en kategori i Galleriet på
webbsidan. Här har jag lagt upp mina tidigare
förstasidor, och den som ligger nu också.
När förstasidorna blir utbytta läggs de tidigare där
från och med nu.
Cirkus Miramar- delen av webbsidan har fått en mindre
ansiktslyftning, vilket iaf jag är nöjd med.
Kommande- sidan har uppdaterats! Läs mina korta
utvärderingar från Arvikafestivalen och
Krokstrandsfestivalen (bättre sent än aldrig).
Ni kan också läsa lite mer om vad som komma skall!
Slutligen har det lagts in en ny dikt under Poesi.
Mer är på väg. Håll gluggarna öppna.

Det var det första jag sysslat med idag och de senaste
dagarna. Det andra är den mobila klubb jag startat
upp med Oskar och Ylva och som har premiär den
8:e september i Uddevalla. Läs mer under Kommande
på min webbsida. Mer info om denna kommer
troligen även dyka upp här. Iaf så har jag idag för
första gången haft tid att sätta mig ner och verkligen
jobba med det. Och jävlar, saker har blivit gjorda!
Det märks att jag har lärt mig mycket från jobbet
med Krokstrandsfestivalen. Vilken fart jag fått på
att organisera upp saker om jag väl sätter mig ner
och gör det. Nu är dagen snart till enda och det
mesta med Bäverhyddan Edgars premiär är klart.
Några artister till som ska spikas osv, men körschema
med soundscheck- tider, spelnings- tider är i princip
klart. Go us! Har fixat en mail till Bäverhyddan
och har ni frågor om denna är ni välkomna att
mailbomba baverhyddan.edgar@gmail.com.
Håller också på att göra en Myspace sida som jag
tror vi kan ha rätt fin användning av. Den kommer snart.

Hmm. Tja. Det är väl ungefär det jag har gjort.

Och nu är filen slut och då är det väl dags att börja
tänka på refrängen antar jag.

Lite om framtiden då. Den kan tyckas mindre ljus
än nuläget som jag precis skrivit om.
Jag har räknat lite på min ekonomi om man säger så.
Om man tänker på det så har jag sedan i maj månad
våldtagit min plånbok både hårt och brutalt.
Nu är det dags att betala tillbaka om man säger så.

Jag har ungefär 500 spänn att leva på fram tills den
15 oktober, under förutsättning att jag börjar jobba igen.
Därför ska jag nu med bestämda steg återvända till
mitt kära maskinrum (som jag faktiskt saknat lite).

Jomenvisst. S[nt 'r l'get
(SATAN! Nu kraschade {" och :.
Datorn b;rjar bli tr;tt. S[h'r blir det inte annars.
Dags att b;rja runda av).

September m[nad ska allts[ tillbringas jobbandes
t'nkte jag. Jag t'nkte faktiskt jobba arslet av mig.
Och det spelar inte l'ngre n[gon roll ifall de f[tt
upp l;nen eller inte. Jag M[ste jobba.
Det 'r dags att beg'ra vapenvila, samla krafter,
l'gga stolteheten p[ hyllan (tillf'lligt) och sedan
forts'tta kampen f;r schyssta l;ner.

Det ena leder till det andra, och 1+1 har en vana
att bli 2. Jag ska jobba och jag ska tj'na pengar f;r
att ;verleva, vilket inneb'r att jag st;rre delen
av resten av augusti och september kommer
att vara i Krokstrand (d[ jag inte 'r i Str;mstad
och jobbar). Thats life. Och det ska bli sk;nt
att vara hemma. Festivaljobba och s[nt.
Nu har jag fl'ngt runt s[ mycket i flera m[nader,
s[ nu 'r det dags att stadga sig och varva ner ett tag.
Detta inneb'r ju d[ att jag inte kommer att synas
s[ mycket utanf;r kommungr'nserna under den
kommande m[naden. N[gra tillf'llen blir det s'kert,
men r'kna inte med mig.

Bes;k kommer d'remot tas emot med ;ppna armar.

En liten parantes innan det 'r dags att s'tta punkt.
Min goda v'n Matilda (som slutat blogga och som
det d'rf;r inte 'r n[gon ide att l'nka till l'ngre,
men som har en bloggl'nk till h;ger i menyn om man
tvunget m[ste) som jag var ute och t[gluffade med i v[ras
har f[tt ett mail av den helsk;ne serben vi m;tte p[
ett vandrarhem i Budapest. H'r har ni karln!
VisstVisstVisst! S[ J'vla sk;n snubbe!

Jag saknar tågluffar livet oftare än jag själv märker.

Nej nu jävlar! Dra mig hem på en bakplåt!
Nu funkar plötsligt Å, Ä och Ö igen!
De la av när jag la in förra bilden, och kom tillbaka
när jag la in bilden på serben!
Tack ska du ha din gamla Serb!

(jag tänkte att jag skulle sitta och fixa alla
förstörda ån, än och ön manuellt men nu
låter jag dem nog vara bara för att ni ska
se hur jävligt det ser ut).

Dags att sluta.

Du skrev om symboler
i min dröm härom natten
Du sa att du lär dig
att tyda med tiden

En kyss för mycket i natten

Början på en dikt som bara dök upp i huvudet
idag. Kanske kan det bli något av den.
Vi får se.

"och dörrar stängdes överallt
och alla lampor brann
hos alla stackars skrämda knytt
som tröstade varann"

Här kommer hösten.
Låt den komma.

Österö (igen)

2007-08-13T18:04:00.000+01:00

Sitter på en ö utanför Söderköping på
den svenska Östkusten. HÄR!

För tredje sommaren i rad tillbringar jag några
dagar här för att vila ut, isolera mig, slicka mina sår,
skriva poesi, bada, spela rollspel,
utföra kroppsarbete så jag får tillbaka lite
förtvinade muskler, samt rätt och slätt umgås
med min moster och mina kusiner.

Det är nice.

Med mig tog jag min yngre syster och vi sover
i en liten stuga bredvid en kohage.
I natt sova vi båda ca 8½ timme.
Natten innan 13½. Ja... vila upp mig ja.
Jag hann egentligen inte vila ut helt
efter festivalen, och har egentligen gått
småtrött sen dess...
men nu tror jag att jag börjat hitta tillbaka till mig själv.
Det är fantastiskt med lugnet som råder här.
Inga bilar. Bara båtar. En gräsklippare.
Jag vet inte ens åt vilket håll norr är.
Tystnaden. Lugnet. Bristen på kontakt med omvärlden.
Den ytterst begränsade mobiltäckningen.

Jag förstår att mina kusiner under
vinterhalvåret hatar att bo här.
De går upp upp runt 6 varje morgon för att
hinna ta sig med båt in till land och sedan en
bra bit med buss för att komma till skolan.
Föstår att det är tungt. Men såhär i augusti.
Några dagar utan omvärldens intrång...
Helt underbart. Solen skiner och man spelar
fotboll och man blir genomsvettig och man
slänger sig sedan i havet och plaskar runt
tills man är blå av köld. Det känns lite som att vara barn igen.

Och jag kommer nog att trötta. Det vet jag att jag kommer.
Jag kommer vilja ut till omvärlden snart igen.
Och på torsdag drar jag härifrån.
Till det soliga och vackra Göteborg.
Jag ska på spelning med Cirkus Miramar på Pustervik
och det kommer att bli grymt. På fredag ska jag åka
till Köping med Tove, Oskar, Matilda, Rille, Åsa och Pelle.
Vi ska se på Stefan Sundström och andra tokar.
Och så ska vi dricka öl också.

Men i några dagar till ska jag gå här och njuta.
Jag ska sova länge på dagarna.
Jag ska svettas och sedan bada.
Jag ska lyssna på fåglarna som sjunger i trädkronorna.
Jag ska vara uppe om nätterna. Spela rollspel,
läsa Jonas Gardell och skriva poesi.
Jag ska sakna er (och sakna dig), och jag ska riktigt suga
på den känslan... så att det känns helt grymt
att få komma ut och träffa er igen.

Jag saknar er.
Men jag är inte klar här än.

Pussar

Lövgärdet och framtiden

2007-08-07T23:55:00.000+01:00

Här ska jag bo i höst!
Här ska jag bo lite närmare bestämt!
Aftonbladet.se 07-08-06:
"Han upplevde också upprörda känslor
bland de boende i området.
- De var uppgivna. Många bara skakade
på huvudet och sa att nu är det dags att flytta.
(Just den där biten gillade jag!)
Flera som Peter Holländare talade med
trodde sig veta vem som ligger bakom bränderna.
- De säger att det är ett litet rövargäng
som ligger bakom det här. Folk här är arga.
Skitförbannade, säger han."
Läs mer om kaoset i Lövgärdet!

Haha. Ja. Inte mycket att göra åt skiten.
Jag är inte mindre pepp för att några ungar
tänder lite eldar. Klart det är rent ut sagt idiotiskt
och jävligt dåligt. Men man kan ju för sjutton gubbar
inte gå omkring och vara rädd för att bli nerslagen,
bortspolad eller uppeldad. Då har de ju vunnit.
Även om folk är rädda och vill flytta därifrån kommer
jag att flytta in.

Nattens timmar tickar vidare.
Jag tänkte först att jag skulle gå ner och se på en film,
men eftersom jag ändå är rätt trött och borde försöka
komma upp i bättre tid imorgon (än de senaste dagarna)
spolade jag filmidén eftersom det skulle innebära ännu
en natt med sen sänggång. Så eftersom det var för
sent för att se på film och för tidigt för att lägga sig
blev det lite bloggande istället.

Det är en fin sommarnatt där ute. Till slut har sommaren
kommit. Värmen och solen är till slut här.
Så dags nu liksom... *suck*

För att anknyta till något jag skrev i förra inlägget;
Världarnas Krig var INTE bästa filmvalet!
Se den gärna. Skaffa en egen uppfattning.
Jag kan inte säga annat än att filmen har en
fin grundtanke, och nog är den rätt välgjord.
Men de där missarna de gjort är såpass störande
att det förstör hela helhetskänslan... för mig iaf.

Nog om det.

Här kommer planen för min närmaste
framtid (förkortat, förenklat och oredigerat):
Torsdag 9/8: Åka till Göteborg med farsan.
Dags att städa ur lägenheten på Guldheden samt
ha möte med Monica om framför allt festivalens
ekonomi inför nästa år.
Fredag 10/8: Troligen/förhoppningsvis någon fest
(någonstans vid havet på västkusten säger ryktet)
med Tove och hennes galna vänner.
Lördag 11/8: Ta min lillasyster i hand, ryggsäcken på
ryggen och rollspelsplanerna i huvudet och sätta mig
på en buss till Svea rikes östra kant. En isolerad ö
i skärgården hos släkten. Sömn, kroppsarbete, bad,
rollspel, diktande, isolering och utandning.
Torsdag 16/8: Från ön i östra Sveriges skärgård
till Sveriges vackraste stad (Göteborg) och Pustervik
för att se Cirkus Miramar.
Fredag 17/8: Planen är att åka till Köpings visfestival.
Ska bara fixa en biljett också. Ska nog gå som på ett
bananskal tänkte jag.

Jag som tänkte ägna hela augusti åt att vila upp mig,
chilla, äta mackor och dricka öl. Det här verkar ju rätt
tjockt det också.

Sedan ska jag minsann flytta, arrangera klubb med
Oskar och Ylva, hångla, skaffa jobb, fotografer och
andas ut.

Pussar

Augusti

2007-08-04T16:22:00.000+01:00

Nu har snart den här bloggen varit igång i ett år.
Många meningar och stavfel och hyllningar och
gallspyande och helt normala ord har det hunnit
bli. Nå, nu är vi ju inte riktigt framme vid
ett-års-jubileet än, så jag får nog spara lite
till på ett års summeringen.

Nu är det i iaf lördag eftermiddag och om en liten stund
ska vi få som är kvar hemma (pappa, Moa och jag)
över bäcken till Knutte för att äta kräftor.

(En parantes: Kräfta heter cancer på latin,
och eftersom jag själv är kräfta och känner mig
rätt fett nöjd med det har jag haft en tanke på att
tatuera in kräftans symbol:
Jag tycker det är en snygg symbol
och det hade faktiskt inte varit
fel att tatuera in den på armen eller
nåt. Det som är synd med den är ju
just det att alla kommer förknippa
den med 69:an, och hur kul är det?
Då skulle man ju i så fall få tatuera in
den tillsammans med ordet cancer, och hur kul är Det då?
Nej, vet jag vad. Får nog fundera lite mer över det här.
Hur det än blir, så känns det iaf som om jag börjar bli
riktigt sugen på att tatuera mig).

Jag tror för övrigt jag börjat kommer ner mot jorden igen.
Efter festivalen blev allt väldigt tomt och jag gick på
högvarv ännu på måndagen. Allt blev verkligen tomt.
Dels i mitt huvud, men även fysiskt runt mig.
Tänk er att ni har varit omringade av 5.500 pers
i 3 dagar och plötsligt är alla bara borta, precis som
alla i familjen utom pappa som muttrande traskade
runt här i vårt stökiga hus och räknade pengar.

Så på tisdagen blev det lite mycket extrem tomhet
(som jag väl iofs längtat efter, men som jag inte riktigt
var beredd på så plötsligt), så jag packade ryggsäcken
och åkte till Göteborg. Träffade Miriam en stund
(skrev på hyreskontrakt och sånt [YeahYeahYeah!])
träffade Tove och gick på lite bio och så.

The Simpsons movie - Se den gubbar!
Det var en trevlig kväll iaf. Sen kväll blev
natt och det dracks te och och pratades
om stenar på Guldheden i lägenheten vi
snart blir av med.

Onsdagen spenderades först bland
sälar, pingviner, getter och påfåglar
i Slottskogen, och sedan i en vit villa i
Ljungskile.
En filmkväll med På andra sidan häcken

och Thelma & Louise

---------------------------------

Parantes och uppdatering:
Nu har jag haft ett par timmars paus
i bloggandet. Först var det kräftätning
hemma hos Knutte. Sedan körde jag
syster till Tanum. Blev kvar en stund
hemma hos Petter (Moas pojkvän).
Han bjöd på kaffe och glass. Sånt bangar
man ju bara inte. Petter föreslog att vi
skulle dra ihop en fest fram över
och fira slutet på sommaren. Och ja,
när någon kommer med en sån grej börjar
man väl typ fatta att snart är det slut... igen.
Hoppas augusti blir lite finare än juli bara.
Vore kul med ett brakslut på sommaren 07.
Och månaden har ju börjat bra, så vi får helt
enkelt hoppas det fortsätter så här.
Det känns dessutom bra att inte ha den gamla
slutet-av-sommaren-och-snart-höst-ångesten
som plågat mig så många av mina tidigare år.
Lite synd att sommaren redan närmar sig sitt slut.
Men vafan. Det är så det är, och vi får väl helt
enkelt fortsätta brinna/bränna i höst också.
Men en fest mot slutet av sommaren vore hur
som helst fett schysst. Hoppas Moa och Petter
styr upp något.

Sedan körde jag hur som helst hemåt igen.
Jag gillar verkligen det här med att köra bil
kväll- och nattetid. Att resa denna tid på dygnet
är över huvud taget trevligt tycker jag, men att
sitta i en bil och köra och lägga mil på mil bakom
sig... det är lite romantiskt på något sätt tycker jag.
Att resa. Att röra sig. Att färdas. Att möta andra
bilister som är ute och kör sent. Att passera städer
och hus på landsbygden. Att stanna till på nattöppna
mackar och köpa halvblaskigt kaffe. Att tvinga sig
själv att hålla sig vaken. Att känna tröttheten.
Att lyssna på musik man hört så många gånger innan
men som man ändå aldrig får nog av. Att känna att
man rör sig. Jag är svag för det.
(för övrigt ska kanske Matilda och jag köpa
en folkvagnsbuss).

Det är så fint att lyssna på musik när man kör bil,
eftersom man verkligen har tid att lyssna.
Jag lyssnar jämt och ständigt på musik när jag
t.ex. sitter vid datorn, men man lyssnar liksom
inte riktigt eftersom hela tiden gör något annat.
När man kör bil kan man verkligen lyssna på
både texter och musik.

Hem kom jag. Hängde upp tvätten.
Funderade på om jag började få feber.
Håller jag på att bli sjuk igen!? Jag blir så trött...

Sedan ringde jag chefen (eller ja... föreståndaren
för bion...) Jag fick Faktiskt tag i honom!
Det händer sannerligen inte varje dag.
Troligen kan jag börja jobba nu kommande
vecka igen om jag vill. Så kanske blir det så
att jag jobbar som en tok på bion hela september
precis som förra året. Snabba och säkra pengar,
och så kan Patrik och Bosse få vila ut sig efter
allt slavjobb de gjort på bion den här sommaren.
Vi får väl se.

Sedan ringde jag Matilda. Som sagt.
Kanske folkvagnsbussköp på gång.
Vore fett schysst. Lite mer stålar bara...

---------------------------------

Sådär. Var var jag?
Thelma & Louise, ja. Filmkväll hemma hos
Tove med Tove, och det var fint.

Matilda jobbar under somrarna i Kungshamn
och jag har under ca tre års tid lovat att jag ska
komma förbi och hälsa på. I torsdags blev
det tills slut av. Jag åkte från Ljungskile och
kom till Kungshamn runt fyra på eftermiddagen.
Hade aldrig varit där innan, utan bara åkt igenom
på vägen ut mot Smögen, så jag var rätt nyfiken
på stället, och på Matildas sommarställe och så.
Nu var det såklart nån polare till Matilda i Gbg
som ville att vi skulle komma till Gbg och festa
med henne och någon kille hon tänkt ragga upp,
men inte vågade träffa ensam.
Hejjagbehövermentaltstödikväll!
Så efter två timmar i Kungshamn var jag på väg
därifrån igen. Vi hade hunnit gå till systemet och hem
till Matilda och lämna lite saker (hon bor fint
och jag ska absolut dit någon mer gång och hälsa
på och kolla mig runt ordentligt)
(en parantes: Matildas mormor och morfar var
i det här huset där Matilda bor om somrarna när vi kom dit
[det är alltså ett "släkthus" typ], och när jag hälsade
på Matildas morfar och berättade att jag kom
från Krokstrand var det första han sa:
"Jaha. Så du är kommunist då?"
Inget ont mot Matildas morfar... men efter 20
år med dessa frågor är jag lite matt. Nej, jag
är faktiskt inte kommunist. Tyvärr... måste
göra er besvikna.)
och sedan satt vi på en buss på väg därifrån
igen. Men yeah... det blev en fin resa med
alkohol som påminde lite om resan mellan
Dresden och Prag på tågluffen,
och lite om fredagseftermiddagarna under
gymnasietiden då vi förfestade på tåget
mot Gbg och tillbringade resten av kvällen
på GAT. Båda minnen påminde om fina tider.

Väl i Gbg hittade vi Matildas vän och en vän
till henne, och gick till en lägenhet.
Det är inte varje dag jag är på fest i en fin lägenhet
med tre välklädda brats må jag säga.
Mycket ska man vara med om innan ögonen trillar
ut. Vilka tokar. Detta sms lämnade min telefon framåt
timmarna när alkoholen börjat verka på riktigt:
"En Jävla fest med en massa välklädda brats.
Ojoj... Nu börjar vi bli fulla... Gratis drinkar
och grejer... Nej, nu är det nog dags att gå
hem snart, innan de dyra krogarna på
Avenyn börjar poppa upp som popcorn...
Jävla tokar... Matilda hälsar... -Cencurerat-
Nu har vi bestämt att vi ska gå hem
för att nyktra till. Ojoj... Ojoj...
Ska vi supa på lördag eller söndag?
Jag saknar dig. Puss!"

Ja, det var ungefär så det gick.
Mycket ska man som sagt vara med om...
När de där bratsen och de två andra tjejerna
gick ut på krogen gick vi hemåt.
Tog ett stopp vid Vasagrillen och åt helt
fantastiska veg. burgare. Jag ska komma ihåg
det! I klass med Höglunds! Sedan stimmade
vi oss upp mot Guldheden och hann med
både en del stensprakande och flyttande
av vägarbetes staket. Ibland kommer man
verkligen på så märkliga saker när man är full.

På fredagen åkte jag hem.

Och här sitter jag nu och bloggar

Händerna luktar kräftor trots att de
blivit tvättade.
Halsen gör ont.
Folk är offline.
Tröttheten börjar kännas.
Kolportörerna spelas.
Det är en lugn och sansad lördagkväll.
Jag gillar.

Kommande helg ska jag troligen till
Östkusten för att hänga med mina kusiner
i ett par dagar. Det har liksom kommit
att bli något av en tradition och det känns
fint. Jag ser fram emot några
dagars internetfrihet, några dagars ostörd
sömn. Några dagars kroppsarbete så man
känner att man har iaf lite muskler kvar.
Några nätters rollspelande igen.
Här ska jag gömma mig!

Sedan funderar jag faktiskt på att åka med
Matilda, Oskar och Rille
(tror även att Åsa, Igelkatt och del andra lirare
ska dit) till Köpings visfestival.
Har nästan bestämt mig.
Det vore ju absolut inte fel att "avsluta" sommaren
med en fet visfestival med sina trognaste
vapendragare. Vi får väl se.

Sedan har ju förhoppningsvis
Bäverhyddan Edgar klubbpremiär den 25:e aug
i Uddevalla också. Bäverhyddan Edgar är alltså
Oskar, Ylvas och min nystartade mobila
klubb som kommer flytta runt
i Västra Götaland under hösten.
Vi måste bara ta tag i det här och styra upp något också.
Det är ingen som har en scenvagn liggande
och skräpa eller? Hör av er i så fall...

Nåja... jag återkommer om det här med klubben
när något är spikat.

Just det. Sen ska jag ju till Gbg till veckan med
farsan också. Lite utverderingsmöte med Monica.
En del ekonomisnack och sånt.
Typ "Hur mycket ska Joel få i artistbudget till
Krokstrandsfestivalen 2008?"
Det ska bli intressant.

Nej... jävlar. Nu ska jag gå och dricka te
och se på Världarnas krig tror jag.

Jag har aldrig sett den, men pappa har iaf
inhandlat den nu. Ska bli intressant att se
om det egentligen var det "bästa film valet".

Tjoflöjt!

Man Must Dance

2007-07-30T16:03:00.000+01:00

Det är över.

Krokstrandsfestivalen Man Must Dance är över
för 9:e gången. Jag vet inte riktigt vad jag ska
skriva. Jag är galet trött och galet nöjd.

Vi har gjort en helt grym festival, och alla
artister, alla fantastiska funktionärer,
alla försäljare och framför allt besökare ska
ha ett sjukt jävla tack. Utan er hade inget funkat.

Nej, jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva.
Jag är trött utav bara helvete, och den
senaste veckan har troligen varit den stressigaste
i mitt liv. Helt underbart. Allt har varit så grymt.
Det är så mycket som har hänt. Så mycket vi kommer
kunna prata så länge om. Så mycket...

Det finns så många som borde tackas.
Finns så många som borde få en hälsning.
Så många som glöder som hela den här byn
har gjort i flera dagar.
Ni vet nog med er själva om ni är berörda av mina
outdelade personliga tackningar.
Jag säger bara Tack. Rakt ut... Tack

Jag är trött. Jag är sliten. Jag är framför allt tom.
När de sista tonerna i lördags natt dog ut fylldes
jag av en tomhet. Den här festivalen har
följt mig under ett helt år, och de senaste två månader
lika tätt som min egen skugga. Den har vandrat vid
min sida. Den har varit ett växande barn som jag hjälp
till att uppfostra. Den har hållit mig sysselsatt.
Den har fått mig att ligga vaken om nätterna och grubbla.
Den har varit en vän. Något som funnits där. Hela tiden.
Nu har den exploderat. Vi blåste en ballong och den
blev större och större, och nu har den under tre dagar
exploderat i en kokande gryta av människor, sång, musik,
dans och glädje. Den här festivalen har liksom de tidigare
dött i en exploderande färgkaskad.
Den har gett sig ut på fjordens vatten och allt är bara
så tomt. Det är så tyst. Inga människor, inga skrik,
ingen hysteri. Ingen panik. Allt är så tyst och tomt.
Vinden drar fram genom träden utanför mitt fönster,
en fågel sjunger där ute någonstans. Telefonen ligger tyst
och efter att den gått varm i en vecka i streck nu känns
det väldigt konstigt. Allt är bara så tomt.

Därför börjar jag när som helst nu med kommande års
festival. Vi har uppfostrat ett barn som nu blivit
vuxet och gett sig ut på egna ben, och snart
föds ett nytt. Vi kommer att fortsätta, och jag kommer
att fortsätta. Och vi ska göra det igen! Och det ska
fanemej bli ÄNNU bättre!

Tomhet nu. Det finns så mycket att berätta om den senaste
veckan. Så mycket jag egentligen vill skriva om.
Det kommer inte funka. Vi tar det mun mot mun.
Vi tar det face to face. Vi tar en fika och pratar om
allt det här som vi nu har gjort tillsammans.
Vi tar flera fikor och pratar om det igen.

Det är dags att sluta. Dags att avrunda.
Jag ska vila upp mig. Jag ska sova ut.
Jag ska ge mig iväg snart. Ska fara ut i Bohuslän och
träffa människor. Jag ska glida vidare.
Sedan ska jag till mina släktingar på östkusten.
Fem sex dagar isolerad på en ö.
Jag ska isolera mig och reflektera
över den här sommaren
och jag ska spela rollspel och jag
ska skriva poesi och jag ska vila ut.

Sedan ska jag slänga mig in i hösten med dragna knivar.
Sedan ska jag bygga en ny festival.
Sedan ska jag...

Vi får helt enkelt se. Men jävlar bröder och systrar.
Vi ska glöda. Vi ska fortsätta att glöda.

Festival och 20

2007-07-15T23:36:00.001+01:00

Sitter här och lyssnar på Stefan Sundström
och är egentligen alldeles för trött för att
vara uppe, och likaså för att blogga.

Men lite självdisciplin får man väl ha.
Lite får man väl offra.
Vad gör man inte för konsten?

I onsdags blev det färd till Arvika tillsammans
med Sebbe, Linnea och Elin.
Redan när vi anlände var campingen fuktig.
Men det var ju helt lugnt. Efter den senaste tidens
total pissväder kunde man ju knappast förvänta sig
något annat.

Och tur hade vi ändå. Visst regnade det en del
under både torsdagen och fredagen, men det var
absolut inget värt att gnälla över.
Fredagen tillät till och med shorts och t-shirt under
dagtid.

Vi har hängt med så jävla mycket fint folk,
av vilka några absolut måste nämnas, eftersom
jag till stor del åkte till Arvika just för att
hänga med folk. Mer om det nedan.

Sen har det ju setts en hel del fina artister också.
Mer om det nedan.

Framför allt måste jag nog säga att det för min del
har stimmats. Jag har aldrig stimmat så hårt och
intensivt innan tror jag. Onsdag kväll, torsdag och
fredag var jag på riktigt fett stimhumör
(vilket man nog kan tacka alkoholen till viss del
för, som jag faktiskt fick i födelsedagspresent av
två av systrarna. Tack).

(en parantes här då! Satte just på Magnus Beischer
[som jag fortfarande inte vet riktigt vad jag ska
tycka om. I rätt dos vid rätt läge är det kanon].
Satte iaf precis på en låt med honom, och fick
en riktig flashback till livet på Kapplandsgatan 6
i Gbg i höstas, då jag fick musiken med Magnus
av Åsa [tror jag det var]. Kan inte riktigt förklara
känslan, men det var hela grejen. Det kändes
som om jag satt vid datorn på mitt rum.
Samma lukt, samma smatter från regnet utanför,
samma känsla, samma utseende i rummet.
Den varade bara i några sekunder, och nu är den
borta igen. Men jävlar... vilket slag i skallen.
Det kändes verkligen som att vara tillbaka.
Det känns ju som om det var hur längesedan som helst
nu. Framför allt känns det som en evighet sedan
jag bodde med Tim. Häftigt. Slut på parantes).

Stimmat har det gjorts iaf. Jag hade jävligt roligt
och blev väl rätt full både på onsdagen, torsdagen
och fredagen. Det finns mycket som skallen har
sorterat bort emellan alla starkare intryck också.
Det finns t.ex. massa stora hål från tillfällena
då man promenerar mellan Området och campingen
(eller vise versa) (vilket jag iofs är glad för eftersom
det är en så sjukt tråkig promenad) eller allt fyllekäk
man sätter i sig. Så det känns som om jag har
en massa svarta hål, men jag tror helt enkelt
hjärnan plockat bort det för att det kändes
oväsentligt. Lite läskigt är det iofs.
Jag skulle ju ha kunnat äta typ en riktig hamburgare
utan att ha märkt det. Galet.

Så mycket kan jag inte säga om mitt stimmande
egentligen, eftersom jag inte vet vad jag ska säga.
Jag har glidit runt, sjungit lite när det varit musik
värt att sjunga med i, skrivit på folk med spritpennor
(helt sjukt hur många man dagen efter ser har "Gloggs"
skrivet på armen som jag inte har något minne
av att jag skrivit), och varit allmänt social.
Jävligt sansad var jag på nåt vis ändå. Fan, jag har
verkligen inte gjort en massa dumt (eller?),
vilket ju faktiskt hänt tidigare under festivaler.
Inget dumt ångestframkallande skit som man
ångrar efteråt. Börjar jag lära mig?
Ja. Mycket stim blev det allt.

Mycket flyt har det blivit också!
Jag och Sebbe gled till Arvika med två Fribiljetter,
som gav oss var sitt pass inkl. backstagepass.
Så långt var vi med redan innan. När vi kom till
festivalen får vi även en bricka med en streckkod,
och får veta att vi med dessa kan gå backstage och
dricka obegränsat med gratis, kall, tjeckisk öl
när vi vill. Det var lite som att komma till himmelen.
Sen fick vi också på fredag kväll äta gratis fin middag
på festivalens VIP- område. Det var fett=)

Några lirare från Arvika07 som är värda att nämna:
Sebbe: Fint som fan att du hakade på. Var ju ett
par år sen vi festivalade på riktigt ihop.
Synd Rusta suger så och att det regnade in i ditt
tält. Fint att ha någon att hänga backstage med.
Fint ditt tält höll mitt tält sällskap.
Linnea: Fint att ha med dig i år också!
Trevligt med någon som ändå är relativt sansad också.
Elin: Nice att du också hakade på. Folk som är
mer party så stor del av festivalen får man ju
leta efter. Fint som fan att du fixade en bil också!
Fast du kunde ju hängt med oss lite mer...
Tim: Fint att se dig grabben. Sånt händer ju lite
väl sällan numera. Fint att Camp Damp blev for real.
Synd du ska ha sånt tempo så det inte finns en chans
i världen att man pallar hålla samma tempo bara...
men sån är ju allas vår Tim.
Folk i Kamp Damp: Med några få undantag var ju
personerna i vårt kamp (säger vårt även om jag inte
bodde där... jag var fortfarande med och kläckte idén
till Damp) helt genomsköna. Fint att återse er igen
(Räkan, Ida, "Beckim" m.fl. Vi ses nästa år!)
Denise: Vi ses ju för sällan alltså. Synd vi synkade
så dåligt bara. När jag hälsade på var du inte hemma,
när jag var full var du nykter, när jag låg och sov
var du vaken och party. Fint att ses igen iaf.
Hälsa på mig i höst!
Folk i Kamp 1337: "Jag är hemma igen!" Fint att ni
även i år fick det att kännas lite som att komma hem
så snart jag kom förbi och hälsade på. Ni är ju bra söta.
Vi ses!
Tove: Det var riktigt fint att hänga så mycket med dig,
som vi iaf gjorde sista delen av festivalen. Du var ju
faktiskt en av de jag innan festivalen tänkt att jag
skulle hänga med för att lära känna lite bättre.
Folk i Kamp K-G: Sorry för stolstölden. Jag tänkte
faktiskt lämna tillbaka den, men den försvann i fyllan
och mörkret. Schysst att hänga med er.
Annika: Fint att träffa dig med, även om jag aldrig fick
klarhet i det där med dialekten. Synd vi inte hängde
mer dock! Vi får ta igen det i framtiden.
Grannen: Värmlänningen i tältet bredvid fanns det
ju en del blandade meningar om. 30 bast och raggar på
små tjejer. Men att ha honom som granne var ganska
roligt faktiskt, och något av det roligaste under hela
festivalen var när jag fick köpa ut cigg åt dig
för att du glömt legget. HAHA!
Grannen II: Tack för lån av gaffatejp.

Spelningar värda att nämna!
Allmänmänskligt: Olivia Bergdahl & Maud Lindström.
Undrar om inte det här var festivalens skönaste spelning.
Ligga på marken på stora kuddar vid favoritscenen
Jamobilen i solen och lyssna på vacker poesi och
snygga visor. Ni är så jävla fina!
Detektivbyrån: Ni är så jävla sköna! Gör mer musik!
Synd vi inte fick till någon spelning på Krokstrand
för i år. Ni hade passat helt kanon här.
Jag hör av mig i höst! Tack för fin musik.
Det var inte sista gånger jag dyker upp på
era spelningar.
Poetry Slam Allstars: Fyra poeter på Jamobilen.
Ni var kanon. Tack! Vi ses här hos oss om några
veckor! Tack ska ni ha för vacker och jävligt
välriktad poesi.
Mikael Lindmark: En bitter Norrlänning som
läste i pauserna på Jamobilen under lördagen.
Bittrare och roligare Norrlänning får man
fan leta efter! Synd jag inte fick möjlighet att
se mer!
eMiL Jensen: Jävligt kul med allt nytt material.
Det känns som om det kommer ta ett
par spelningar att smälta allt nytt, men
efter första intrycket verkar det här kanon!
Det här kunde lätt ha blivit festivalens skönaste
spelning, och hade blivit en hård konkurrent
till Allmänmänskligt. Tyvärr hade jag ont i hela
kroppen då du spelade, det var för mycket folk,
för mycket skrik och för varmt. Synd.
Fint att få prata med dig till slut också.
Krokstrandsfestivalen 2008 - The Box.
Första bokningen inför nästa år är klar.
Svenska Akademien: Ni lyckas fan alltid!
Det var inte den bästa spelning jag sett med er,
men den gick garanterat inte av för hackor.
Framför allt finalen med två grönlysande nödraketer
som fyllde hela tältet med rök var riktigt fräckt!
Tack för er musik! Vi ses igen.
SMK: Jag lyssnar inte på dem i vanliga fall,
men jag tycker det är ganska kul att gå på
deras spelningar. Jag stod under tak och tittade
på från avstånd. Regnet föll och ni drog erat
klockrena och asdryga mellansnack. Folk
dansade som tokar i leran och det var helt
enkelt riktigt underhållande att studera hela
kalaset.
The magic numbers: Tråkigt att gå på spelningar
när man inte hört musiken innan. Man vill kunna
sjunga med (även om man tappat rösten och är hesare
än hesast [som jag vid tillfället var]). Men det var en
fin spelning. Tack Tove för att du drog med oss.

Förra året efter Arvika gjorde jag en liten lista.
Det får bli en liknande i år... lite roligt tycker jag.

Folk var fulla.
Jag också.

Vissa bars bort på bårar.

Andra sov knappt alls.

Folk drack sprit blandat
med nypon och havrefras.
Jag skulle köra dagen efter och var nykter.
Smakade därför inte på brygden.

Jag stimmade.

Jag "lånade" en stol som jag
aldrig lämnade tillbaka.

De Stal stolar som de
aldrig lämnade tillbaka.

Det regnade.

Vi hånglade.

De rökte och snusade.

Jag rökte inte. Snusade inte heller.

Jag köpte ut cigaretter till en
man från Värmland med en
7- årig dotter. 30 bast var han.
Han hade inget legg på sig.
Har dom order på att kolla legg
så har de!

Vi träffade snygga människor.

Jag hängde med några av dem.

Jag köpte en demo och en Ep,
och fick en demo.

Jag hängde med gitarristen i The Ark
och hade såklart inte en aning om vem det var.

Vi träffade folk som vi kände.

Jag fick blöta kläder.

De ramlade i leran.

Dom hade sex.

Jag hade inte sex.

Dom strulade.

Deras mobilbatterier tog slut.

Mitt också.

Det regnade in i deras tält.

Bara lite i mitt.

Jag var tät i näsan.

De drack äckliga blandningar.

Dom slog sönder en stereo.

Jag blev trött.

Dom träffade nya vänner.

Jag också.

Jag åt sjukt mycket mat.

De spydde över sig själva och sin sovsäck.

Jag duschade inte alls.

Alla gick på bajamajor.

Jag köpte morötter.

De bodde i leran.

Det gjorde med tiden vi alla.

De skickade sms.

Dom däckade.

Inte jag.

Jag tog inga foton... med min kamera.
Däremot kommer foton fram
över tagna med Linneas kamera.

Lördagen bestod av regn.
Det är ungefär så man kan förklara den.
Jag såg en del artister och drev mest omkring på
dagtid i väntan på att tiden skulle gå, och på att regnet
skulle lägga av. Eftersom jag skulle köra hem på
söndagen var jag nykter på lördagen.
Hade jag druckit hade jag nog haft betydligt
roligare, men trötthet, leran, lukten, regnet,
tanken på vattnet i tältet, smärtan i kroppen,
samt människomisären fick mig mest att vilja
gå och sova. Men framåt kvällen piggande jag till
något, och när jag fick på mig kängorna efter
en heldag i converse kändes saker faktiskt bättre.
Sen slutade det tack och lov regna framåt kvällen
också. Så jag hängde med trevligt folk och gick
på lite spelningar. Tittade på när folk drack sig
fulla. Sen blev det tidig läggning (när det nu kan
ha blivit... 3 eller nåt tror jag), och det blev över
lag rätt schysst sömn, med undantag för diverse
sms som dök upp tidigare än humant och väckte
mig (fast jag klandrar ingen. Jag har gjort likadant,
och hade kunnat stänga av telefonen).

Och på söndagen fyllde jag år då. 20 år.
Det är ju inte varje dag man fyller jämt alltså.

Vi lämnade Arvika vid 13- tiden, vilket kändes
asskönt. Under lördagens regn förvandlades verkligen
campingen till lera. På många ställen var det
uppemot 2 dm och... ja... den luktade ju inte hallon
precis. Folk är dräggiga och slänger och lämnar mer än
vanligt skräp omkring sig, om man säger så.

Kom hem och väl hos mamma fick jag fetaste
jävla middagen bestående av typ enbart
grekisk mat (som var ett önskemål).
Under tågluffen utvecklades min svaghet
för oliver, grekisk sallad och fetaost till en
helt ny nivå. Tack. Det var fint som snus!

Och ja. Lite presenter damp det ner också.
En bok av mamma om Salvador Dalí som verkar
jävligt intressant. Här ska det läsas igen!
Lite pengar och så av släktingar.
Det är minst sagt välkommet.
Pappa sa; du får välja. Antingen sätter
jag in pengar på ditt konto, eller så får
du kameran (som jag tagit över men inte
betalat än). Visst har jag dåligt med stålar,
men det är inte så roligt att få ändå... eller jo...
det är det väl... men i det här fallet hade
de bara gått till tråkiga saker... typ hyror.
Så nu äger jag en Canon Eos D60 med nice
optik. Fett bra.

Och planen för min närmaste framtid då?
Tanken var att komma hem från Arvika,
och hålla mig kvar i Krokstrand och jobba
som en tok med festivalen och vara allmänt
osocial, vilket jag behöver vara för att kompensera
5 dagars konstant häng med andra.

Nu har tydligen planen ändrats.
Emelie ska ha födelsedagsfest imorgon,
och eftersom jag gärna träffar henne och
har ölsug i magen blir det tydligen en sväng
till Göteborg och Kållered imorgon.
Blir nog trevligt.

Sedan ska jag (vilket jag hade spikat men glömt)
till Matilda i Kungshamn på onsdag.
Ska sova över där och vidare på
Svenska Akademien, Timbuktu och Pepps
på torsdag i Gbg.

Men Ahhh! (*kollar kalendern*)
Sen är det ju fan Krokstrandsfestivalen
nästa vecka ju! HUR SKA JAG HINNA!?

Helvete. Måste sova nu så jag har ork
att ta tag i den här sjuka framtiden.
Vi hörs.

Juli, sjuk, regn, poesi

2007-07-04T14:36:00.000+01:00

Nu har det snart gått fyra dagar av juli månad.
Det bara regnar. Hela tiden. Jag blir faktiskt lite trött.
När jag kom hem från Peace & Love festivalen i
Borlänge (där jag alltså hängde från onsdag kväll
till söndag morgon förra veckan) i söndags satte
jag upp mitt tält på altanen för att det skulle torka och vädra
(det regnade nämligen, förvånansvärt nog, i Borlänge också).
Nu är det tisdag eftermiddag och tältet står kvar
där det sattes upp i söndags kväll eftersom det aldrig
torkar. För en stund sedan var det uppehåll, så jag
tänkte att Nu, nu ska jag gå ut (har nämligen knappt rört
på mig alls de senaste tre dagarna).
När jag kom ner (och till min glädje fann lillasyster stå
och baka muffins) ser jag till min ilska att det börjat
regna igen. Så jag bestämmer mej helt enkelt för att
trava upp igen och blogga lite. Nu har det slutat regna.
Jag antar att juli är såhär, och jag antar att vi får vänja
oss. Nu när världen är på väg åt helvete och allt.

Jag är sjuk också. Det dök upp natten till söndag på
Peace & Love. Då var det mest som lite ont i halsen
och tjockt huvud. Jag skrek bort ganska stor delar
av min röst på P&L också (inte undra på med alla bra
artister, och deras allsångsvänliga låtar!) och den har ännu inte
återhämtat sig. Jag är fortfarande helt tung i huvudet.
Jag har ont i halsen. Jag är fortfarande hes. Jag har
ont i musklerna idag också. Sen har jag fått en otrevlig
hosta. Det gäller bara att krya till sig inför Arvika nästa
vecka nu helt enkelt. Det ska nog gå vägen.

Jag har funderat lite över min självdisciplin, som jag
faktiskt har nämnt flera gånger i den här bloggen tidigare.
Fast egentligen funderar jag väl inte över själva
självdisciplinen, utan snarare bristen på den.
Jag förstår inte vart den varit i alla år. Den får konstiga
infall att dyka upp då och då, men däremellan är
det verkligen en bristvara. (Frågan är väl om jag är
så mycket värre än många andra ungdomar där ute[?]).
Under hela skoltiden var verkligen självdisciplinen
som bortblåst. Det gällde att piska sig själv till så mycket.
Nu är det nog bättre, men den är ju fortfarande inte Bra.
Jag sitter här och har Jättemycket att göra med
framför allt festivalen. Jag jobbar en stund. Några timmar
eller så. Och då jobbar jag visserligen jävligt bra.
Sen tröttnar jag och börja msn:a eller spela dataspel eller
något och intalar mig själv att jag jobbat hårt i några
timmar nu, så det är jag allt värd. Ofta tar jag heller
inte upp arbetet igen efter det som bara var tänkt att
bli en paus. Kanske kan det bero på att jag inte känner
någon jättepress. Total tidspress var det som under
Gymnasiet fick mig att jobba. Och när jag väl jobbade,
då jobbade jag sjukt bra. I 2:an skrev jag ett helt
fördjupningsarbete i Kulturen på 3 dagar
(fick MVG på skiten dessutom). Ojoj. Ni skulle ha sett mig!
Resten av klassen ägnade flera veckor åt samma arbete.
Jag chillade och tyckte att det verkade jobbigt.
Sen blev det bråttom:D
Men tänk bara. Hur mycket hade jag inte kunnat
åstadkomma med fet självdisciplin?
Tänk vilka enorma mängder bilder jag hade fixat
och lagt upp på min webbsida! Bara en sån sak.

Skit samma. Hur kul är det att läsa om min brist på
självdisciplin? Jag tycker bara att jag borde bli bättre på
det allt eftersom tiden går. Kanske är det för tidigt att
säga något om saken. Behöver nog lite längre
tid. Lite perspektiv. Jag återkommer vid 45.

Poesi står det i rubriken att jag ska skriva om.
Det är verkligen ett vanligt förekommande ämne
i den här bloggen. En röd tråd i ett taggtrådsstängsel.
Så vill du veta vad som sägs
under ytan mellan raderna
Ett säkert EKG bland frosten
Så hitta tråden
väv ett nät

(Del ur en skitgammal dikt som aldrig blev klar).
Nå. Poesi iaf. Det är ju ett helvete att man alltid
ska få de fetaste diktidéerna när det är som mest
opassande. Igår innan jag somnade kom jag på
världens grej. Det hade verkligen kunnat bli något bra.
Men jag var ju trött och kände att jag var tvungen
att sova eftersom jag skulle upp tidigt.
Borta nu.
Eller när man full står och pissar vid ett sunkigt
festivalcampingstaket på Peace & Love.
Då kommer man plötsligt på världens grej,
men då är ju festen mycket roligare än pennan,
och alkoholen lockar mer än tanken på att leta upp
en penna och ett papper.
Borta nu.
Kanske utvecklas min poesi först med fetare
självdisciplin?

Ska nog gå och duscha. Bara för omväxlings skull alltså.
Sen tror jag de där muffinsarna är klara nu.
Kanske blir frisk om jag äter ett gäng!

Sommarsolstånd

2007-06-22T00:21:00.000+01:00

Gubbar.
Nu vänder det igen.
Det här är toppen på bergen.
Vi ska ner i skuggan på andra sidan igen.

Imorgon (eller ja, idag då [nya dygn borde
börja 06.00 på morgonen eller nåt,
istället för 00.00. Helt idiotiskt])
är det Midsommar.
Något annat som jag personligen
anser är ganska idiotiskt är att man inte kan
lägga Midsommar på just sommarsolståndet.
Varför lägga det dagen efter?
Jaja, det blir smidigare eftersom alla ska festa
och allt sånt. Lättare med ledigheter och grejer
att lägga det på eller intill en helg.
Men det är ju ändå idag det är. Ska det vara så
svårt att ha midsommar på en torsdag,
och sedan själva firandet under kommande helg?
Imorgon är det Midsommar, säger de.
Men med är ju inte midsommar. Det är ju för fan
Midsommardagen. Vad är det egentligen vi firar nu
för tiden? Vi bygger en stor kuk och sätter i
marken. Sen dansar vi runt den. Och så leker
vi att vi är grodor. Men vi firar ju något som ligger
under en annan kalenderdag. Det säger ju lite om
oss människor. Vi firar inte längre just
sommarsolståndet. Det är numera oväsentligt.
Ändra på den här galenskapen och ge oss
tillbaka Midsommar på den dag det Ska ligga
(dvs på sommarsolståndet). Sen kan ni väl
döpa om den här nuvarande festdagen Midsommar
till Sommarsoldagen eller vad fan som helst.
Grodorna och spriten har tagit fokus från
Sommarsolståndet. Jag gillar det inte.
Jag ställer inte upp på det. Visst kan man festa
och dansa och fira under "Midsommar".
Men ge fan i det här med att blanda in
Sommarsolståndet i det hela, som görs nu.
När man var liten fick man alltid lära sig att
årets längsta dag var på Midsommar.
Det är ju lögn.
Det här irriterar mig nästan lika mycket som
att man skriver in vintersolståndet i kalendern
under fel datum. Om de nu inte kan göra rätt,
skriv inget alls då. Vintersolståndet firas ju för
fan inte ens. Lack är vad jag blir.
Ja. Wtf.

Ni som läser min blogg och har åtminstone
lite koll har nog märkt att sista delen av tågluffen
inte är dokumenterad i text på bloggen.
Det är trist och mycket omotiverande att skriva
om saker som hände för såpass längesedan som
tågluffen nu är. Italienvistelsen samt hemfärden
och hemkomsten får bli ett svart hål i rapporten.
Är ni nyfikna och ännu inte fått höra om det kan jag
berätta för er face to face över en kopp kaffe någon gång.

Jag är iaf hemma och har vant mig vid det.
Har vant mig nästan lite väl vid det.
Det är så skönt att vara tillbaka att jag inte
vill åka härifrån. Har varit iväg på ett par kortare
turer sen hemkomsten, och de har alla varit trevliga,
men jag är aldrig särskilt sugen på att dra härifrån.
Det är nu man ska vara i Krokstrand.
Svårt att hitta ett schysstare ställe att tillbringa
sommaren på. Så jag går här. Egentligen gör jag inte så
mycket, men jag får mina slängar då jag jobbar ikapp
festivaljobb bl.a. Jag sover, sitter vid datorn, badar,
äter morsans mat, dricker te, andas, chillar.

Och jag trivs alldeles utmärkt med det.
(dessutom är det sjukt ekonomiskt och
min personliga ekonomi är för närvarande
halvdöd och ännu blödande).

Inget jobbande på bion har det blivit sedan hemkomsten
heller. Eftersom vi är mitt uppe i löneförhandlingar
(eller ja. Några förhandlingar har det inte blivit än,
men vi har lagt fram rätt tunga krav)
har jag sagt åt mig själv samt biopersonalen
att jag gärna jobbar (vilket jag också gärna gör,
dels för att jag vill avlasta de andra, dels för att jag
är sugen på det, och framför allt för att få in pengar igen)
men att jag inte kommer tillbaka fören lönerna är
bättre. Förhoppningsvis händer det något fram över.

Oskar, Ylva och jag ska starta klubb.
Feta bidrag har vi fått och förhoppningsvis
blir det 5 klubbar under hösten
(med start i Uddevalla 25:e aug)
av olika inriktning på olika ställen i
Västra Götaland. Stora planer!

Så var det detdära med Midsommarfirande
som jag redan varit inne lite på.
En del förslag har den senaste veckan dykt upp
men jag har dragit mig ur allt (utan att ha varit
inne i något...). Det var tal om Marstrands fästning.
Nej.
En del snack om olika saker i Göteborg.
Nej.

Jag ska vara hemma. Tillbringa dagen med
den lilla familj som är hemma, samt grannar.
Majas ex Tobbe är här, så jag ska väl hänga
med honom och Maja en del antar jag.
Midsommar brukar inte vara så stort för min
del. Jag brukar inte planera så mycket, och
jag brukar inte bry mig så mycket.
Det känns som en så överskattad dag,
och jag blir bara matt känner jag.
Jag har nämnt det förr, men det brukar
för mig vara så att Nyår blir bra, Valborg
brukar suga och Midsommar brukar vara
relativt intetsägande.

Jag funderar på att i år göra slag i saken
(om vädret tillåter, vilket det såklart
inte, enligt rapporterna, kommer att göra),
och sätta en av mina enda Midsommarplaner
jag haft (men som aldrig blivit av) i verket.
Tillbringa natten (eller ja, en del av natten)
i en eka på Idefjorden. Glida runt på vattnet
och flyta med strömmarna bara.
I år tänker jag inte ens föreslå att någon
ska komma och göra mig sällskap,
vilket jag gjorde förra året, även om inget
alls blev av, inte ens för för mig.
Dels är jag inte intresserad av det, och
dels vet att ingen kommer i alla fall.
Folk är så jävla upptagna med sina egna liv
och sina egna planer. Jag känner att jag inte
orkar slåss om att få hit människor och försöka
ståta med bästa midsommarplanen.
Jag hoppas på vädret i alla fall.

Något jag funderat en del över den sista tiden
är just sånt som är lite relaterat till det jag
skrev om ovan.

Jag tror att jag mer och mer har börjat söka mig
till ensamheten. Egentligen började det nog
redan när vi flyttade från Göteborg i januari.
Mer och mer saker har jag gjort ensam,
och mindre och mindre blir jag sugen på att
engagera mig i att träffa folk.
Och jag gillar det. För det mesta är det jävligt
skönt. Däremot inte sagt att jag inte längre gillar
att umgås och hänga med folk.
Det känns alltid fint att träffa t.ex. Miriam,
Oskar m.fl.
Nej, men. Jag gillar ensamheten. Gillar "tomheten".
Gillar tystnaden. Oftare och oftare blir jag trött i
öronen och huvudet bara av att höra människor prata.

Det är självklart inte alltid så kul.
Ibland saknar jag sällskap något fruktansvärt.
Även om Krokstrand är mer "öppet" på
sommaren än på vintern ligger det ju ändå sjukt off.
Man kan inte springa ner till spårvagnen och
åka hem till en polare liksom. Man sitter vackert
där man sitter, och får väl vara glad för att msn finns.
Sen tror jag väl också att det känns som om att
jag är mer ensam nu än förr därför att jag börjat
känna att det är många människor jag är mer
osugen på att träffa, och en ganska liten skara som
jag faktiskt vill umgås med.

Och det här kan säkert vara något övergående
(skulle tro det) och det kommer säkert ändra sig
framöver. Men som det känns nu känns det
iaf bra. Framförallt ser jag mer och mer fram
emot kommande höst. Jag har aldrig sett fram
emot en höst innan. Att komma på sig själv
med att man ser fram emot hösten är inte likt mig.

Jag ser fram emot regnet, ser fram emot den
rena luften. Ser fram emot mörkret.
Ser fram emot att flytta tillbaka till Göteborg.
Ser fram emot att bo ensam i förorten.
Ser fram emot att sitta i mitt fönster på 6:e
våningen och titta ut över en liten del av en stor
stad. Jag ser fram emot att sitta på mjukt
upplysta caféer och skriva poesi om regn som
faller från en grå himmel. Jag ser fram emot
att gå i långkalsonger. Ser fram emot att finna
någon form av rutin och ser fram emot att se
min omgivning falla in i ett fast tempo.
Jag ser fram emot min och andras fasta puls.
Jag ser fram emot att se tillbaka på sommaren.
Summera den. Kremera den ur minnet.
Memorera den. Minnas den.

Tagluff no. 9

2007-06-03T12:37:00.000+01:00

Nu ar jag stressad igen.
Har 15 min pa mig att skriva ett inlagg,
och det ar snart bortat en vecka sedan
jag bloggade sist.

Mycket har hant.

Till att borja med resan till Athen.
Den sog harig javla gnupung,
som Marie ungefar skulle sagt...
Tagresan mellan Larissa och Athen
var ca fyra timmar. Taget var totalt
overfullt men mirakulost lyckades
vi hitta tva lediga saten var, och forsokte
trots daliga odds att sova. Kanske slumrade
jag till en stund. Det var nog som
mest bortat en timmes somn iaf.
Ibland onskar jag att jag hade somntabletter.

Vi kom till Athen vid halv sex pa morgonen ungefar.
Som vantat var vi relativt halvdoda.
Men vi bestamde oss saklart for att gora
en sa bra grej av en dalig morgon som
mojligt. Mot Akropolis. De oppnade sa
klart inte foren vid atta, sa vi satt och
at morotter och betraktade soluppgangen,
till en borjan utanfor spanska ambassaden,
och sedan fran den beromda klippa
belagen bredvid Akropolis (minnas utlandska
namn alltsa... forlat Soren... skulle hangt med
mer pa historialektionerna. Iaf, klippan
dar de i det antika Grekland hade en typ
av domstol). Dar satt vi iaf. At morotter,
sag solen stiga och staden vakna under oss.
Jag lyssnade pa musik ocksa. Ibland ar
tillfallena sa klockrent ratt for Cirkus Miramar.

Sedan gjorde vi Akropolis som man sager.
Om man bortsag fran alla andra manniskor
runt sig, ljudet fran staden och hela grejen
att de holl pa att restaurera verenda sten
(som alltid antar jag) pa berget... var det
helt magnifikt. Vilket bygge.
Och det kom absolut nagot gott med var
tidiga morgon. Nar vi gick upp pa
Akropolis var det relativt lite folk dar.
Nar vi var klara och gick ner hade inte bara
temperaturen stigit till en smadjavulsk niva,
utan strommarna av turister hade tilltagit och
det var verkligen helt sjukt mycket folk vi fick
sla oss fram genom for att komma ut.

(tiden snart ute. ska forsoka skriva
klart det har inlagget sa snart jag kan.
nu aker vi till Italien!)

UPPDATERAT!

Det kanns lite trist att blogga sahar.
Det kanns verkligen som om jag bara rapporterar.
Lite som meterologerna som presenterar vadret
pa Rapport klockan 19:30 varje kvall i SVT.
(pa tal Rapport i SVT. Jag har ingen som helst
koll pa vad som hander i varlden, och har inte
haft det sen jag lamnade Sverige. Om nagot jag
borde veta har hant... skicka ett mail eller en lank...
eller ett sms... (som det inte kostar att lasa,
som intenetgrejer gjor) till mig. Tack).
Iaf. Bloggar som en meterolog.
Inget utover faktan, inget stimm.
Jag vill stimma mer. Jag kanner mig som en vind
som far fram over havet och talar om hur
varmt det ar, vad jag ser vid horisonten,
vart jag tankt bege mig...
Inget om hur vagorna ser ut.
Kanner mig lite som det grovkorniga sandpappret.
Skulle vilja puttsa till kanterna. De sista detaljerna.
Skulle vilja beskriva ogonfargen pa de i samma
tagkup'e. Skulle vilja beskriva hur varmen har kanns...
hur det kanns som om blodet ibland kokar i solen...
Beskriva smakerna och sakerna i de grikiska sallader vi ater...
Hur smutsig jag kanner mig... hur toaletterna i medel
ar... hur Medelhavsstaderna luktar. Hur morkret verkligen
Faller... hur svart det verkligen blir nar solen gar ner
om kvallarna.
Jag skulle vilja beskriva vagorna.
Har ingen riktig inspiration, och absolut ingen tid
till det. Antingen kostar det internet man kommer
at nagot helt fruktansvart, eller sa ar internetet
tidsbegransat (som i det har fallet... 30 min...)

Fran Athen blev det tag till Chalkida (men staden
verkar ha manga namn... t.ex. Chalkis).
Sedan lange var det smaplanerat att halsa
pa Matildas gamla boss fran Hard Rock Cafe i
Amsterdam. Han heter Nikos och kommer fran Grekland.
Han hade flyttat tillbaka till Grekland efter ca 6 ar
i Amsterdam ett tag innan det att Matilda drog tillbaka
till Sverige nu i varas.

Sa i Chalkis befann vi oss mellan onsdag och fredag.
Vi fick bo hos Nikos kusin (vet inte ens vad han heter),
mitt i stan. Vi fick lana hans sovrum och sjalv sov
kusinen pa soffan i vardagsrummet.
Jag har inte hunnit lasa Matildas blogg pa ett tag
(nar man val far tillgang till internet bryr man sig
bara om sig sjalv...) men jag tror hon skrivit ett
lite mer detaljerat inlagg om bl.a. det har...
dopt till Den grekiska gastfriheten.
Kolla in det!

Hos Nikos kusin bodde vi alltsa i tva
dagar. Helt gratis. Och det var inte det att vi
inte ville betala for det... vi fick inte... haha.

Nu ar det sadar javligt att tiden ar ute igen.
Nar ska jag fa tid att bli klar med det har
inlagget och fa mojlighet att blogga ikapp
egentligen!?

Jag aterkommer.

UPPDATERAT!

Javla skit!

(nej, det ar bra med mig).

Jag kommer bara inte hinna skriva klart mina
rapporter, vilket stor mig.
Det far bli nar jag kommer hem.

Som sagt. Antingen ar internetet sjukt
dyrt, eller sa ar det tidsbegransat.

Idag har jag iaf sett Paven, Colosseum,
Sixtinska kapellet och skrivit en massa
vykort. Mycket har blivit gjort, trots den
sjuka varmen!

Gosh... om tva dagar vid den har tiden
ar jag troligen hemma vid min egen
kara dator... :)
Fast lite synd kanns det.
Imorgon ar resan slut... hem med flyg
fran Rom. Men ja... ja... utvardering far
komma nar allt ar avklarat.

See ya!

UPPDATERAT!

Tillbaka!
Var var jag?
På Chalkis i Grekland ja.
Nu är jag btw hemma igen, och har ingen
vidare motivation att skriva om saker
som hände för en vecka sedan, så jag
drar igenom det sista av resan väldigt snabbt
och enkelt.

Det hände mycket på ön Chalkida i Grekland.
Jag väljer att låta det stanna där.
Det är inte ofta jag seriöst blir tillsagd;
"Nej, det får du inte skriva om"
Jag låtar vistelsen i Chalkis bli ett svart hål i
resan. Det är ju trotts allt en del mödrar som läser,
om jag förstått saken rätt.

Fredag eftermiddag.
Vi tog tåget till Athen, och sedan direkt mot Patras
som ligger på Greklands västkust.
I Patras stannade vi i två nätter,
boende på resans sunkigaste vandrarhem.
I hörnen var det verkligen svart.
Duschen var nog smutsigast av allt,
och rejäla mängder mögel luktade den.

Men ja. Det var ju billigt iaf.

Söndag kväll tog vi en färja mot Bari i Italien.
Som de lägsta klassens resenärer vi var,
fick vi order om att vistas på taket
(eller vad sjutton det kan tänkas heta på ett fartyg)

En tagluffares flummerier

2007-05-29T18:58:00.001+01:00

Spantant flumminlagg

mellan alla rapporter.

Vastervik!
Lordagen den 12 maj gav vi oss
(vid det har tillfallet inkluderar oss;
Rille, Oskar, Matilda, Elin och jag)
av till Vastervik for visspelning.
For borttappade nissar kan jag tala om att
Vastervik (med ä) ligger pa ostkusten,
och nastan (med ä) ligger i horisontelt lage (med ä)
med Goteborg (utan ä). Rakt over vart
avlanga land drog vi, och nar (med ä) vi kom fram
hade spektaklet redan borjat. Vi hade dock inte missat
sa mycket, och snar var det dags for Johan Johansson
(som faktiskt imponerade riktigt jamfort (med ä) med
sist gang). Sedan spelade Sundstrom, och det var
ratt (med ä) flummigt, och lite val (med ä) kort,
men ack sa bra! Han spelade Naktergal (med ä)
vilket var en av de fa latar jag faktiskt onskade
att fa hora (HORA!). Christina Kjellsson var ocksa
makta (med ä) bra, och henne skulle jag vilja boka
till festivalen nagat ar! Nu verkar hon tyvarr (med ä)
inte vara den lattaste (med ä) artist att boka.
Vi far val (med ä) se.
Iaf. Det var en del annat ocksa, men inget som egentligen
ar (med ä) vart (med ä) att namna (med ä) (inget som
egentligen ar (med ä) ihagkommet).

Det dracks val (med ä) en del ol ocksa.
(Till oroliga anhoriga kan jag meddela att Rille som korde
inte drack en droppe... vad jag sag).
Ja, det blev iaf en del ol bade pa ditvagen (med ä) och
hemvagen (med ä). En hel del musik och en valdig (med ä)
massa allsang ocksa! Pa hemvagen (med ä) tog tyvarr
(med ä) olen slut och vi lag torsdiga i baksatet (med ä)
och gnalde (med ä). Jag skickade en herrans massa
sms en stund dar (med ä), och nagra av er kan nog ha
fatt ett gang (med ä) smaflummiga meddelanden.
Ja, vi hade en relativt lag stund dar (med ä).
Men plotsligt, som en blixt fran klar himmel,
uppenbarade sig plotsligt Statoil- macken i Nassjo (med ä)!

Oppen dygnet runt ar (med ä) den, och till raga pa allt
ar (med ä) det hangstallet (med ä x 2) for samtliga av
kommunens ungdomar kvallstid (med ä) tycks det.
Jag tror klockan var tva eller nat, och det var
full fart med folk och bilar utanfor, och ko och
folk sa det stod harliga (med ä) till inne pa macken.
Det var verkligen kamratskap pa den macken.
Alla kande (med ä) varandra, och framforallt
kassorskan kande (med ä) alla, och nar (med ä) vi traskade
in for att kopa ett sexpack folkol kandes (med ä) det
som att komma in pa en Fritidsgard ungefar (med ä)!
"Bjorn, ska du ha det vanliga eller?"
"Du Karin, kan jag fa en korv med brod eller?"
Ungefar (med ä) sa gick samtalen pa macken
denna lordagnatt (och troligen aven (med ä) alla andra
lordagsnatter (med ä)) i Nassjo (med ä).
Ak dit nagon natt om ni far mojlighet!
Det ar vart (med ä) besoket!

Styrkta av ol och godis drog vi vidare mot
huvudstaden Goteborg, och stannade bara nagra
ganger under vagen (med ä) sa att Elin skulle fa tid
att ramla i ett dike och sla sig.

Kvallen (med ä) slutade med en trevlig
promenad fran Korsvagen (med ä) upp till
mig pa Guldheden i ett regnvatt Goteborg.
Det var fint.

Sondagen tillbringade jag sedan till storsta delen
i ensamhet, och det var valdigt skont.
Travade runt i Slottskogen en god stund,
lagade middag i min ensamhet och sag pa
tv storre delen av natten. Sov och gav mig
mitt pa dagen ivag ut pa detta sjovilda och
ganska roliga aventyr, som jag nu sitter
mitt uppe i (eller, lite forbi halvvags).

Drommandet pagar an. Varje natt drommer
jag saker markligare an natten fore.
Mycket intryck hela tiden som jag redan namnt.
Troligen beror det mycket pa dem, men jag drommer
egentligen inte sa mycket om sjalva resan.
Det ar snarare alldagliga saker jag drommer om,
men i ganska forvrangda versioner.
Familj, jobb osv. Det ar intressant.
Kul att minnas sa mycket av sina drommar.
Och aven om alla drommar inte ar vidare
trevliga, kanns det anda ganska kul att ga och
lagga sig varje kvall och rakna med att dromma
nagot annu vridnare an natten innan.
Dream on... Yes I will!

Pa taget till Budapest satt det tva kvinnor precis
bredvid oss i taget. De var bada vuxna, men den
ena sag ut att kunna vara den andras mor.
Den ena sag val ut att vara i 25-arsaldern,
och den andra i 55- arsaldern kanske...
Iaf. De satt under hela resan (flera timmars tid)
och diskuterade (sjalvklart forstod vi inte ett dyft).
Efter ett tag borjade jag fundera pa om de faktiskt
kande varandra eller om de bara satt och
snackade for att de helt enkelt satt bredvid varandra.
Vad som fick mig att fundera pa om de inte
kande varandra var det faktum att de satt pa var
sin sida av mittgangen i taget. Den yngre kvinnan
satt vid en 2+2 stol (ni vet tv stolar mitt emot
tva andra stolar), och hon var ensam pa de
fyra stolarna. Kanner man varandra sitter man
val tillsammans? Nar vi kom till Budapest gick
de bada av, precis som alla andra, men den
yngre kvinnan gick betydligt tidigare an
den aldre, som i godan ro plockade ihop sina
saker osv... Jag drog slutsattsen att de alltsa
inte kande varandra. Och om man tanker pa
det sa ar det ju valdigt fint; att tva, for
varandra, helt frammande manniskor traffas
pa taget och sitter och diskuterar djupt i flera
timmars tid. Varfor forekommer inte sant
i Sverige? Om man tanker lite till kan man ju
tycka att det ar ganska skrammande...
att jag ens borjade reflektera och fundera over
om de kande varandra eller inte... bara pga
ett samtal pa taget. Det sager ju en del om
det synsatt vi ar inkorda pa... eller hur man nu
ska uttrycka saken.

Jag har borjat fa ner poesi pa bladen!
Det kanns fett schysst. Jag ville verkligen skriva
poesi pa den har resan. Det slappte under var
vistelse i Brasov. (Nej, det berodde inte pa bruden).
Jag tror jag behovde pausen vi fick dar pa fyra dagar
for att lyckas smalta intrycken vi dittills fatt.
Plotsligt borjade det rinna bokstaver ur handen,
och hittills finns en fardig dikt, och jag ar faktiskt
riktigt nojd med den. Det kanns som om det var
langesedan jag skrev nagot jag var sapass nojd
med redan innan dikten var "fardigputsad", sa
att saga.
Och mer ar pa vag. Haller i nulaget pa att skriva en,
och jag tror att det fardiga resultatet (om det blir
nagot sadant) kommer att vara bra det ocksa.

När bomberna föll över Dresden
var det som salt i öppet sår

(atminstone jag anser att
man kan ha samre borjan pa en dikt...)
Iaf. Vi far val se vad det blir av den...

Antar att det kommer bli en dikt om
brudjäveln i Brasov ocksa. Det brukar ju
vara genom poesi sanna dar... kanslor...
uttrycker sig. Har en liten aning om hur
den kommer bli, men fortfarande ar det
bara flummiga sma ord som hoppar runt
i skallen pa mig... ingen ens klara meningar an...
vi far se nar och om nagot kommer ner pa
papper.

Gud vad jag babblar.

Vi har varit med om ett askvader som jag inte
namnt ocksa. Det vi sag pa vagen till
Rumanien fran nattagets fonster var verkligen
inte daligt, men det vi sag fran vandrarhemmet
i Brasov pa torsdag natt var nog det maktigaste
i askvag jag varit med om. Det kom rullande
over berget (som lag precis intill).
Vissa blixtar var Riktigt stora, och emmelan
de stora slungades det fram en massa sma.
Det som gjorde det hela sa galet var
hur ofta blixtarna kom. Vi snackar MANGA
under en minuts tid. Rakt ovanfor oss drog
det fram.

Hmm... ja... hmm...
Sen maste jag val tillagga att det hela blev
ytterliggare lite coolare nar man stod pa
vandrarhemmets balkong och hanglade
med den dar... ja, ni vet... medan blixtarna
slungades over skallen pa en!

Men det dar sista var inte poangen...
Det var ett sjuhelvetes askvader helt enkelt!

Oj. Det var verkligen roligt att skriva
flumminlagg. Ska jag gjora oftare.
Vanta bara tills jag kommer hem och
far sitta vid mitt eget tangentbord...

Jag och Matilda har pratat lite om vad
vi saknar hemmifran och vad vi ska
gjora nar vi kommer hem och sa.
Saker jag kan komma pa att jag saknar
nu sahar spontant:
-Datorn (musken, spelen, internet)
-Familjen (mammas mat, Majas utbrott,
pappas grinighet...)
-Hemma (Krokstrand i stort, vart smutsiga hem,
travarna av disk, A-filen, filmerna, tet, min sang,
diskmaskinen, dricksvattnet fran kranen, duschen...)
-Spraket (Okej, det funkar bra med spraket, men
det ska bli skont att kunna snacka svenska med
mer an en person...)
-Vanner (Oskar, Miriam... manga)

Och vad ska jag da gora vid min hemkomst?
Tja. Jag ska sova. Jag ska tvatta (bade klader
och mig sjalv). Jag ska sitta vid min dator.
Jag ska sova i min egen sang.
Jag ska chilla i ett par dagar.
Jag ska promenera. Jag ska se pa film.
Jag ska dricka te.

Jag ska stå i min bäck och
flytta på stenar och grenar

Tagluff no. 8

2007-05-29T17:09:00.000+01:00

Da sa.

Idag har det inhandlats oliver, korsbar
och fetaost for ca ett och halvt kg.
Oliverna ar stora, feta, grekiska och
galet javla goda.
Korsbaren ar roda, sota, grekiska och
javligt goda.
Fetaosten ar grekisk. God den med.
De ska liksom ut den ur ett stort
block av ost som lag i en stor hink.
Alltsa. Jag menar. Sverige med ditt
importerade skit. Slang dig i vaggen!
Det har ar for real.

Fetaost ar for ovrigt ocksa nagot jag lart
mig/haller pa att lara mig, att ata.
Den har ar riktigt god.

Ska bli fint att komma hem och framforallt
ata mammas mat igen.
Men ja. Greker har en sjuhelvetes matkultur!

Vi ar tillbaka i Larissa. Har hangt nagra timmar
i en park, nagra timmar pa en uteservering,
och nu tankte vi doda en timme eller tva pa
det har internetcafet. Sedan blir det nog till att
hanga pa stationen tills halv ett inatt da vi flyger pa
nattaget mot Athen. Vi kommer som mest fa
en 4, 5 timmars somn inatt.

Taget kommer till Athen vid halv sex eller nagot
imorgon bitti. Vi kommer att vara halvdoda,
men utnyttja tillfallet att se pa Acropolis innan
det blir for varmt och de varsta turiststrommarna
dyker upp. En annan possitiv sak ar att vi inte
behover betala for att sova inatt, eftersom vi aker
tag. Men som sagt, vi kommer nog vara halvdoda.

Igar ja. Vi hittade ett hotell (det jag namnde tidigare,
som vi hittade dagen innan) och sov dar till samma
pris som det vi bodde pa natten innan kostade.
Det har var klart battre.

Jag agnade dagen at att ligga pa min sang och lasa.
Hade en low- dag igar, och hade verkligen inte lust att
gora nagonting. Det var dessutom blasigt och molningt
ute, sa nagot bad blev det inte heller.
Men ja, det var skont att ha en dag att gora ingenting
pa ocksa, och idag kanner jag mig mer pepp.

Natten igar blev dock hard.
La mig med oronproppar i oronen, men det var sa
javla varmt, och jag fick nagon ide om att det borde
komma ut en del varme genom oronen som nu var
blockerade. Jag tog darfor ur oronpropparna
(det kandes faktiskt som om det hjalpte)
men fick istallet ligga vaken och lyssna pa trafiken
utanfor fonstret. De kor som darar och alskar att
tuta i Grekland. Garna hela natten.
Idioter. Tacka vet jag boende pa landet!

Men ja. Det ar sa det ser ut nu.
Sitter har och ar svettig eftersom det ar sjukt varmt
i den har stan, trots att klockan ar halv atta pa kvallen.
Det drojer nog ytterliggare ett par timmar innan det
borjar bli kallare.

Alla internetcafeer ar ocksa etablerade spelhak
for ungdomar (vilket jag forstar helt och fullt).
En javla massa ungar sitter och skriker bakom
min rygg, och jag ar riktigt sugen pa att vanda
mig om borja skalla ut dem pa svenska...

Dessutom far man roka har inne...
luften ar inget vidare.

Sa, for att i viss man forsoka utestanga deras
skrik och roster lyssnar jag pa musik.
Kolla in Helena Sundströms myspace
Helt fantastisk musik!

(Mamma: Testa trycka pa lanken ovan
[datorn kommer inte att explodera].
Iofs. Du maste ha nagra hogtalare eller
horlurar inkopplade i datorn for att kunna
lyssna. Men du hade nog gillar musiken).

Tagluff no. 7

2007-05-28T11:04:00.000+01:00

Befinner mig i Grekland,
pa ostkusten,
nagra mil norr om Athen,
i en hamnstad vid namn Lovos,
pa ett internetcaf'e,
datorn bredvid Matildas...
narmare bestamt.

Vi tog oss fran Bracov i Rumanien
ner hit i ett svep med tag.
Det ar ingen dalig stracka, men nu ar
vi har till slut, och aven om vi for
tillfallet inte har nagon stans att ta vagen/bo
loser det sig nog under dagen.
Inatt sov vi pa ett hotell har i stan.
Det ar val inte sa farligt med 20 Euro
per person for ett hotell, men det var
verkligen ingen vidare standard.
Vi traskade darfor runt i stan igar kvall
och kollade andra hotell (har inte hittat
nagra hostels alls), och vi hittade ett till
samma pris men som verkar betydligt schysstare.

Sa vi ska val dra oss dit om en stund och se
om de har de rummen de lovades oss
igar kvar, och om de har kvar dem till det
priset vi blev lovade.

Resan hit iaf. Fran Bracov till Bukarest.
Sedan nattag till Sofia darifran.
Vi fick dela kup'e med en tjock grek.
Han hade valdigt starka asikter om saker
och ting (nu behover ju inte det vara ett fel,
men i det har fallet var det det), han pratade
konstant, och han var betydligt samre pa
engelska an mig... och jag ar dalig.
Det kandes ett tag som om det skulle kunna
bli en lang och tuff natt.

Greken flyttade till slut till kup'en bredvid
eftersom den var tom, och det var verkligen
skont att bli av med honom.
Iaf. Taget var allt annat an modernt, och
inte foren framat midnatt borjade det bli
sapass kyligt att man skulle kunna sova.
Dessutom har jag lart sedan forra nattaget.
Att bli vackt mitt i natten av Passagenter
vid gransen som lyser med ficklampor
i ansiktet pa en osv... ovart.
Under resan mellan Bukarest och Sofia
var det forst en biljettkontroll,
sedan tre passkontroller (efter varandra,
pa olika stallen), och sedan ytterligare en
biljettkontroll. Suck.

Jag agnade en stor del av kvallen at
att sta vid fonstert och, till att borja med
se pa solnedgangen, sedan stadernas
ljus nar solen gatt ner. Det var fint.
Och nar taget passerade gransen tll
Bulgarien och vi i morkret akte over
Donau... det var fint.

Jag stod dar vid fonstret, tittade
ut i natten, och forsokte liksom kasta
av mig en magnd daker. Forsokte kasta
ut minnen och bilder i natten.
Javla brud i Rumanien alltsa! Vafan!

Nu gick det ju saklart inte, sa jag gick in
och la mig, lyssnade pa musik och lyckades
framat smatimmarna somna.

I sofia tillbringade vi ca en timme, mellan
sadar sex och sju pa morgonen, och tog sedan
tag mot Thessaloniki i Grekland.
Dar blev det tag mot Athen, men eftersom
vi inte ville dit an hoppade vi av i Larissa,
och hamnade till slut har i Lovos.

Och nog for att jag var lite omotiverad att dra
mot Grekland (eller nagonstans over huvud taget)
fran Rumanien... men de Grekiska oliverna och
varmen har jag vantat pa. Och de ar ingen besvikelse.
Det ar tur att jag lart mig ata oliver, for aven om jag
hatade det som liten har jag kommit att alska det idag.
De har ar stora och ja... helt fantastiska.
Varmen ska man heller inte klaga pa. Igar vid halv
elva pa kvallen var det fortfarande 23 grader.

Sa ja. Det kanns bra att vara tillbaka i Grekland.
Det var ju inte igar om man sager sa.
Om man nu bara hade kunnat
kasta av sig lite saker sa...

Tagluff no. 6

2007-05-26T13:48:00.000+01:00

[INLAGG SKRIVET 26 MAJ
PUBLICERAT 28 MAJ]

Nagon kommenterade mitt forra inlagg med
"Vi väntar på del 6..."

Tja. Jag kan val lika garna salja resten av min
blottade sjal och vika ut mina tankar till allman
beskadan. Det har ju borjat sa bra, sa varfor inte
fortsatta?

Men i fortsattningen far ni garna lamna namn
nar ni kommenterar sa jag slipper ga och fundera
pa vem sjutton det ar som kommenterat.
Jag har faktiskt nog och sa mycket annat att
tanka pa. Typ omvandla valutor, titta pa kor,
putsa pa dikter, hitta brevlador till vykort,
kopa vatten utan kolsyra, halla redan pa
pass, Interrailkort och Matilda. OsvOsv.
Sa. Lamna garna namn nar ni kommenterar.

En liten lektion till de som vill kommentera.
Nar ni last inlagget gar ni in pa den blaa
texten KOMMENTARER i botten av aktuellt
inlagg.
Ni skriver er kommentar i rutan, och bokar sedan
i Other av de tre valen. Ni skriver sedan in ert
namn under. Tryck pa Publish your comment
och saken ar biff!

Nog om det.

Egentligen kunde det har inlagget fatt heta nagot
annat. Typ En tagluffares tankar eller nat sant
flummigt. Det finns en massa ting jag vill skriva om
som hant, t.ex. tva kvinnor som satt bredvid oss
pa taget till Budapest, eller skriva om resan till
Vastervik som gjordes innan vi stack.
Som vanligt har jag daligt med tid, och far darfor
skjuta ytterliggare pa inlagget
En tagluffares tankar. Men det kommer forhoppningsvis
inom en inte allt for avlagsen framtid.

Vi sitter pa ett internetcaf'e i Bukarest.
I bakgrunden hors ljud fran dataspel som personalen
har spelar.

Vi lamnade staden Brasov vid 12-tiden idag.
Vi hade da varit i stan och bott
pa vandrarhemmet Kismet Dao i 4 dagar.

De rumanska bergen runt hornet,
utsikten over hustaken, bergen och skogarna
fran balkongen. Manniskorna som kom och gick.
(just lite mer om alla dessa manniskor vi mott
kan ni lasa om i Matildas blogg).
Det var ett hart avsked. Men tiden var dags, och
vi stannade nog anda sa lange vi alls kunde.
Vi slog oss verkligen till ro.

Till raga pa allt motte jag en person som jag under
dessa dagar kom att borja tycka om kanns det som.
Det kanske inte ar sa genomtankt att borja
fatta tycke for vandrarhemsreceptionisten,
eller hur man nu ska saga, men det ar inte heller
sa mycket man kan gora at det.

Sa det var nog ocksa bra att vi drog nu... innan
man pa riktigt borjade nysta in sig i nagot...
Men ja... jag ville inte aka. Det var hart.

Brasov. Jag ar valdigt inne pa id'en att aka
tillbaka. Kanske en vecka i september?
Bara sitta pa balkongen, dricka ol, andas ut,
traffa andra resenarer som kommer och gar,
vandra i bergen. Tanken kanns just nu valdigt
lockande. Far ni mojlighet att aka, sa rekomenderar
jag varmt bade Brasov som stad, och i synnerhet
det vandrarhem vi bott pa.

Tiden gar. Maste sluta. Vi aker mot
Sofia i Bulgarien om nagra timmar,
sedan direkt vidare med tag mot Grekland
darifran. Sa... en ca 24- timmar lang tagresa
framfor oss nu.

Vi hors.

Tagluff no. 5

2007-05-23T16:58:00.000+01:00

Grattis till Oskar pa 20- arsdagen!
Broder... fylla Systemet... nu borjar det bli allvar!
Grattis!

Vi ar kvar i Brocov (eller hur sjutton det stavas).
Vi trivs som fisken i vattnet och handen i handsken.
Vi har slagit oss till ro ordentligt, och vi skjuter
bade dagsturen till nagra slott i narheten samt
avfarden mot Bulgarien och Grekland framfor oss.
Vi vill inte ge oss av. Men ja, pa lordag eller sondag
blir det nog dags.

Som vanligt ar det ko vid datorn sa jag ar just
nu ganska stressad. Dessutom ska vi agna kvallen
at att dricka ol och inte at att surfa. Man ar ju anda
pa semester. Olflaskorna rymmer 2 liter och det
ar verkligen sjukt mycket ol i en flaska. Sant gillar vi.
Ol pa petflaska. Billigt ar det ocksa.

Vadret har blivit samre. Det blaser och ar kyligt,
och det har regnat och askat i skurar och stunder
hela dagen. Men det gor inget, och vi sitter trots
det kyligare vadret pa balkongen i relativt lite klader.

Vi har bestigit berg idag! At ena hallet sag man staden vi
bor i, och at andra hoga Rumanska berg... sa sjukt vackert.

Matilda akte upp med linbanan de har,
men jag tog mig upp till fots...
Haha. Ingen dalig promenad vill jag lova.
Men det kanns skont. Kanske borde man
bli bergsklattrare anda?
Det var ju en drom jag hade som liten...

En nytandning?

Tagluff no. 4

2007-05-22T22:35:00.000+01:00

Kanske har bade jag och Matilda funnit frid?

Jag ar smapackad och i kallaren pa vandrarhemmet
spelas det poker. Tjejen som jobbar natt pa vandrarhemet
ar snygg och har vackra ogon, men hon ser pa dalig tv
och jag bloggar nu innan det ar dags att sova.

Det bor en svensk kille pa vandrarhemmet som kanner
Johanna som jag sedan ganska lange haft kontakt med via
internet, och som jag halsade pa i Kristianstad for
en tre, fyra ar sedan.

Varlden ar liten.

Natten till idag var tokig!
Som jag skrev i forra inlagget planerade jag och Matilda
nattag till Rumanien. Det var en spannande resa.

Forst tva tullagenter som synade vara pass.
Sedan en assjon lirare som ville att vi skulle betala
for sov kup'eer pa taget. Vi nekade och sov i en,
till en borjan svinkall, kup'e med sittplatser i vora
sovsackar som till slut kom till anvandning.

Mitt i natten (har ingen aning om vad klockan kan
ha varit) dralde det in ytterliggare tva snubbar som
ville kolla vara pass. Jag har tankt pa det efterat, och
eftersom jag blev sa sjukt svattig under den korta stund
de var i kup'en, da jag endast reste mig upp i sovsacken
(och blottade mina urtvattade kallsonger och darmed
gav dem ett fint skratt) for att fa
tag i passet som lag i ryggsacken pa hylla, maste jag
ha legat i djup somn. Det var roligt nar de kom och
de fick se mina graa kallsonger och skrattade at mig,
men det var otrevligt att lagga sig ner igen och forsoka
sova... helt genomsvettig.

Till raga pa allt hade vadret blivit samre under natten,
och utanfor fonstret fick jag nu se en blixt, som maste varit
den storsta jag sett i mitt liv. Det askade nagot valdigt dar ute,
och hela himlen lystes upp stup i minuten....
men jag lyckades sova bitvis under resten av natten ocksa.

Tidigt pa morgonen anledde taget till den Rumanska staden
Bracov, dar vi borjade med att gora varldens tabbe.
Vi raknade fel pa valutan, och tog darmed ut ca 3000 sek
var! Det kanns sjukt illa och aven om vi tankt stanna i
Rumanien ett par dagar, och man kan vaxla och det pa sett
och vis ar bra eftersom det kostar en del varje gang jag
plockar ut pengar, kanns det anda javligt illa att ga omkring
med sa mycket i kontanter!

Det ar priset men far betala for for lite somn...
man tanker inte klart.

Den har staden kandes vid forsta anblicken inte alls trevlig.
Den kandes hard och full av betong och opersonliga
manniskor. Det Hostel vi satte kursen mot ligger
dock i utkanten av staden och har har det helt javla
otroligt fint!

Som sagt, bade jag och Matilda har pa satt och vis funnit
frid kanns det som. Vi vill inte aka harifran, och har
bestamt oss for att stanna minst en natt langre an
planerat. Vandrarhemmet ar fyllt av trevliga
manniskor, och personalen Tvattar tom ens tvatt at en!

Det ligger helt sjukt fint, och bade fran ballkongen
vid koket och ballkongen vid vart rumt har man
utsikt over sma hustak med det gronskande
romanska landskapet ett stenkast harifran.
Ni anar inte. Det ar sa vackert har...
Berg och kullar.... ojoj.

Vi var uppe och traskade i bergen tidigare idag,
och de rumanska bergen ar som tagna ur en
fantasybok... helt javla galet.
Man vill bara kopiera allt och stoppa in i
sitt rollspel. Det ar sa vackert... sa...
sagolikt. Nagra steg bort finns rena vildmarken.

Bracov ar inte alls som Budapest.
Inte alls samma varme. Samma hetta.
Samma stekheta gryta. Har ar luften frisk, och
fast det ar varmt har man ork att gora saker.

Vi har suttit pa var ballkong ikvall.
Druckit ol och atit ships.

Vi har det bra skulle man kunna saga.
Vi vill stanna har tills dess vi trottnar.
Vi hoppar Turkiet och Istanbul och troligen
mycket av Bulgarien ocksa, och drar harifran
direkt mot Grekland. Nar vet vi inte.

Sova... eller en ol till kanske?

Tagluff no. 3

2007-05-21T11:42:00.000+01:00

Enda sedan vi startade tagresandet i Polen
(for en vecka sedan) har vi noterat att det
vaxer vild valmo langs jarvvagssparen.
Mycket fint. Det ar over lag valdigt mycket
blommor overallt. Varlden hade nog blivit
trevligare med mer blommor tror jag.

Jag namnde i bloggen innan vi stack att
jag tankt skriva poesi pa resan.
Jag har knappt fatt ur mig en rad kan jag
nu sahar efter en vecka konstatera.
Det finns sa javla mycket att skiva om.
Om valmon langs jarvagarna, om de gamla
byggnaderna, om bergen, om floderna,
om manniskorna, och framorallt om sjalva resandet.
Jag antar att det fortfarande ligger sa tatt
inpa. Det maste fa smaltas. Maste fa sjunka in.

Mycket intryck hela tiden. Dagarna i enda.
Valdigt trott hela tiden pga varmen, barandet
av ryggsacken och alla intryck som maste smaltas.
Det marks inte minst pa natterna, da jag hela
tiden drommer. Varje natt tydliga drommar om
olika saker. Inatt var det familjen, jobbet,
bandmelemmar i Cirkus Miramar t.ex.

Mycket intryck.

Jag sitter for narvarande i Budapest. Pa vagen
hit tog vi en titt pa Wien. Det verkar vara,
precis som manga andra stader, en vacker stad.

Vi tillbringade nagra timmar i en park i
Osterrikes huvudstad. Solen sken och jag blev
brand saklart. Sedan far vi hit till Budapest,
dar vi varit sen i lordags eftermiddag.

Nar vi pa lordag kvall var ute i jakt pa mat
traffade vi tva tjejer fran stan som visade
oss till ett schysst matstalle. Vi hangde
sedan med dem under kvallen pa ett
Riktigt schysst hak. Det kandes som om man
gick igenom en cykelaffar nar man skulle in, och
sedan kom vi in pa varldens schysstaste typ pub.
Sa vi satt pa en bakgard som var uteservering i
t-shirts och drack oss fulla. Det kom en skur av regn
ocksa, vilket var valdigt skont, eftersom det ar varm
som sjutton i Budapest, aven kvallstid.

Igar tog vi oss inte upp foren vid tva-tiden, och
Matilda madde verkligen riktigt daligt...

Jag var val mest lite lagom bakis.
Vi hade kvallen innan bestamt oss for att
stanna i stan aven under sondagen, och
inte dra till Rumanien foren pa mandag (alltsa idag).
Sjalva bakfyllan var val inte sa farlig, men
den sjuka varmen i Budapest gjorde det verkligen
till ett helvete. Det kandes som om blodet
kokade och atminstone jag tappade all aptit.

Vi tog oss till och fran tagstationen for att
kopa biljett till taget vi ska med idag, och
gick sedan hem och var utslagna.
Under kvallen var det svalare, och vi traskade
upp till Budapests gamla fort.
Darifran har man utsikt at alla hall och
har star aven nagon form av europeisk version
av frihetsgudinnan. Javligt fint!
Utsikten fran berget
HAR

Ja. Iaf. Budapest ar en vacker stad, och bortsett fran
all javla trafik mitt i stan som man mest vill spy pa,
ar det ett trevligt stalle.

Det ar aterigen dags att satta punkt.
Om nagra timmar bar det av mot Rumanien,
och vi ska tillbringa natten pa tag.
Inga sangar har vi bokat, sa det blir till att sova
i satena. Blir en lang natt kanns det som.

Se Ya!

Tagluff no. 2

2007-05-18T18:46:00.000+01:00

Vi sitter pa ett hotell i staden Breclav
(inkl en massa markliga apostrofer och skit)
i sodra Tjeckien.

Tangentborden gor mig just nu ganska hatisk.

Iaf. Olen ar billig (mellan 5 och 10 SEK) och egentligen
allt annat ocksa. Anda gar det en valdig massa pengar,
sa vi kommer nog fa tillbringa nagra dagar fram over
sovandes pa tag for att spara in pengar.

Men vadret ar fint och duscharna tatare an vantat.
Matilda och jag har annu inte slitit varandra i stycken
(och inte blivit slitna i stycken an heller, aven om jag
trodde jag skulle bli det av nagra poliser i Prag i forrgar kvall).

Dresden var hur som helst en valdigt fin och trevlig stad
(fin for att den var sa gammal och pa manga satt sa bevarad,
och trevlig for att folk nastan flog pa en for att fraga om
man ville ha hjalp nar man stod och laste kartan i staden).
Vi var pa ett Riktigt fint stalle i stan som hette
Kusthofpassage (eller nagot liknande). Det var verkligen
jattefint, och det kommer sa klart blider pa det nagon
gang efter hemkomsten.

Resan mot Prag var ocksa nagot helt sjukt fint!
Far ni mojlihet sa res med tag mellan Dresden och Prag.
Taget gar lange och val genom Elbes flodravin.
Det var fint sa det gjorde ont! Dar satt vi pa taget
och broderligt delade pa Matildas vodka som var
kopt pa Polandsfarjan. Nagot av resans basta hittills.

Prag var schysst ocksa! Vilken stad!
Sa klart en riktig turistfalla, men man fick forsoka bortse
fran det och bara glida runt och tanka att man var ensam dar
(vilket ju saklart var valdigt svart).
Sista natten i Prag lyckades vi ocksa hitta ett kanonfint
vandrarhem! Om ni aker till Prag sa ska ni bo pa
vandrarhemet HostelElf. Det var billigt, lag centralt,
var frecht, frukost ingick, gratis internet, trevliga manniskor
osv. Dar hade jag kunnat tanka mig att stanna langre.

Men sjalva Prag var jag ganska nojd med i morse och
det var da vi ocksa drog darifran.
Sa nu har vi akt tag ganska stor del av dagen idag och
hanger nu i en liten stad utan turister.
Imorgon blir det troligtvis Wien, men vi har inte spikat
det riktigt. Jag skriver (som ni nog forstar) igen nar
jag far tillgang till internet nasta gang.

Men joja. I det stora hela flyter saker pa fint for oss.
Vi ar just nu igang med funderingar kring var ekonomi,
och det ser val inte kritiskt ut, men inte heller bra.
Vi ska dra in pa maten och aven sova mer pa tag osv
tankte vi. Det kanns tvunget, aven om det inte ar lockande
eftersom jag verkligen fungerar daligt utan riktig somn.

Ska bli intressant att se uppfoljningen.

Tagluff no. 1

2007-05-15T19:34:00.000+01:00

Jävligt otippat, men här sitter jag pa ett
asscyhsst hostel i den tyska staden Dresden!

Resan började pa riktigt igar kväll da vi tog
en färja fran Ystad i Skane till den polska staden
´Swinouj´scie. Det blev minst sagt en märklig natt.
Eftersom vi inte hade nagon dyr jävla överklasshytt
sov vi pa golvet pa heltäckningsmattor under ett bord
i en av färjans serveringar. Det kändes lite märkligt
att krypa in under bordet för att sova medan folk satt
uppe runt omkring och tittade pa tv, söp och snackade.
När jag vaknade till vid tva- tiden pa natten märkte jag
dock att detta var ett populärt fenomen.
Folk sov pa golv, stolar och bord, och personalen lät
oss vara. När jag vaknade lag det en 65- arig polsk man
och sov stax bredvid mig. Det var verkligen inget rent
golv, men det är väl bara att vänja sig antar jag.

Sen drog vi vidare genom Polen och sen in i Tyskland
(vilket inte alls var tänkt fran början).
Nu har jag varit i Berlin. Tyvärr inte utanför stationen,
men jag Har varit där. Vi beslöt oss för att dra vidare
mot Tjeckien och Prag redan pa en gang.
Men när vi akte genom Dresden sag vi vilken jävla fin
stad det verkade vara, och hoppade helt enkelt bara av!
Känns jävligt skönt att bara kunna dra runt och vara hur
spontan som helst! Sa nu sitter vi pa ett hostel vid namn
"Kangaroo-stop" och det är hur schysst som helst!

Nu ska jag ta mig en dusch och sedan ska vi ut och kolla
in denna fantastiska stad!

Vi hörs!